Jag har bestämt mig för att inte äta några sötsaker på en hel månad. Jag känner att efter att ha vistats i ”godis-landet” i 5 månader behöver jag neutralisera min sockerbalans. Så under hela februari får jag inte äta något av detta:

-Kakor

-Fikabröd

-Glass

-Läsk

-Sötade flingor

-Inget som har socker på 3:e plats i innehållsförteckningen.

När jag vill lyxa till det kan jag istället äta:

-Nötter

-Vindruvor (eller annan frukt)

- Grönsaker (t.ex. körsbärstomater, morötter, gurka)

Det blir till att vara väldigt strikt första månaden, för att sedan tillåta vissa mig att äta sötsaker vissa dagar.

Jag har ett litet dilemma, räknas honung och russin som sötsaker?

Bloggen återkommer inom kort. Jag har fullt upp med att träffa en massa folk,umgås med min familj, pussa på Peter, njuta av vinter-Sverige, packa upp.

Snart kommer jag lägga energi på bloggen igen. Då ska den få lite ny form och så ska inriktningen bli lite annorlunda - den kan ju inte fortsätta ha "äventyr i USA" som huvudtema. Men a´jag lovar att den kommer bli lika intressant och spännande som tidigare! 

Äntligen, frukost med Bregott, fil, hårdbröd och God morgon-juice.

Jag tror inte att min första dag hemma kunde ha blivit bättre. Jag vaknade vid sidan av den finaste pojken jag vet, jag åt en härlig frukost (bollnäsfil!) tillsammans med Peter, pappa och Nils och på eftermiddagen åkte vi ut till Görtsbo. Vilken vinter vi har! Vår sommarstuga syntes knappt av all snö. Snön gick långt upp på väggarna och hängde långt ner från taken, träden var snövita och isen låg tjock. Vilket vackert land vi lever i! Vi tog en promenad tillsammans med våra grannar Göran och Karin. En underbar promenad. Sedan åkte vi lite skoter på isen, det var så sjukt roligt! Snabbt snabbt gick det. När vi var lagom frusna om tår och näsor gick vi in och fikade lite och drack varm oboy. Mysfaktorn var på topp!

På kvällen var det en fin konsert i kyrkan och Peter var med och dansade så jag, pappa och Peter föräldrar åkte dit och njöt av god sång och bra dansnummer. Konserten var tillägnad en flicka som hette Veronika och dog i leukemi när hon var 13 år. Det var väldigt vackert och sorgligt. Tårarna trillade när de höll tal. Mycket fint gjort.

  Promenad i Vinterlandet

Tok-Peter

Vilken vacker vinter vi har!

     På svensk mark igen!

En glad Ebba och en tårögt pappa.

Min flygresa till Sverige gick bra. Den var lång, men uthärdlig. Jag hade tur och fick  tre säten för mig själv under långflygningen över Atlanten. Så jag kunde sträcka ut mig ordentligt.

På Arlanda möttes jag utav en mycket tårögd pappa och min älskade lillebror. Det var en obeskrivlig känsla att se dem igen. Helt underbart!

Jag var rejält trött efter att ha rest i ett dygn så när vi väl kom hem tog jag en snabb dusch och somnade sedan klockan 18. Två timmar senare kände jag att jag inte var ensam i sängen, någon annan låg där bredvid mig! Jag utbrast ”Vem är du?”, men sekunden efter insåg jag att det bara fanns en person som det kunde vara. Det var in älskade Peter! Så många känslor rusade genom kroppen och jag kände mig så lycklig. Efter att bara ha kunnat se varandra på Skype var det fantastiskt att återigen få känna han doft, dra mina fingrar genom hans hår och att se honom djupt i ögonen.

Vi fyra hade myskväll med tacos. Helt perfekt. Det var så härligt att sitta och prata med dem igen. Bara umgås och berätta om allt som har hänt, både för mig och för dem.

Nästa gång jag går och lägger mig i en säng, har jag Peter bredvid mig.

Nästa gång jag går ut från en flygplats, är jag tillsammans med pappa och bror.

Nästa gång jag skriver ett blogginlägg, befinner jag mig på Svenska mark!

Nu är det inte långt kvar!

  Till alla er som undrar vad som kommer hända med den här bloggen nu när jag snart har avslutat min vistelse på andra sidan Atlanten, kan jag meddela att jag kommer fortsätta skriva.  Dessa 5 månader har gett mig många nya erfarenheter och upplevelser. Men att komma hem som arbetslös och icke studerande har också sina spännande sidor. Jag har ingen aning om vad som kommer hända inom de närmsta månaderna, men känner jag mig själv rätt som kommer jag hitta på nått – jag är ju inte den sorts person som kan sitta hemma och slöa hela dagarna. Jag kan redan nu säga att jag har nya planer på gång – STORSLAGNA planer!

Imorgon börjar den långa stora flygresan hemåt.  Att lämna USA och komma till Sverige känns roligt, pirrigt, läskigt, hemskt, underbart, skönt, sorgligt, bra, spännande, fantastiskt.  Jag är ett virrvarr av känslor just nu. Min tid här har varit bra och jag är stolt över allt jag gjort och lärt mig. Ett av mina mål med den här erfarenheten var att jag skulle utvecklas som människa, och det tycker jag att jag har gjort. Jag känner mig mer självständigt, har hittat ett större mod, känner mig mer utåtriktad och jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv. 

Jag kan inte fatta att om 31 timmar är jag hemma! Wow, det känns overkligt. Jag kan knappt vänta till att få träffa alla. Det kommer bli fantastiskt.

Imorgon klockan 13.00 (19.00 Svensk tid) lyfter jag (mamman och mormorn åker 13.05 med ett annat plan) och åker mot Cincinnati, OH, där jag landar 15.46 (21.46) och lyfter mot Paris klockan 18.20 (00.20). I Europa är jag klockan 9.40 fransk tid och på Svensk mark är jag klockan 12.10, svensk tid!  3 byten blir det. Jag hoppas det går smärtfritt. Lite läskigt känns det att flyga själv och byta fler gånger, men det känns också kul att klara sig på egen hand.

Sista dagen här i ”the United States” har varit toppen. Bussresan till Miami gick smärtfritt. Vi hade en härlig dag på South Miami Beach med god mat, lite shopping och en tupplur på stranden. Vi har träffat så många hjärtliga och hjälpsamma människor idag. Man blir så glad av trevliga människor!

Vi var uppe tidigt för att hinna göra oss klara innan vi skulle hoppa på bussen.  9.26 började färden. Vi fick hjälp av busschaufförerna för att hitta rätt hållplats. Även fast jag hade tittat ut när bussarna skulle gå och vilka bussar vi skulle ta så känns det som om de inte riktigt följer någon tidtabell här. Så vi hoppade på lite hur som helst, frågade oss fram och tog lite chansningar. Allt gick bra och vid halv ett var vi nere i South Miami Beach.

Vi tog en mycket god lunch på en italiensk restaurang.  Vi delade på en grande pizza, drack cappuccino och åt tiramisu . Mums-filla-babba!

Sedan var vi så mätta och trötta att vi lade oss på stranden och vilade ett tag. Underbart! Vattnet var alldeles turkosblått. Jag älskar stranden i Miami, den är så stor och full av spännande människor att spana in.

Vi gick lite på Washington Avenue där jag poserade framför Miami Ink. Sedan gick vi upp på Lincoln Road och tittade i lite butiker innan det var dags att åka buss igen.  Hemresan gick lika bra som ditresan. Vi fick lite hjälp av väldigt snälla personer även denna gång. Amerikanare är för trevliga!

Klockan 19.30 var vi tillbaka på Fort Lauderdale Beach Blvd igen. Kvällen har vi ägnat till att packa, äta resten av maten från the Cheesecake Factory och dubbelkollat flygbiljetter. Nu blir det tidigt i säng för imorgon börjar vår långa resa till Europa – Sverige – Hälsingland.

  Ebba på South Miami Beach.

Turkost hav.

   Mat på en Italiens restaurang längs Ocean Drive.

  Mormor, mamma och desserterna. 

  Utanför Miami Ink!

  6 stycken bussbyten avklarade. Hela dagen gick som smort, om det var tur eller skicklighet vet jag väl inte. Vi hade i alla fall en toppendag!