Måste få ta och berömma mig själv. 

Igår var vi fullsatt, igen. Så vi förberedde oss på en galen kväll, igen. Det var jag, Emanuel (ny kille) och Simona som jobbade i servisen. Och jag blev delligerad av Elena att agera boss under kvällen. Emanuel och Simona var servitörer medan jag skulle hålla ordning i restaurangen, ta ordrar, se till att allt flöt på som det skulle, lösa problem om de uppkom och beordra Emanuel och Simona vad de skulle göra. Det var riktigt skoj (maktglen? nej nej!). Det var kul att komma från sina vanliga arbetsuppgifter och istället fokusera på att allt flöt på. Och vilket flyt! Trots en fullsatt restaurang var det inget kaos. Alla fick sin mat. Ingen behövde vänta. Ytters få missar från köket och alla verkade nöjda och glada. Simona sa att hon tyckte att den var ovanligt lugnt och sansat för att vara en fredagkväll med 70 gäster, så jag skötte mig visst bra. Det här med organisation och problemlösning är visst lite av min grej. 

Jag var så nervös i början av veckan över hur det skulle gå eftersom jag skulle ta över ansvaret efter Isra som är ledig. Det är inte bara det att ha ansvaret själv över beställningar, viner, prata en hel massa spanska, se vart folk ska sitta, komminikationen till köket, det är också det att utan Isra har jag ingen att riktigt be om råd och hjälp. På kvällarna har jag Gigi, men på dagarna får jag hitta mina egna små lösningar på problemen. 

Det har gått otroligt bra den här veckan. Alla problem som har kommit i min väg har jag lyckats bemästra. Trots bittergubben Christian i köket är jag otroligt stolt över mig själv! 

Hej hej!!
Sitter ute på balkongen med datorn i knät. Solen steker! Härliga tider.

Jag är helt slut i kroppen. Jobbiga dagar på jobbet nu. Isra har ju semester. Det här är en av de absolut största prövningarna jag gjort på länge. Att jobba ensam på restaurangen. Nu är det jag som har ansvaret. Det är läskigt, men jag har ju som en kärlek till utmaninger så jag gillar det också.  

Hittills har det gått bra, förutom att kökschefen Christian gör allt som står i hans makt för att göra mitt liv till ett helvete. Igår var det helt sjukt hur han höll på. När jag var på nedervåningen för att sortera vinerna skrek han på mig att jag inte kunde vara nere utan var tvungen att vara i salen hos gästerna (Vilka vi inte ens hade just då). Så jag gick upp. Då skrek han på mig att jag var tvungen att gå ner på nedervåningen igen och dammsuga. Han sa att jag var respektlös som inte sa hej till han när jag kom dit, men andra gånger kan han fråga "Por que?" ("Varför då?") när jag säger "hej, hur mår du?". Han ringde i kökstelefonen som en idiot, så att gästerna undrade vad det var för satans liv, för att få en kaffe åt Marcelo (som inte ens hade bett om en kaffe). Han skrek och ringde på mig hela dagen. Jag blev så less! Jag har blivit duktig på att skaka av mig det dock. Tänker bara att det är han som är en sorglig människa som inte har någonting i sitt liv förutom jobbet. Inga vänner, ingen kärlek, inget liv. 

.

Elin och Mikaela är här nu. Det känns kul. Härligt att ha lite livat i vardagen!! I tisdags var vi ut. Tittade på fotboll och sedan gick vi och dansade på Jambaree. Galet skoj!! Igår gick vi på en mysig Italiens restaurang och åt riktigt god mat. Mys-pys!! 
 

Igår gick jag ut på vår gata, Ferlandina, och tog en massa kort. Det är vackert här, på sitt egna lilla sätt. Så mycket dolda konstverk. Små små saker som inte ser mycket ut för världen men tittar man lite närmare så ser man vackra kontraster, former och spår efter människor. Tänkte att jag skulle ta och framkalla några av bilderna och sätta upp på Caféet i sommar. Porträtt av Carrer de Ferlandina på Café Ferlandina. Här kommer lite smakprov - helt oredigerat! 

Värsta kvällen ever! Värsta kvällen som jag någonsin jobbat. Det var hemskt igår. Hemskt! Vi var fullbokade. Överbokade! Allt var kaos! 

Elena börjar med att komma stapplande in och är hur steressad och uppjagad som helst. Svepte ett glas Champagne för att lugna nerverna - vilket fick motsatt effekt. Varenda gång man pratade med henne ryckte hon till som om någon skrämt henne i en kuslig gränd en mörk natt. Redan de första två borden blev det fel med, och då var det ju ändå tidigt på kvällen. Fel mat, inga bongar nere i köket, folk fick vänta i evigheter, folk fick fel menyer. Helt stört! Jag hade hand om 15 personer på nedervåningen. Vilket gick jättebra. Men eftersom vi hade så mycket folk uppe var jag tvugen att springa upp dit titt som tätt och hjälpa till. Försöka stabilisera kaoset. 

Vi överlevde kvällen. 02.30 kunde vi stämpla ut. Isra har en veckas semester nu, och efter gårdagskvällen sa hon att hon inte kommer tillbaka mera. Så på måndag jobbar jag själv, men det verkar som om det kommer en ny kille och ska börja jobba. Så det blir jag som får ta och lära upp honom. 

Aja, 2 veckor kvar på Noti. Nu gäller det bara att överleva! I will survive! 

Lördag igen. Gårdagskvällen var helt galen. På jobbet alltså. Restaurangen var fullbokad. Elena trippade runt på sine stiletter och var allmänt ivägen. Fasen, jag blir så less. 5 bord som väntar på att få ta beställningar, 2 bord som väntar på att få menyer, mat som kommer upp från köket, en kökscef som osar av agritioner och Elena tjafsar om ett bröd som ett bord beställde med som inte har kommit - men som dessutom visade sig redan stod på bordet. Trots att jag inte var tillåten att ta upp beställningar, Elena ville har koll på dem själv sa hon, så gjorde jag det. Folk fick ju vänta i evigheter. Generellt så gick det väl bra ändå. Folk var glada, mätta och belåtna när de gick ut ur restaurangen, och det är väl huvudsaken. Jag undrar hur många kilometer jag sprang igår. 

.

Nu är det Bella och jag på Ferlandina igen. Men snart flyttar Becca in och på tisdag kommer Elin hit en vecka. Så allt rullar på. Solen lyser och det är varmt ute. Så jag ska ta och duscha och bege mig ut i finvädret! 

    Emma är redan saknad! 

Nyss hemkommen från jobbet. Första dagen på veckan är alltid tyngst. Det är som om jag måste värma upp lite först innan saker och ting kan flyta på av sig själv. Speciellt handlar det om spanskan. Gick dock ändå bra idag. Ååå vad jag gillar mina jobbarkompisar! Vi är ett bra team. Om vi får sköta det hela och de två ägarna inte lägger sig i så flyter allt på så himla bra. Jag, Gigi, Isra, Muhammed och Marcelono, vi fixar allt riktigt bra! 

.

Imorgon är Emmas sista dag i Barcleona - Jag blir mörkrädd över hur tiden bara rinner på! Jag hinner inte med!! 
Jag jobbar ett pass på dagen och sedan ska vi försöka dra till Girona för att vinka av vår Engelska brud.

.

God natt!  

Det är något speciellt med att jobba på restaurang. Att vara där bakom kulisserna och se hur dessa fantastiska smakupplevelser och konstverk skapas. Att vara den som ser till att gästerna får en minnesvärd och trevlig kväll. Att öppna vinflaskor, låta folk provsmaka, pressentera maträtter och föreslå aveck. 

.

Mest tycker jag om när det är mycket att göra. När det är mycket folk och vi känner att vi har läget under kontroll. När jag kommer till jobbet på fredag och lördagkvällarna, tittar i datorn och ser alla bokningar, tittar ut över salen och ser att alla borden är färdiga och väntar på att folket ska komma och slå sig ner. Nere i köket osar, kokar, steks och grillas det. Dofterna är helt fantastiska. Vinerna och Champangen står inne i kylarna för att få exakt rätt temperatur. Glasen är putsade. Menyerna polerade. Servetterna stykna och vikta. Våra skjortor och klänningar sitter perfekt. Förväntan inför kvällen. Allt redo. Alla redo. Let´s rock´n roll!

Du har väl gått med i Café Ferlandinas Facebook-grupp? 

 http://www.facebook.com/home.php?sk=group_194732020571311&notif_t=group_activity   

Ha en bra dag!