Nu är det bara jag och Linus på Ferlandina. Jag ska inte klaga. Linus är bra sällskap, han är bara lite tystlåten - men han är perfekt att träna Spanska med! Ikväll ska jag och Linus äta omelett och sen ska vi läsa böcker och prata ut om livet... 

Jag och Linus poserar framför kameran!

Och så var det det här med jobb…. Den här veckan har varit väldigt omtumlande må jag säga. I början av veckan hade jag inget jobb alls och nu sitter jag här med 4 tänkbara jobb… Ibland fattar jag inte vilken tur jag har och var jag ger mig in på… Läs det här så ska ni få höra en lustig historia!

.

I tisdags fick jag svar på ett mail. Där stod det att jag skulle få jobba på GILD Business club både på onsdag och på torsdag. Jag blev jätteglad! Jag åkte dit och jobbade tillsammans med en tjej som heter Yolanda. Jag var så förkyld och det hade satts sig i halsen så min röst var totalt borta och jag kunde knappt prata den kvällen, därför fick jag stå mest i disken. Yolanda hade jobbat på en fin restaurang i 3 år innan och hade precis börjat på GILD. Hon visste att de sökte personal på den här restaurangen och hon sa att hon ville föreslå mig som servitris där. Det tyckte jag lät bra. Jag kunde dock inte förstå hur hon kunde tycka det eftersom att jag inte var på topp den här kvällen och att jag knappt kunde få fram ett ljud ur min mun.

.

På torsdag jobbade vi också på GILD och Yolanda berättade att hon hade fixat en arbetsintervju åt mig på fredag eftermiddag. Toppen! När vi jobbat klart på kvällen kom Charlotte, som är arrangör för evenemangen på GILD, fram och sa att jag gjort ett bra jobb och att hon skulle höra av sig nästa gång jag skulle få jobba. Toppen! När jag var på väg ut genom dörren börjar jag prata lite med killen som sitter i receptionen. Han berättade att han rekryterar folk till GILD och att de ljust nu behöver någon som kan sitta i receptionen 2 kvällar i veckan. Han frågade om det var ok om han föreslog mig för sina chefer. Tja, varför inte? Det skulle ju vara hur kul som helst! Toppen!  

.

På fredag följde jag med Linnea för att hon skulle säga hej då till en familj som hon suttit barnvakt åt de senaste månaderna. Hon har tagit hand om en liten flicka på 7 månader. Mamman är finlandssvenska och pappan spansk. Vi hade jättetrevligt och flickan som heter Lucia var underbart söt och charmig. Eftersom Linnea skulle åka till Sverige och familjen fortfarande behöver någon som kan passa Lucia ibland så kom vi överens om att jag skulle hjälpa till. Så på torsdag ska jag sitta barnvakt någon timme. Toppen!

.

Direkt efter mötet med familjen tog jag metron för att möta Yolanda och sedan gå på arbetsintervju på restaurangen NOTI. Jag hade med mig CV och en del fina papper att visa upp. Yolanda hade berättat att det var en fin restaurang men jag hade inte tänkt att den skulle vara så tjusig! Den var jätte flott med stilren och mysig inredning, en fullt utrustad bar, härlig musik, proffsiga servitörer och svindyra priser. Ägarinnan var väldigt härlig och vi pratade en stund. Hon pratar spanska men kunde lite engelska. Vi bestämde att jag skulle komma och jobba kvällen därpå och sen skulle vi se hur mycket mer det skulle bli. Toppen! Jag var så glad och sprallig när jag gick därifrån! Vad har jag gjort för att förtjäna ett sånt här flyt?

.

Så nu är det lördag och jag har kommit hem från att ha jobbat en kväll på NOTI. När jag kom dit fick jag börja med att byta om till en vit blus och en svart kjol med hög midja - Gud så snygg jag var! Sedan hjälpte jag till att duka alla borden. De är verkligen petnoga med allt. Borden måste stå i en viss vinkel, servetterna måste vara tillräckligt fluffiga, glasen måste stå diagonalt på bordet med exakta mellanrum etc. De hade en specialmeny ikväll för att fira Halloween och maten var häftigt upplagt med små chilifrukter som djävulshorn. Restaurangen var också utsmyckad med diskreta och stilrena små Halloweendekorationer och vi servitörer/servitris bar glittriga långa handskar. Jag jobbade tillsammans med häriga killar (jag misstänker att alla tre är homosexuella) och de var hur trevliga och roliga som helst. Jag hjälpte till att servera och duka av. Det var ganska svårt att veta vad jag skulle göra eftersom det var så många olika moment. Det var ishinkar, olika bestick för olika maträtter, x antal olika viner, ett gäng med olika rätter. Jag försökte hänga med så gott jag kunde. Något jag har lärt mig om att jobba inom restaurangbranschen här i Spanien är att ingen lär upp dig innan eller talar om för dig i förväg vad du ska göra utan du kastas in i det på en gång och så förväntas du kunna det. Det är ganska hårt.

Jag trivdes riktigt bra där på NOTI tillsammans med dem jag jobbade med. Flera gånger fick jag dock stanna upp då jag slogs av tanken: ”Vad är det jag har gett mig in på?”. Det är en riktigt tjusig restaurang med bara en massa rika människor som kommer och det är så många moment där att även om det hade varit en svensk restaurang så hade det blivit svårt – och nu är det dessutom på spanska! Nu har jag väl ändå tagit mig vatten över huvudet? Men jag känner att jag lärde mig en hel del ikväll och att jag säkerligen kommer komma in i det om jag får några gånger till på mig och nu är jag dessutom dundertaggad att lära mig spanska! Ägarinnan sa att hon gillade mig och att jag ska komma tillbaka på måndag klockan 20. Då ska vi diskutera lite och så tror jag att jag ska jobba på kvällen. Så det här känns ju lovande. Men jag ska inte ropa hej för än jag är över bäcken för jag vet ju inte vad som kommer hända. Men skulle det strula till sig så har jag i nuläget 3 andra jobbalternativ…

Så imorse (lördag) var det så dags för Linnea att fara tillbaka det avlånga landet i norr. Vi hade en mysig kväll här på Ferlandina igår och Emmie kom över och gjorde oss sällskap. Vi packade och pratade och gjorde lite Sangria.

Tidigt i morse gick jag upp och stekte pannkakor och sen satt vi alla 3 och åt avskedsfrukost. Eftersom Linnea hade lite övervikt i bagaget var vi ”tvungna” att dricka upp Cavan som hon hade köpt för att ta med sig hem men som hon nu inte kunde få plats med i resväskan. Så frukosten bestod av pannkakor och Cava, hur lyxigt är inte det? Vi följde med henne till flygbussen och tårarna rullade ner från våra kinder.

Ursh vad det är tråkigt att säga hej då! Det blir ju bara jobbigare och jobbigare för varje gång. Linnea är verkligen en fantastisk nyfunnen vän. Det är inte speciellt ofta som man får sådana vänner som man vet att man kommer ha kvar för resten av livet, men så känner jag verkligen för Linnea. Vi har delat så mycket de här månaderna, varit med om så mycket tillsammans, har lärt oss mycket av varandra och vi har haft underbara diskussioner. Jag saknar henne mycket!

.

Precis nu när jag la mig i sängen upptäckte jag en lapp under kudden. Den var från Linnea! Hur gullig får man vara?! Nu måste jag ju fälla några tårar till.

.

Jag saknar dig redan väldigt mycket hjärtat. Du är en speciell vän för mig och jag kommer alltid ha dig nära, det vet jag. Tack för den här tiden och jag hoppas att våra vägar korsas snart igen! 

Det här har varit en galen, en fantastisk, en omtumlande, en rolig och en oförglömlig vecka!

.

I lördagsmorse kom Linneas syster Fanny hit och på kvällen gick jag till Plaza Cataluna för att genom tårögda ögon möta upp min vackra vän Johanna. Jag kan inte beskriva hur härligt det var att se henne igen. Helt fantastiskt! Jag är så glad att jag har den äran att ha denna fina människa som min vän!

.

På lördagkvällen skulle vi inviga tjejerna i Barcelonas nattliv och vi öppnade baren här på Ferlandina. Det blev en del drinkar, en massa tjejsnack och många glada skratt innan vi gick ut för att göra staden osäker. Fanny och Johanna kastades rakt in i Barcelonas hårda verklighet, då vi gick genom El Raval för att sätta oss på en bar. Är man inte van att alla gubbar, pojkar, män och killar ropar snygging, sexy och sötnos efter en kan det kännas lite obehagligt, men det är bara att skaka av sig alla kommentarer och fortsätta framåt. Vi gick i alla fall till en riktigt mysig bar nere på Rambla Raval och tog en varsin öl och efter det gick vi till Ians place för att dansa loss natten lång! Det var väldans skoj. 

Vilket lyx att ha sin egna stylist när man ska ut och parta!

Och så här fin blev jag! Tack fina Fanny!

Ebba och Bella      

Johanna och Ebba

Snyggaste, bästaste, vackraste Johanna! My BFF <3   Och här har vi hela ligan! 

.

På söndagen gick jag och Johanna på promenad genom Barcelona. Jag visade henne en del trevliga gränder och smågator, stranden, Barceloneta, Port Olympic, Parken och vi gick köpte super god glass. Det bästa var egentligen att bara få gå omkring och prata med varandra. Det var så länge sen vi sist hade chansen att verkligen få prata ordentligt. Vi diskuterade allt mellan himmel och jord och det var så skönt att få göra det igen.

På kvällen var hade vi avskedsparty för Bella. Vi var 9 personer här på Ferlandina. Jag och Bella gjorde en underbart god risotto med en god sallad till och som efterätt serverade Gimo med en massa frukter och vit choklad. Mycket goda grejer! Vi hade en mycket trevlig kväll och närmare midnatt började bartendrarna visa upp sina färdigheter. Det kändes otroligt sorgligt att skiljas från Bella även fast jag vet att det bara är för en kort tid. Vi har delat så mycket de senaste två månaderna och det kommer bli så tomt utan henne här. Det kändes i alla fall kul att vi kunde göra hennes sista kväll här i Barcelona till en hjärtlig tillsällning med härliga människor.

Klockan 3 bestämde vi oss för att gå till Yambaree och dansa lite, så det gjorde vi. Det var kul att gå ut och shaka även fast det inte var den bästa musiken –ever ;)  

   Mitt favorit-söndags-ställe: Parken. 

Så här härligt är det i Barcelona just nu.

Snygg Johanna! 

   Avskedsmiddag för Bella. Här är Danny och skönheten själv! 

Finaste Linnea! 

Greig, Linnea och Dani

Hotta bruden Fanny! 

Jag saknar dig väldigt mycket Bella. Det är som om en del av mig fattas när du inte är här och Ferlandina är inte sig själv utan din närvaro. Jag vet att du har det bra i Sverige och jag är glad att du har chansen att vara hemma med din familj. Du är helt fantastisk Bella. Du är en person som kan locka fram det bästa hos andra människor. Din energi sprider du runt överallt du går och jag är lyckligt lottad som får vara din vän. Jag längtar tills du kommer tillbaka!

.

Måndagsmorgonen kändes sorglig eftersom Bella lämnat ett stort hål efter sig. Vi 4 tjejer som var kvar bestämde oss för att gå och göra lite shopping – det gör ju alltid att man blir på bättre humör! Det var roligt att gå i affärer och det finns så otroligt mycket fint! Vi hittade alla en massa fina kläder. Jag köpte bl.a några par byxor, en skinnjacka och en rostbrun blus.

På kvällen hade vi bestämt oss för att äta tapas på en restaurang nere på gatan och sen gå till Natsy Monday och klubba lite. Det är ett ställe dit många svenskar brukar gå och det ska visst vara bra med drag där. Och visst var det drag! Det var proppat med folk och jag tyckte att musiken var riktigt bra att dansa till. Vi dansade järnet i några timmar och hade en tokigt rolig kväll!

Shopping!

   Tapas!

   Nasty Monday!   Nasty Monday! 

Tisdagen var en härlig dag. Jag och Johanna sov länge och sen gjorde vi i ordning picknick och snörde på oss walkingskor för att gå upp på Montjuic som är ett litet berg inte så långt ifrån oss. Där får man en fin utsikt över hela Barcelona. Det var så himla mysigt. Vi gick upp hela vägen och väl uppe gick vi in i det gamla fortet och satte oss så att vi kunde beskåda den fina utsikten över Barca och äta vår lilla picknick. Det var så härligt att få ha riktig kvalitetstid med min goda vän!

På kvällen fixade vi oss för att gå ut och äta och gå på lite barer. Det var meningen att vi skulle gå till en mysig bar i Born, men när vi kom dit hade de stängt köket så vi var tvungna att gå någon annanstans för att få nått i magen. Så det gjorde vi, men tyvärr hamnade vi på ett av de sämsta ställena jag någonsin besökt. Maten var smaklös och dyr, Linnea fick in fel mat, det var inte speciellt mysigt och servisen lika med noll trots detta tog de en serviceavgift på 6 euro (!). Vi bara skrattade åt hur uruselt det var. Aja, nu vet vi att vi inte ska gå dit mer i alla fall.

Efter det mindre trevliga restaurangupplevelsen gick vi ner till hamnen för att gå på shotsbaren. Vi tog några häftiga brinnande shots där och sen gick vi till en bar bredvid. Där satt vi och snackade och hade riktigt trevligt.

Johanna uppe på Montjuic

   Utsikt över Barcelona!   Medelhavet Man kan fuska och ta linbanan upp på berget, men hurtiga tjejer som oss går upp:)    Olympiastadion   En härlig höstdag i Barcelona.    Tack vännen för en fin dag! 

   4 tjejer redo för utgång!

   4 tjejer utanför Ferlandina!    Så här tyckte Linnea om restaurangen.    Maten fick 0 poäng, servisen lika så. 

   På chupitobaren var vi lite gladare :) 

   Mums mums!

   Skål!

Vi var ju liksom bara tvungna att sätta oss på baren där den här lilla sötplutten satt på en barstol.    

.

Fanny åkte hem på onsdagmorgon, vilket kändes väldigt sorgligt. Jag har aldrig varit med om att jag fäst mig så mycket och så snabbt vid människor som jag gjort här på Ferlandina. Det måste vara nått i luften här i lägenheten.

Jag var inte så pigg på onsdagen. Jag hade väldigt ont i halsen och ju längre dagen gick ju hesare blev jag. Jag och Johanna gick i alla fall i lite affärer och på eftermiddagen sov jag lite siesta för att friskna på mig lite eftersom jag skulle jobba på Buisness club på kvällen.

Jag vandrade iväg till jobbet strax före klockan 18. Jag jobbade på det här stället en kväll under bartenderutbildningen och efter det mailade jag kvinnan som håller i eventen där och skrev att jag gärna jobbar fler gånger. Hon ringde upp mig och bad mig jobba onsdag och torsdag – Toppen tyckte jag! 

Trots att jag var så hes att jag inte kunde prata utan bara kraxa fram korta meningar gick det bra att jobba. Jag jobbade tillsammans med en tjej som heter Yolanda och är från Kina. Hon var verkligen jätte snäll, men det var lite svårt att förstå vad hon sa eftersom hon pratade engelska med kinesisk accent. Det var en cocktailkväll så de hade en proffsig bartender där som blandade drinkar och jag fick servera cava, tapas och hämta in och ut disk. Det var synd att jag inte kunde prata eftersom att när jag jobbade där sist skaffade mig så många nya kontakter.

 .

Efter jobbet mötte jag Linnea och Johanna utanför vår dörr och vi gick ner till Born för att gå på restaurangen som vi egentligen skulle ha besökt kvällen innan. När vi gick ner längs La Rabla var det många spektakulära dansuppträdanden som vi stannade upp för att titta på. det var några helt makalösa breakdansare – hur coolt som helst!

Restaurangen var den bästa jag hittills varit på i Barcelona! Så himla mysig! Det var mycket folk när vi kom dit men vi fick ändå ett av de bästa borden. Eller bord är det egentligen inte, det är en hög stor soffa med puffiga kuddar och så ligger det en stor bricka där som man ställer mat och dryck på. Där låg vi och jäste medan vi käkade quesadillas, guacamole och nachos. Mycket mycket gott! Förutom en fantastiskt mysig inredning spelar de riktigt bra musik och drinkarna var kanonbra (säger bartenderexperterna). Det var en härlig kväll och det kändes som ett bra avslut på Johannas tid här med oss.

Breakdans på La Rambla

Mycket mys på en mysig restaurang

Linnea myser med en god drink! Hur ska man göra för att blanda till den här hemma? 

Johanna med en mojito!

   Visst ser det mysigt ut ?

och maten var jättegod! Till det här stället blir det fler besök! 

.

Tidigt på torsdagmorgon var det Johannas tur att lämna oss. Ursh så sorgligt! Varför ska det vara så svårt att säga hej då? Jag saknar redan henne så mycket. Om en månad kommer jag till GBG och då ses vi igen! 

Tack för den här tiden Johanna! Snart ses vi igen! 

I lördags anlände partyprinsessan Johanna!! Så nu är det party nätterna igenom! I lördags var vi till Ians place, i söndags var det avskedsmiddag hemma för Bella och sen gick vi på Jambaree, igår var det utgång på Nasty Monday och ikväll blir det Opium! Nu är det tuta och köra!! Igår var hade vi en shoppingrunda och idag ska vi på utflykt. Så nu måste jag rusa!

Imorse anlande Linneas syster Fanny och ikvall kommer min Johanna! Jag kanner pa mig at tdet har kommer bli en fartfylld och rolig vecka!

Jag och Bella hade det riktigt mysigt nere vid hamnen igår eftermiddag. Vi låg i solen och diskuterade livet och alla dess komplicerade frågor.

.

Jag har lärt mig så mycket under de 2 månaderna som jag varit här. Jag har sett på livet ur nya synvinklar och jag har ändrat inställning och uppfattning om många saker. Jag har också kunnat reflektera över vem jag är och vad jag vill (även om jag aldrig någonsin kommer kunna besvara de frågorna helt). När jag kom hit till Barcelona kände jag mig väldigt kluven och jag visste inte alls om jag skulle kunna trivs och bo här. Jag bestämde mig för att jag skulle ge det ett riktigt försök i alla fall och för att hitta min plats här var jag tvungen att släppa alla krav på hur jag tyckte att jag borde vara. Jag har många gånger velat vara roligare, mer öppen, mer sprallig och spontan än vad jag egentligen är. De kraven gör att man blir som låst i sig själv och man döljer så mycket av sin egen personlighet. Istället gick jag in med inställningen att jag fick vara precis så som jag kände att jag är; kände jag att jag inte hade lust att prata fick jag vara tyst, kände jag att jag var tråkig fick jag vara det, kände jag att jag var glad fick jag vara glad (det är dock inte speciellt ofta som jag är tråkig och tyst har jag insett). Att släppa alla mina egna krav på hur jag borde vara gjorde att jag lättare kunde känna mig trygg i mig själv och jag har hittat sidor hos mig själv som jag inte visste fanns.

.                                                 
                                   

När jag och Bella låg där nere i hamnen och hade det underbart bland alla avslappnade människor, alla vackra segelbåtar och gapande sjöfåglar kom vi fram till att den bästa tryggheten man kan hitta är inte tryggheten med någon annan människa eller tryggheten man kan finna på någon speciell plats, utan det är tryggheten hos sig själv. Är man trygg och bekväm i sig själv kan man lära sig så mycket om livet, man umgås med alla slags människor, man kan se och uppleva alla slags saker och man behöver inte vara bunden till en viss person eller en viss plats.

.

Spanien och Sverige är två mycket olika länder och det är fascinerande att kunna reflektera över skillnaderna. Något som jag insett sedan jag kom hit är att i Sverige finns det alldeles för mycket krav. Det är krav skapade av oss själva och av samhället. I Sverige ska man oftast vara på ett visst sätt, man ska ha gjort och inte gjort särskilda saker och man ska ha vissa mål med livet. Ofta handlar det om utbildning, karriär, förhållanden och vänner. Det är inte konkreta krav utan mer sådant som surrar runt i luften och finns där utan att någon egentligen uttalat dem. Man blir som låst kan jag tycka och det kan vara svårt att hitta sin egen väg bland ett samhälle som förväntar sig vissa saker av en. T.ex känner många unga kravet på sig att de måste vidareutbilda sig därför att deras föräldrar vill att de ska få bra jobb, för att deras kompisar pluggar eller för att de läst någonstans att utan högre utbildning får man inga välbetalda jobb. Därför hoppar de på en utbildning som de tror är bra bara för att de känner att det förväntas utav dem men utan att de känner att det är dit deras hjärta vill. Ett annat exempel är förhållanden. I Sverige är ett förhållande något som är självklart. Man blir förälskad, man blir tillsammans, håller det så håller det annars gör man slut. Är det någon som hellre vill ha tillfredsställelse utan att binda sig till en person kan det uppfattas som ”billigt” och ”konstigt”. Här i Spanien finns inga krav på samma sätt som i Sverige. Här förväntar sig ingen att man ska vara på ett visst sätt eller att man ska göra vissa saker. Här få man bara vara, och det är helt fantastiskt! Man accepterar olika människor på ett helt annat sätt här. Människor som jag tidigare hade tittat på med avsmak kan jag nu se och beundra för deras starka personlighet och drivkraft.” Alla människor har en varsin nyans och tillsammans målar vi världen” (det där lät en aning religöst, men va fan!).

.

Oj oj, nu ska jag sluta skriva innan jag trasslar in mig i altför komplicerade tankegångar. Vet inte om det här uppfattas mest som en enda röra men för mig var det skönt att få skriva av sig.

.

.

.

I morse anlände Linneas syster Fanny och ikväll kommer min Johanna! Jag känner på mig att det här kan bli en rolig och fartfylld vecka! Linnea och jag har redan planerat kvällen; det blir tapas i biblioteksparken, cocktails på Rosa Raval och en lång dansnatt på Ians place!

Jag och Bella hade det riktigt mysigt nere vid hamnen igår eftermiddag. Vi låg i solen och diskuterade livet och alla dess komplicerade frågor.

.

Jag har lärt mig så mycket under de 2 månaderna som jag varit här. Jag har sett på livet ur nya synvinklar och jag har ändrat inställning och uppfattning om många saker. Jag har också kunnat reflektera över vem jag är och vad jag vill (även om jag aldrig någonsin kommer kunna besvara de frågorna helt). När jag kom hit till Barcelona kände jag mig väldigt kluven och jag visste inte alls om jag skulle kunna trivs och bo här. Jag bestämde mig för att jag skulle ge det ett riktigt försök i alla fall och för att hitta min plats här var jag tvungen att släppa alla krav på hur jag tyckte att jag borde vara. Jag har många gånger velat vara roligare, mer öppen, mer sprallig och spontan än vad jag egentligen är. De kraven gör att man blir som låst i sig själv och man döljer så mycket av sin egen personlighet. Istället gick jag in med inställningen att jag fick vara precis så som jag kände att jag är; kände jag att jag inte hade lust att prata fick jag vara tyst, kände jag att jag var tråkig fick jag vara det, kände jag att jag var glad fick jag vara glad (det är dock inte speciellt ofta som jag är tråkig och tyst har jag insett). Att släppa alla mina egna krav på hur jag borde vara gjorde att jag lättare kunde känna mig trygg i mig själv och jag har hittat sidor hos mig själv som jag inte visste fanns.

.                                                 
                                   

När jag och Bella låg där nere i hamnen och hade det underbart bland alla avslappnade människor, alla vackra segelbåtar och gapande sjöfåglar kom vi fram till att den bästa tryggheten man kan hitta är inte tryggheten med någon annan människa eller tryggheten man kan finna på någon speciell plats, utan det är tryggheten hos sig själv. Är man trygg och bekväm i sig själv kan man lära sig så mycket om livet, man umgås med alla slags människor, man kan se och uppleva alla slags saker och man behöver inte vara bunden till en viss person eller en viss plats.

.

Spanien och Sverige är två mycket olika länder och det är fascinerande att kunna reflektera över skillnaderna. Något som jag insett sedan jag kom hit är att i Sverige finns det alldeles för mycket krav. Det är krav skapade av oss själva och av samhället. I Sverige ska man oftast vara på ett visst sätt, man ska ha gjort och inte gjort särskilda saker och man ska ha vissa mål med livet. Ofta handlar det om utbildning, karriär, förhållanden och vänner. Det är inte konkreta krav utan mer sådant som surrar runt i luften och finns där utan att någon egentligen uttalat dem. Man blir som låst kan jag tycka och det kan vara svårt att hitta sin egen väg bland ett samhälle som förväntar sig vissa saker av en. T.ex känner många unga kravet på sig att de måste vidareutbilda sig därför att deras föräldrar vill att de ska få bra jobb, för att deras kompisar pluggar eller för att de läst någonstans att utan högre utbildning får man inga välbetalda jobb. Därför hoppar de på en utbildning som de tror är bra bara för att de känner att det förväntas utav dem men utan att de känner att det är dit deras hjärta vill. Ett annat exempel är förhållanden. I Sverige är ett förhållande något som är självklart. Man blir förälskad, man blir tillsammans, håller det så håller det annars gör man slut. Är det någon som hellre vill ha tillfredsställelse utan att binda sig till en person kan det uppfattas som ”billigt” och ”konstigt”. Här i Spanien finns inga krav på samma sätt som i Sverige. Här förväntar sig ingen att man ska vara på ett visst sätt eller att man ska göra vissa saker. Här få man bara vara, och det är helt fantastiskt! Man accepterar olika människor på ett helt annat sätt här. Människor som jag tidigare hade tittat på med avsmak kan jag nu se och beundra för deras starka personlighet och drivkraft.” Alla människor har en varsin nyans och tillsammans målar vi världen” (det där lät en aning religöst, men va fan!).

.

Oj oj, nu ska jag sluta skriva innan jag trasslar in mig i altför komplicerade tankegångar. Vet inte om det här uppfattas mest som en enda röra men för mig var det skönt att få skriva av sig.

.

.

.

Igår kväll gjorde jag och Bella en riktigt smaskig måltid tillsammans. Vi gjorde en wok med färska grönsaker och rotfrukter; morötter, blomkål, sockerärtor, paprika, lök och såklart nudlar och en massa kryddor. Det blev så himla gott! Riktigt riktigt mysigt!

.

Senare på kvällen kom Linnea och Sigrid hem och eftersom det var Sigrids sista kväll på Ferlandina så tog bartendrarna fram barskåpets reportrar och började mixa. Vi gjorde en hel del goda drikar bl.a Cosmopolitans, Mangodrinkar och Polkagrisshots. Runt klockan 3 tyckte vi att det var dags att ge oss iväg till någon nattklubb. Så vi gick till La Rambla och där fick vi fripass till en nattklubb som heter Barcelona City Hall. När vi kom dit träffade vi på australiensarna från tisdag kvällen. Så istället för att gå in på nattklubben gick vi och hängde på Plaza Cataluna. Varför inte hänga där en onsdagnatt liksom? Vi hade trevligt och satt där några timmar och snackade och snackade.

.

  Idag, torsdag, var jag tillbaka till OneContact för att hämta ut min lilla lönecheck. Den var inte på mycket, men det är åtminstone något. Det var kul att gå tillbaka dit för att träffa alla som jag jobbat med men det var ännu skönare att lämna stället med checken i handen.

.

Nu ikväll lyckades jag och Bella med ännu en supermåltid, denna gång blev det couscous fyllda paprikor i ugnen. Fyllningen bestod av couscous, rödlök, rivna morötter och squash, cocos, ädelost och kryddor. Hur gott låter inte det? Vi funderar på at skriva en liten kokbok.

.

Efter maten kände vi oss lite underliga till mods. Det var bara vi tre i lägenheten och ingen av oss var egentligen på humör för att gå ut någonstans så vi bestämde oss, hör och häpna, för att ha en hemmakväll. Det var så länge sen att jag inte kan minnas när vi bara var hemma en kväll. Bara var hemma utan att göra något speciellt. Hur gör man egentligen? Vad gör man? Läsa bok? Va? Det kändes väldigt mysko. Vi satte i gång lite mysig musik, tände ljus och jag skrev klart mitt CV och skrev lite mail medan Bella hon somnade i soffan och Linnea satt och bloggade lite. Det känns faktiskt skönt att få återhämta sig lite. På lördag får vi in nya flickor här på Ferlandina. Min egen Johanna kommer hit (Åå som jag saknar henne!) och Linneas syster Fanny kommer också. Jag ser jätte mycket fram emot det. Vi kommer ha sjukt kul!

.

Snart kommer det bli lite annorlunda här på Ferlandina. Både Linnea och Bella ska åka till Sverige och lämna mig kvar här. Bella åker på måndag och Linnea nästa lördag. Det känns riktigt tråkigt att de åker, men jag är också glad för deras skull att de ska få komma hem till vänner och familj. Så 2 tjejer flyttar ut och 2 nya flyttar in. Emmie som gick den engelska bartenderkursen och som vi har umgåtts en del med här kommer ta ett rum, vilket känns jättekul! Jag tror vi kommer hitta på mycket skojiga saker tillsammans. Och det andra rummet kommer fyllas av Veronika som gick samma bartenderkurs som mig och Linnea. Veronica ringde mig en morgon från Sverige för att säga hur less hon var på att vara hemma i Sverige och hur mycket hon önskade att hon var i Barcelona. Hon frågade om det fanns möjlighet att hon kunde bo hos oss i en vecka medan hon letade någonstans hon kunde bo på riktigt här i Barca. Och då sa jag att det fanns ett rum ledigt här från och med 1 november, så nu flyttar hon in den 6e. Perfekt! Det ska bli otroligt kul att träffa henne igen!