Efter att ha tagit Linnea till pree-school på morgonen bestämde jag och Annali oss för att gå en promenad. Jag tänkte att jag kunde gå ed henne en timme eller så och sen gå tillbaka hem så att hon kunde sova en stund på förmiddagen innan vi skulle hämta upp Linnea igen. Annali somnade i vagnen och jag ville inte väcka upp henne så det slutade med att jag vandrade runt runt här i kvarteren ända tills Linnea slutade skolan. Det blev en låång promenad. Men skönt var det.

Jag var en riktigt duktig nanny idag och ställde mig och lagade Mac´n cheese på Linneas begäran. Inte för att det är en speciellt komplicerad maträtt direkt, men ändå. Hon åt mycket! Jag blev riktigt imponerad.

-

Jag kan inte säga att jag haft en speciellt ansträngande eftermiddag. Båda flickorna sov minst 2,5 timme (jag tackar så mycket för den kompensationen). Så jag tog mig en eftermiddagslur, städade och tvättade och fortsatte läsa min über-spännande bok (jag är på upploppet nu).

-

På kvällen ringde Melanie och bjöd över henne och sig själv till oss för att äta middag. Vi beställde mumsig Thai-mat och åt alla tillsammans. Trevligt! Därefter tog vi in julgranen som stått ute i kylan i några dagar. Vi ställde den framför fönstret i vardagsrummet och begrundade den tillsammans med ett glas eggnog i handen och till tonerna av ”Nu är det jul igen”. Eftersom det var ganska sent för flickorna så väntar vi med dekorationen tills imorgon kväll.

Jag har känt mig lite hängig i två dagar nu. Det känns precis som om en förkylning är på väg. Jag hoppas att det inte stämmer och att jag på nått vis kan försöka sova bort den här känslan. God natt!

För att ha så många läsare får jag väldigt lite kommentarer. Jag älskar kommenatrer!! Så kom igen! Det blir så mycket roligare att skriva om man får respons på det man skriver, dessutom är det kul att se vilka som kikat in på min blogg.

Det är svårt det här med julkänsla. Jag måste komma på nått bra att göra för att få till den där riktiga julkänslan, men det är svårt. Speciellt eftersom jul för mig är att vara med mina föräldrar, min bror, mormor och morfar, kusiner, morbror och moster. Ingen av dessa kommer jag att vara med nu i år. Inte heller kommer jag befinna mig i Grisslehamn, vilket är platsen där jag har firat jul de senaste 7 åren eller vad de nu är. Det blir inte heller någon ”Lilla julafton”, som jag värderar minst lika högt som den riktiga, då pappa, Nils och jag myser till det med ett julbord med bara saker som vi gillar, dekoration av julgranen, lite paketöppning, glögg och pepparkakor och sen slapp framför Tv:n.

-

Jag kommer sakna allt detta, men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det ska bli lite spännande också - att fira jul på ett annat sätt än jag är van vid och att få vara med om andras traditioner.

-

Vi har redan börjat dekorera för jul här. Satt upp ljusstakar i fönstren (vilket inte ”vanliga” amerikaner gör. Dessa ljusstakar kommer antingen från Sverige eller Ikea), plockat fram tomtar och änglar, juldukar och ljuslyktor.  Jag fick ett litet sentimentalt ögonblick när jag vände på en broderad ”¨God jul”-tavla och såg att det stod ”To Christine from Larssons in Alfta. Det är min mormor som har gjort den! Christine berättade att mycket av deras juldekoration kommer från min familj. På byrån bredvid min säng har jag nu en vacker ljusstake som det står ”C.A. 1985 from Larsson”. Det känns härligt att somna bredvid den.

-

Jag är säker på att min julstämning kommer infinna sig snart. Vi har plockat fram julmusiken och två av skivorna är svenska jullåtar så jag kan sjunga in julen till ”Stilla natt”, ”Staffan var en stalledräng”, ”Nu tändas tusen juleljus” m.fl Vi har också bakat lussebullar och snart är det dags att baka pepparkakor. På lucia kommer det bli ”tomtegröt” och den 24:e julbord. Jag ska försöka pyssla lite också, det är något som jag älskar att göra kring jul. En annan sak som jag förknippar med jul är julkalendern, vilken jag kan se varje dag på svt.se. Så julstämningen den kommer nog komma!

Idag när jag kom upp ur min källare efter en god natts sömn möttes jag utav en strålande solig dag och doften av nygräddade panncakes. Kan en morgon börja bättre? En Stund senare kom Melanie och Denali över och vi åt en helmysig panncakes-tjej-frukost tillsammans.

-

Jag och Christine tog hand om Denali, Linnea och Annali på förmiddagen. Vi gick ut i trädgården och lekte lite i det vackra vädret.  Du kan se kort här nedan.

På kvällen var det knyt-kalas-party på Linneas skola. Alla föräldrar och barn var där. Medans alla barnen sprang runt runt mer eller mindre galna satt föräldrarna och pratade och åt. Det var trevligt. Resten av kvällen har jag försökt få tag på min vän Johanna men vårat Skype verkar inte vilja samarbeta ikväll. Jag har också tittat på Julkalendern.  Den var ganska rolig tycker jag, men som alltid så känns det som om ”De var bättre förr”. Så jag sökte på Youtube efter Sunes jul och gottade mig i lite ”riktig” julkalender.

-

Imorgon ska jag ta hand om busflickorna L och A hela dagen, vi får se vad vi hittar på för bus.

Ååå idag sov jag länge. Det var så skönt att sova i en välbekant säng igen. Det är konstigt vad man ställer om sig fort. Från att Portland var ett alldeles nytt och främmande ställe till att jag nu anser det vara ett tryggt och härligt ”hemma”.

Vi var på ”music class” idag. Det är faktiskt riktigt skojigt. Där är en grupp mammor och deras barn som sjunger, dansar, trummar och spelar för allt vad de är värda. Det är ett ställe där man kan släppa alla sina hämningar och bara toka till sig. Det är roligt!

På eftermiddagen snörde jag på mig löparskorna och sprang till min favoritpark här i närheten.  45 minuter senare kom jag hem, helt slut och mina krafter var helt slut. Det var en skön känsla, det kändes att jag tagit ut mig ordentligt.

På kvällen skjutsade Christine mig till Melanie medan hon och flickorna åkte för att ha möte med några från Linneas skola. Jag åt middag tillsammans med Melanie och Denali. Vi åt Melanies hemgjorda ravioli, hemgjorda pesto och nybakade bröd. Mmm vad gott det var! Därefter lekte vi med Denali resten av kvällen. Det var så kul! Melanie och jag satt som förtrollade med Denalies Duplo och lego. Det var sjukt kul att bygga olika saker och jag tror att jag och Melanie tyckte det var roligare än vad Denali gjorde (hon tyckte bäst om att krascha det som vi byggde).  Vi byggde Pippi Långstrump (väldigt imponerande), den svenska flaggan, hus, träd, torn mm. Runt nio kom Kevin och hämtade mig och nu sitter jag här nere i mitt rum och funderar på att städas upp lite…  

Det är lustigt vad alla ”Holidays” kommer tätt inpå varandra. Det han inte ens vara Thanks giving innan vi såg julgranar inne i husen och julbelysning i trädgårdarna. Nu när Thanks giving är över ploppar juldekorationerna upp som blommorna gör på våren. I var och varannan trädgård är träden upplysta av färggranna lampor, stora uppblåsbara snögubbar och tomtar och husen är förgyllda med julljus. Det ser rätt trevligt ut faktiskt. Trots att jag är svensk och tycker att man inte behöver ha för mycket färggranna juldekorationer på tomten tycker jag det ser ganska läckert ut. Vissa hus påminner mer om ett tivoli än ett hem. Jag antar att de dekorationer som finns här skulle bli ganska uppseendeväckande om de satt på ett hus på en svensk gata. Det jag undrar är: hur dyrt är det inte att ha alla dessa lampor på alla kvällar och nätter i en månad?

Denna morgon vaknade jag av 7 barn och 2 bäbisar utanför min dörr. Det var ganska fullproppat i det lilla huset – och fler skulle det bli. Klockan 11 kom 6 personer till dit för att äta brunch tillsammans med oss. Det var mysigt. Vi var 10 vuxna 11 barn (crazy!). Vi åt croissanter, skinka, varm brie med curry, fruktsallad mm. Det var verkligen trevligt! Brunchen pågick ända till klockan 14 då vi begav oss hemåt.

-

Vi var hemma i Portland igen klockan 18 och då åkte vi direkt till kyrkan där det var adventsfirande med en liten konsert. Det var mysigt och riktigt bra musik. Annali och Linnea var väldigt trötta efter den långa resan så det var lite svårt för dem att sitta still. När Linnea är trött klär hon alltid av sig naken. Så även idag. Kevin hade tagit ut henne till hallen i kyrkan (det har säkert ett namn) för att hon inte kunde vara tyst inne i kyrkan.  Där ute började hon klä av sig och var till slut helt naken.  Efter mycket om och men fick Kevin till slut på henne kläderna igen och fick henne att lugna ner sig så att hon kunde komma in i kyrkan igen. Jag tyckte det var lite roligt.

-

Det har varit en rolig helg i Seattle. Jag har träffat många människor och jag minns inte ens hälften av alla namnen. Jag har dock inte fått se så mycket av staden Seattle men efter jul ska vi åka upp dit igen i fem dagar och vi har gjort en hel lista på saker som vi ska göra och se då. Det kommer bli kul!

-

Nu ska jag nog ta och dricka lite te med Christine (det är så kallt i huset eftersom värmen varit av nu när vi varit borta). Sen ska jag ta och sova för imorgon väntar en ny dag.

Jag vaknade runt klockan nio av ljudet av 5 barn och 2 bäbisar. Jag gick upp och åt frukost tillsammans med dem och föräldrarna. På förmiddagen var vi bara hemma i huset, spelade spel, umgicks och barnen lekte. Runt klockan 14 åkte vi, Kevin, Christine, Linnea, Annali och jag till en av Kevins systrar där det skulle bli ”efter-Thanks-giving-firande”. Kevins syster Shannon, hennes man John och deras son Liam bodde i ett jättefint hus. De hade precis gjort om där och byggt ut så att de hade ett jättestort kök, ett vardagsrumt med högt till tag och en övervåning. Det var så snyggt där. Några av Kevins syskon var redan där men allt efter som droppade det in fler och fler och till slut var det 7 syskon med deras respektive och barn plus några goda familjevänner. Det var verkligen full fart! Det var härliga människor. De var så glada och pratsamma och alla pratade i min på varandra. Alla hade tagit med sig något att äta så det blev ett jätte knytkalas, med en massa gott. Där fanns kalkon, bröd, brieost, kex, frukt, potatisgratäng, nötter, grönsaker, valnötspaj, pumpapaj och en massa annat som jag inte vet namnet på. Det var så gott och jag blev tokmätt.

Runt nio på kvällen åkte vi tillbaka till Katies hus där antalet boende utökats med en person. En god vän till Amy och Katie som heter Chalieen.  Eftersom klockan var så mycket så gick barnen och lade sig på en gång när vi kom hem. Jag, Christine och Charleen satt uppe och drack te och spelade Skip-bo medan vi väntade på att Katie och hennes man och två barn skulle komma hem. De hade varit hos några släktingar i Ohio och firat Thanks giving. Halv ett kom de hem, så då hälsade vi på dem, pratade lite och därefter gick vi alla och la oss.