Ååå idag sov jag länge. Det var så skönt att sova i en välbekant säng igen. Det är konstigt vad man ställer om sig fort. Från att Portland var ett alldeles nytt och främmande ställe till att jag nu anser det vara ett tryggt och härligt ”hemma”.

Vi var på ”music class” idag. Det är faktiskt riktigt skojigt. Där är en grupp mammor och deras barn som sjunger, dansar, trummar och spelar för allt vad de är värda. Det är ett ställe där man kan släppa alla sina hämningar och bara toka till sig. Det är roligt!

På eftermiddagen snörde jag på mig löparskorna och sprang till min favoritpark här i närheten.  45 minuter senare kom jag hem, helt slut och mina krafter var helt slut. Det var en skön känsla, det kändes att jag tagit ut mig ordentligt.

På kvällen skjutsade Christine mig till Melanie medan hon och flickorna åkte för att ha möte med några från Linneas skola. Jag åt middag tillsammans med Melanie och Denali. Vi åt Melanies hemgjorda ravioli, hemgjorda pesto och nybakade bröd. Mmm vad gott det var! Därefter lekte vi med Denali resten av kvällen. Det var så kul! Melanie och jag satt som förtrollade med Denalies Duplo och lego. Det var sjukt kul att bygga olika saker och jag tror att jag och Melanie tyckte det var roligare än vad Denali gjorde (hon tyckte bäst om att krascha det som vi byggde).  Vi byggde Pippi Långstrump (väldigt imponerande), den svenska flaggan, hus, träd, torn mm. Runt nio kom Kevin och hämtade mig och nu sitter jag här nere i mitt rum och funderar på att städas upp lite…  

Det är lustigt vad alla ”Holidays” kommer tätt inpå varandra. Det han inte ens vara Thanks giving innan vi såg julgranar inne i husen och julbelysning i trädgårdarna. Nu när Thanks giving är över ploppar juldekorationerna upp som blommorna gör på våren. I var och varannan trädgård är träden upplysta av färggranna lampor, stora uppblåsbara snögubbar och tomtar och husen är förgyllda med julljus. Det ser rätt trevligt ut faktiskt. Trots att jag är svensk och tycker att man inte behöver ha för mycket färggranna juldekorationer på tomten tycker jag det ser ganska läckert ut. Vissa hus påminner mer om ett tivoli än ett hem. Jag antar att de dekorationer som finns här skulle bli ganska uppseendeväckande om de satt på ett hus på en svensk gata. Det jag undrar är: hur dyrt är det inte att ha alla dessa lampor på alla kvällar och nätter i en månad?

Denna morgon vaknade jag av 7 barn och 2 bäbisar utanför min dörr. Det var ganska fullproppat i det lilla huset – och fler skulle det bli. Klockan 11 kom 6 personer till dit för att äta brunch tillsammans med oss. Det var mysigt. Vi var 10 vuxna 11 barn (crazy!). Vi åt croissanter, skinka, varm brie med curry, fruktsallad mm. Det var verkligen trevligt! Brunchen pågick ända till klockan 14 då vi begav oss hemåt.

-

Vi var hemma i Portland igen klockan 18 och då åkte vi direkt till kyrkan där det var adventsfirande med en liten konsert. Det var mysigt och riktigt bra musik. Annali och Linnea var väldigt trötta efter den långa resan så det var lite svårt för dem att sitta still. När Linnea är trött klär hon alltid av sig naken. Så även idag. Kevin hade tagit ut henne till hallen i kyrkan (det har säkert ett namn) för att hon inte kunde vara tyst inne i kyrkan.  Där ute började hon klä av sig och var till slut helt naken.  Efter mycket om och men fick Kevin till slut på henne kläderna igen och fick henne att lugna ner sig så att hon kunde komma in i kyrkan igen. Jag tyckte det var lite roligt.

-

Det har varit en rolig helg i Seattle. Jag har träffat många människor och jag minns inte ens hälften av alla namnen. Jag har dock inte fått se så mycket av staden Seattle men efter jul ska vi åka upp dit igen i fem dagar och vi har gjort en hel lista på saker som vi ska göra och se då. Det kommer bli kul!

-

Nu ska jag nog ta och dricka lite te med Christine (det är så kallt i huset eftersom värmen varit av nu när vi varit borta). Sen ska jag ta och sova för imorgon väntar en ny dag.

Jag vaknade runt klockan nio av ljudet av 5 barn och 2 bäbisar. Jag gick upp och åt frukost tillsammans med dem och föräldrarna. På förmiddagen var vi bara hemma i huset, spelade spel, umgicks och barnen lekte. Runt klockan 14 åkte vi, Kevin, Christine, Linnea, Annali och jag till en av Kevins systrar där det skulle bli ”efter-Thanks-giving-firande”. Kevins syster Shannon, hennes man John och deras son Liam bodde i ett jättefint hus. De hade precis gjort om där och byggt ut så att de hade ett jättestort kök, ett vardagsrumt med högt till tag och en övervåning. Det var så snyggt där. Några av Kevins syskon var redan där men allt efter som droppade det in fler och fler och till slut var det 7 syskon med deras respektive och barn plus några goda familjevänner. Det var verkligen full fart! Det var härliga människor. De var så glada och pratsamma och alla pratade i min på varandra. Alla hade tagit med sig något att äta så det blev ett jätte knytkalas, med en massa gott. Där fanns kalkon, bröd, brieost, kex, frukt, potatisgratäng, nötter, grönsaker, valnötspaj, pumpapaj och en massa annat som jag inte vet namnet på. Det var så gott och jag blev tokmätt.

Runt nio på kvällen åkte vi tillbaka till Katies hus där antalet boende utökats med en person. En god vän till Amy och Katie som heter Chalieen.  Eftersom klockan var så mycket så gick barnen och lade sig på en gång när vi kom hem. Jag, Christine och Charleen satt uppe och drack te och spelade Skip-bo medan vi väntade på att Katie och hennes man och två barn skulle komma hem. De hade varit hos några släktingar i Ohio och firat Thanks giving. Halv ett kom de hem, så då hälsade vi på dem, pratade lite och därefter gick vi alla och la oss.  

Efter julgransfarmen åkte vi hem, bytte julgranen mot våra resväskor och begav oss mot Seattle. Det tar ca 3 timmar att ta sig dit. Vi skulle bo i Kevins kusin Kates hus, fast Kate och hennes familj skulle inte vara där. Istället skulle en annan av Kevins kusin och hennes barn bo där med oss. Denna kusin heter Amy.

Vi kom till Seattle runt åtta på kvällen. Då åkte vi och köpte pizza som vi tog med oss till huset där vi träffade en gravid Amy och hennes 5 barn. Vi åt middagen tillsammans. Det var verkligen full rulle där med alla barnen. Huset var inte så stort, men det var väldigt fint.

Efter att barnen hoppat i säng satt vi vuxna (känns konstigt att kalla mig sjuälv för vuxen) uppe och spelade Skip-bo till strax efter midnatt.

När vi vaknade i fredags tog vi en hastig frukost och kastade oss sedan i bilen för att åka och hugga vår julgran.  Vi åkte ca 35 minuter söderut och kom till en stor julgransfarm. Där var det stora fällt med julgranar. Vädret var perfekt -klart och soligt. Alla fem, Christine, Kevin, Linnea, Annali och jag gav oss ut i fältet för at leta rätt på den perfekta julgranen.  Amerikanska julgranar ser inte riktigt ut som de svenska. De amerikanska är mer perfekt formade och väldigt kompakta. Amerikanare tycker om att lägga sitt julpynt på julgranen istället för att hänga upp det. Christine är dock en något försvenskad amerikan och letade efter samma sorts gran som jag är van vid. Efter mycket letande hittade vi vår perfekta julgran. Så vi högg ner den och bar ner den till där vi hade bilen. Innan vi slängde upp granen på biltaket var det några män som tog den och skickade in den genom en maskin som snörde runt snöre runt om den. Det var en väldigt smart maskin tycker jag.

-

Vi gick in i en affär där på julgransfarmen. Där kunde man hälsa på jultomten, dricka varm choklad, fika, köpa godis eller köpa alla möjliga olika julpynt. Där fanns verkligen hysteriska juldekorationer! Vad än du kan tänka dig att hänga i granen gick att finna där. Tomtar av alla slag, änglar, feer, hundar, grisar, skor, hamburgare, laptop, sudoku, bingobricka, poliser, bokstäver, glas, kläder, pizzaslice, öl, flaggor, äpplen, brudpar, katter, barn, skridskor, basketbollar, böcker, kamera, kakor, munkar, vindruvor… listan är oändlig… Det kändes så sueramerikanskt där inne. Vilka andra än amerikaner skulle vilja hänga upp en dubbel cheeseburgare eller en peperonipizza i sin julgran?

Christine och Kevin har som tradition att varje år köpa något nytt att hänga i julgranen, något som symboliserar något som hänt under året. De köpte en svensk flagga för att symbolisera att jag är med dem. Var inte den fint? Jag tycker det var så himla gulligt av dem.  Annali fick en liten barnsko att hänga i granen och Linnea valde en liten ängel.  Jag valde ut en liten fe som såg ut som mig när jag var utklädd på Halloween.

-

  På jakt efter den perfekta julgranen.

Här är den!

Julgransdekorationer. Här räcker det inte med några julgranskulor, lite glitter och en stjärna i toppen.

  Varför inte dekorera julgranen med lite fiskar?

Hur amerikanskt är inte detta på en skala?! En hamburgare i julgranen??!!!

Imorgon åker vi till Seattle och blir där över helgen. Vi ska umgås med Kevins släktingar där. Jag tänker inte ta med datorn vilket gör att bloggen troligtvis inte kommer uppdateras förän på måndag. Jag kommer heller inte kunna Skypa nått, vilket känns hemskt, för jag saknar så många där hemma.

-

Jag tror det blir en fin helg i Seattle. Det ska bli kul att få se mer av den staden, det är så vackert där uppe!

Ja- Thanks giving var en mycket trevlig tillställning.

Ja-träffade många trevliga och glada människor.

Ja-jag har ätit så mycket god mat att jag nu befinner mig i någon slags proppmätts-koma.

Vi kom hem till Kathy och John runt klockan fem. Då var huset redan fullt med folk. Jag hälsade på alla, men är fruktansvärt dålig på namn, så förvänta er inte någon name-dropping  i detta inlägg. Borden var dukade med förrätt – en fruktkompott.  Det roliga var att det fanns ett ”vuxenbord” och ett ”barnbord”. Till barnbordet hörde alla som var under 45. Så även fast Christine, Kevin, Kenny, Melanie, Tom och Tami har flyttat ut och har egna barn anses de fortfarande tillhöra ”barnbordet” eftersom de alltid har gjort det.

Sedan åt vi kalkon, potatismos, sötpotatis, bönor, cranberries, hembakt bröd och underbara såser. Det var verkligen en god middag och jag förstår varför alla amerikaner är galna i sin Thanks giving dinner.

Efter det var det efterrätt- deras heliga ”Pumpkin pie”. Jag är kanske inte överförtjust i den, men den är helt ok. Efter det var jag proppande mätt.

Resten av kvällen satt vi och pratade och hade det trevligt medan barnen tittade på ”Charlie Brown” eller lekte runt i huset.

  Här har vi "vuxenbordet".

  Och här är "barnbordet". Det var riktigt svårt att ta bra bilder här ute för det var så mörkt. Det är ute på deras veranda och väggen bakom är en plastduk. Så jag kan meddela att det var mycket mer trivsamt än vad det ser ut at vara på korten. Här avnjuter vi vår Thanks giving dinner.

  Andra halvan av "Barnbordet"

  Tom, Melanie och en trött Denali.

En söt liten Signe. 

Tom Jr leker kisse katt.

Linnea leker. Hon har på sig en underbart vacker klänning som hennes avlägsna släktingar från Norge har gjort åt henne. Den är så vacker!

Maten. Jag lyckades kanske inte lägga upp så sypersnyggt på min tallrik direkt, men det smakade gudomligt!

Kev redo att hugga in!

  Barnen (+några vuxna) tittade på Charlie Brown, vilket i Sverige är mest känt som "Snobben".

Mel och Kev skär upp pumpapajerna för desserten.

Det här var Ebbas Thanks giving-outfit