Så efter vår raska morgonpromenad låg vi alltså och pressade, läste och tog det lugnt i solen intill poolen på vårt hotell.

Dagens kommentar: "Hemma är det snöstorm och här ligger vi under palmerna." -mormorn-

Vid halv ett hoppade vi på bussen som tog oss tillbaka dit vi varit på morgonen då vi trodde att vi skulle får åka sightseeing-båt. Denna gång skulle båten i alla fall gå och det var redan mycket folk där. Så här såg båten ut:

  The Jungle queen

Det var en häftig tur och vi fick se många häftiga delar av Fort Lauderdale. Vi har sett miljardvillor och miljardbåtar. Det är läskigt vad folk är rika här. Husen ser ut som palats och båtarna som stora skepp. Hur kan folk bli så rika? Vi hade en guide som berättade lite om priserna på kåkarna och vilka som bodde där. På ett ställe berättade han att ägarna hade köpt upp tre hus som låg intill kanalen, rivit dem och byggt upp ett gigantiskt hus där. Dessutom hade de ett stort lyxskepp ankrat i kanten. Här kommer lite bilder:

        Största villan i F.L

  Här är den! Piratbaren.

Båten tog oss till Jungle Island. Där fick vi gå av och titta på en massa djur. Ön var ganska liten, men det kändes som att stiga in i en riktig jungel med höga palmer och stora träd. Vi såg papegojor, apor och alligatorer. Vi såg en häftig alligatorshow, fast jag tyckte det var mest synd om alligatorerna.Det var lite läskigt. Jag har läst så mycket om alligatorer och vet hur farliga de kan vara, så det var lite läskigt att titta på.

Här har vi en mycket orginell apa, dess latinska namn är Mammidatis Apus. 

Efter ca 40 minuter på the Jungle Island var det dags att stiga på båten igen. De hade sagt åt oss att vi skulle ha samma platser på tillbakavägen som vi hade på ditvägen. Men när vi kom upp till andra däck rad 11( som var våra platser) var de upptagna av en bastant mörk man iförd solglasögon och en allvarsam kvinna. Jag gick fram och sa åt dem att det var våra platser, men de svarade med att det var fria platser på båten. Jag sa att de hade sagt att vi skulle sitta på samma platser som innan, men de vägrade flytta eller lyssna till mig. Jag stod kvar där jag stod och sa åt dem gång på gång (jag vägrade ge mig). Till slut började människorna runt om oss hjälpa mig och de sa också till mannen och kvinnan att de inte var deras platser. Till slut reste de sig och vi kunde sätta oss. Efter det fick jag klappar på axeln och berömmande ord av de som satt i närheten. De tyckte det var bra att jag stått på mig. Jag kände mig lite stolt.(kan egentligen tycka att det är lite som ett mellanstadiebråk att bråka om platser, men eftersom vi var tillsagda att inta samma platser tycker jag att "rätt ska vara rätt")

  Jag och mamma på "våra" platser.

Efter sightseeingen gick vi till Las Olas för att äta mat på "The Cheesecake Factory". Mums, vilken god mat de har där och man får så himla mycket! Här i USA är det jättevanligt att man tar med sig maten som man inte orkar äta upp i en "doggy-bag". Jag tycker det är jättebra, man har ju batalat för maten, så varför ska man kasta den? Så vi tog med oss det vi hade kvar på tallrikarna, så nu är morgondagens middag räddad. Vi var ju också tvugna att dela på en Cheesecake, det blev en med vit choklad och hallon. Mums!

Därefter tog vi bussen tillbaka till hotellet. Mamma och jag gick på en liten kvälls-shoppingtur och nu har vi myst en stund med M&M´s och Bacardi. Låter det som om vi bara äter och dricker?

Imorgon ska vi försöka ta oss till South Miami Beach. Det kan bli ett stort äventyr. Vi ska försöka hitta rätt i virrvarret av bussar och hållplatser. Önska oss lycka till! Om vi nu tar oss ända ner till Miami tror jag vi kommer få en toppendag!

"Hurttanter" som vi är hade vi klockan ställd på 8.00 Vi tog en kvick frukost och begav oss av på en rask promenad för att hinna med en sightseeing-båt som skulle gå vid 9.30 Men när vi kom fram var båten inställd. Men vi köpte biljetter till turen som går 1.30 och så tog vi bussen tillbaka till hotellet. Så nu ska vi pressa i två timmar, äta lunch och bege oss tillbaka dit igen senare.

Ha det bra!

På kvällningen tog vi en härlig promenad längs strandpromenaden bort till "Bubbas Gump" som är Forrest Gumps egna restaurang. Vi åt en mumsig middag. Jag åt kryddiga räkor med ris och mamma och mormor åt kyckling med majs och potatismos. Till dessert lyxade vi till det med en varm chokolate chip cookie med glass och grädde. Därefter vandrade vi runt i lite butiker och nu sitter vi och myser på rummet igen. Aj aj, mitt ansikte hettar. Jag går nu under smeknamnet "Bifftomaten".

Mumsig mat på Bubbas. 

Forrest "Ebba" Gump 

Vi sov bra i natt i våra stora sängar. Vi fixade oss och gick iväg för att äta frukost. Det var inte den mest storslagna frukosten vi sett i vår dar, men den dög för oss. Kaffe, bagel, juice och äpplen. Vi hade dock en fantastisk utsikt över stranden, havet och den blå himlen. Hela dagen har vi legat och gassad på solstolar. Det är så mycket svalare här nu än när jag var här i höstas. Vi hade en lätt bris på oss hela dagen, vilket gör det gnskla farligt att ligga i solen eftersom man inte känner att den verkligen tar. Så jag brände mig lite i ansiktet.

På eftermiddagen när solen försvunnit bakom de höga hotellen tog mamma och jag en skön rask promenad. Nu har vi uppdaterat oss på Sveriges nyhetsfront och vi håller på att göra oss fina för att gå ut och äta. Mysigt!

  Utsikten vi har när vi äter frukost är svår att klaga på.

           Mamma posade också.

Härliga härliga F.L

Vi hade en vacker dag idag.

Sommar och sol - i januari

Vi var och åt på en trevlig restaurang här på Ft.Lauderdale Beach Blvd. Det var en italiensk restaurang. Jag och mormor åt lax med potatis och grönskaer och mamma åt pasta med räkor och pesto. Mums!

Det känns lite underligt att vara här igen, men samtidigt väldigt roligt. Vi tre flickor kommer ha en härlig vecka tillsammans här. Jag känner igen affärerna och restaurangerna så himla väl här. Jag kan inte säga att det känns som att komma hem, för Ft.Lauderdale känns inte på nått vis som mitt hem, men det känns ändå trevligt att vara här igen. Jag älskar stranden, strandpromenaden, solen, palmerna :)

Jag är så trött! Inte konstigt kanske, jag har nu varit vaken i 34 timmar med endast en tupplur på 1,5 timme. Kudden ser väldigt välkomnande ut.

    Ebba med sin mormor på italiens restaurang i "Fortan".

Vårt B&B då :)

Ville bara skriva att nu har vi kommit fram till Fort Lauderdale. Vädret är idag 27 grader varmt men mulet och regnt. Imorgon blir det strax över 20 och sol så då ser vi fram emot en härlig dag på stranden. Vi bor på ett litet hotell på "min gata" alldeles vid stranden. Utanför ytterdörren ligger poolen. Hotellet är kanske inte i sitt livs bästa skick men vi kommer nog kunna ha det bra här den här veckan.

Flygresan gick jättebra. Jag sov dock ingenting så ärligt talat är det ett under att jag kan stå rakt. Är inne på 1,5 dygn utan sömn. Nu har vi gjort och hemmastadda på rummet. Vi håller på att duscha och fixa för snart ska vi ut och äta på någon trevlig restaurang. Uppdatering av bilder kommer - I promise!

Vi sitter på flygplatsen i Houston, Texas, och avnjuter en varm choklad från Starbucks, en banan och en bit choclate chip cookie. Vårt plan går om ca en timme. Jag känner mig ganska dåsig för min kropp är inställd på Portland-tid och där är klockan 4.20 Jag har så väldigt svårt att sova på flygplan, men den här gången slumrade jag till – i 6 hela minuter. Sedan ropade kaptenen ut att vi var framme. 

Vi har ca 3 timmars flygresa till framför oss, sen får vi komma ut i ett varmt och härligt Florida.

Ser ut att vara pigg och glad trots att klockan är runt 4 på morgonen.

  Avnjuter Starbuckskaffe och choklad.

Det var fruktansvärt jobbigt att säga hejdå till min Amerikanska familj igår kväll. Vi hade ett stort följe till flygplatsen: Christine, Linnea, Annali, Melanie, Denali, Kathy och John.  Tårarna bara sprutade ut på mig och jag kunde inte göra nått för att hindra dem. Jag har haft det så himla bra de här månaderna tillsammans med dem. De tog emot mig som en familjemedlem från första stund. Jag har haft så roligt och jag har fått vara med om så mycket.  Extra sorgligt blir det eftersom jag inte vet när jag får se dem igen och barnen kommer kanske vara mycket större då. Med barn går tiden så fort.  Linnea var så söt och tröstade mig med att vi kommer kunna prata på Skype och att de kommer och hälsar på om några månader. Hon sa också att jag kan komma och hälsa på när jag vill – jag önskar att det var så enkelt.

Fler tårar kom på planet när jag tänkte på de härliga människorna jag har fått lära känna och hur det slet i mitt hjärta när jag såg dem stå tillsammans på andra sidan säkerhetsspärrarna. De vinkade, slängde kyssar och hade tårar strilande nerför kinderna a. Då var jag nära att springa tillbaka och lova dem att stanna. De var så söta, min amerikanska familj.

Å, jag kommer sakna dem så mycket! Portland har fått en stor plats i mitt hjärta.

   Hela gänget följde oss till flygplatsen. Där blev det svåra avsked.