Keep on dreaming

-

A dreamer knows how to look at the world. A dreamer knows how to see all the kindness, beauty and happiness that are around us.

Dreams can lead us into another world. Dreams can lead us into new adventures. Dreams can lead us from Sweden, to Florida and up to Portland. Dreams can teach us how to appreciate even the tiniest gifts in our lives.

Keep on dreaming - keep on searching- keep on finding. And when you´ve found it - dream some more.

Idag har jag fixat min Halloween kostym! Det var ganska enkelt faktiskt, när jag väl kom på vad jag ville vara. Jag tog  med mig min underbara lila studenklänning hit "Just in case" (eller mest kanske för att jag helt enkelt inte kunde lämna kvar den hemma). Jag funderade vad jag skulle kunna få för användning av den här i Portland och kom på att det är en perfekt "Fairy"-klänning. Så tillsammans med en par nyinöpta vingar, en tiara, lite glittrig eyeliner och ett trollspö (som jag lånat av Linnea) blev det en underbar Fe-outfit. Så nu ska jag vara Den goda Fen på Halloween.

-

Jag fick chansen att prova min utstyrsel idag på Linneas musiklektion. Alla skulle vara utklädda i sina Halloweenkostymer så Christine satte på sig sin Chickendräkt, Annali sin Leopardräkt, Linnea skulle egentligen vara Cinderella men idag ville hon hellre vara Chicken hon också och jag klädda upp mig till den goda fen. Ni kan inte förstå hur urgullig Linnea var i sin lilladräkt. Hon hade gula små fötter och ben, vita fjädrar som täkte hela hennes överkropp och en näbb uppe på hennes huvud. Inte någ med det så satte hon på sig sina rosa solglasögon så hon var garanterat den coolaste kycklingen i världshistorien. På musiklektionen var barnen utklädda till nycklipigor, ankor, häxor mm. De var så söta!!

-

Nu ikväll var vi över till Melanies för att fira hennes födelsedag. Jag har ätit så mycket jag nu sitter här och mår illa. Det var så gott! De hade bestöllt mat från Melanies favoritrestaurang som är en asiatisk restaurang. Efter maten fick vi tårta och kakor och kaffe och godis och nötter. Oj oj. Av mig fick Melanie drömmar och en drömtårta som jag bakat. Det blev väldigt uppskattat! Vi han inte med att skära våra pumpor så det får vänta till onsdagkväll.

-

Hm, 22.15 Jag kanske ska försöka gå och lägga mig tidigt för en gångs skull.

Nej, varför det?

'

Vi provade några Halloweenkostymer. Här är Annali som en liten blomma.

Annali som leopard.

Linneautklädd till blomma.

Födelsedagsbarnet Melanie som fyllde 30 år förra onsdagen.

Annali, Kevin och Christine hemma hos Melanie.

John och Kathy. Notera den runda höga kakan på bordet. Det är en norsk Kransekaka som Kathy gör till alla som fyller år. Den har en amerikansk, en norsk och en svensk flagga i toppen.

Kenny tillsammans med Unkle Robert.

Kusinerna Linnea coh Denali. :)

Det första vi gjorde på morgonen när vi vaknat var att sätta oss i bilen och köra ner till bageriet som ligger mitt i den lilla staden Cannon Beach. Där fanns en uppsjö av olika smarriga godsaker. Vi valde alla ut en varsin munk som vi skulle ha att äta till frukost. Så vi åkte tillbaka till vår lilla stuga, dukade upp med juice, ägg, toast och munkar och hade en mysig frukost tillsammans.

-

Därefter tog jag och Christine en liten promenad. Vi tittade in i lite söta små butiker och njöt av det stilla söndagslugnet. Vi var in i en supermysig bokhandel samt en liten charmig godisbutik. Det jag gillar allra mest med Cannon Beach är att allt känns så gammalmodigt och traditionellt. Där finns inga affärer som är del utav någon stor mångmiljon kedja eller något litet skunkigt hak.  Alla butiker är unika och väl omskötta. Mycket av det man kan köpa där är hemmagjort och hangjort. Allt känns så väldigt charmigt.

-

Efter min och Christines lilla promenad följde jag med Kevin och Linnea ner på stranden för att bygga lite sandslott. Sanden där är verkligen otrolig. Det går hur lätt som helst att bygga i den, den är precis perfekt fuktig. Det bästa av allt är att sanden inte fastnar, det är bara att borsta av den lite så är allt borta. Det är jag inte van vid. Floridasanden fastnade överallt och försvann inte ens efter att man duschat, så man hade sand överallt: på golvet, i garderoben, i sängen.

Vi hade verkligen en mysig stund på stranden.  Jag kunde inte sluta fascineras över hur storartat och vackert det är med det oändliga havet och de stora raukarna som stiger rakt upp mot himmelen.

-

Efter en lunch bestående av ”peanuttbutter and jelly sandwishes” var det dags att packa ihop och åka hem. På vår resa mot Portland stannade vi dock på ett antal ställen så att de kunde visa mig olika vackra utsiktsplatser och välkända besöksmål. Det var roligt och jag tog en hel del vackra bilder.

-

Cannon Beach är en vacker och unik plats. Jag är glad att jag har fått uppleva den platsen och jag hoppas innerligt att jag får komma dit igen. Jag hoppas att ni som läser detta någon gång också kan få chansen att besöka denna underbara lilla stad som visar det allra bästa av Oregon.

Cannon Beach är en fantastisk liten stad alldeles vid havet. Jag har svårt att beskriva det med ord, jag antar att det måste upplevas.

-

Vi bodde i en söt liten stuga, som var inredd med bara Ikea-möbler - så jag kände mig som hemma.  Det första vi gjorde när vi kom fram var att gå ner till stranden.  När jag satte ner min fot på sanden var det som att komma in i en annan värld. Allt var så fridfullt och vackert. Havet böljade in i stora vågor och förde med sig ett oändligt mullrande ljud, stranden sträckte sig lång och bakom den stod de ståtliga bergen. Längs stranden joggade hurtiga motionärer, vandrade hundägare med hundar i alla dess former och raser, promenerade förälskade par hand i hand, strövade drömmande tänkare, sprang lekfulla barn, traskade glada människor tillsammans. Vissa lekte med flygande drakar, kastade frisbee, letade vackra stenar eller satt och funderande medans de blickade ut över det stora havet.  Det som är allra mest fascinerande med Cannon beach är de stora stenarna som reser sig rakt upp ur vattnet. De är så vackra och magnifika, jag kan inte få nog av att ta kort på dem. Jag önskar att jag hade en kamera som fångade havslukten, vågornas mullrande och den fridfulla känslan som råder.

-

Efter en promenad längs stranden fick jag se vilket hus det var som Christines morbror förut ägde och som Christine och hennes familj brukade bo i ibland. I detta hus brukade även min mamma och min moster bo i när de var här. Det var riktigt roligt att se.  Det var ett väldigt vackert hus och hela gatan var väldigt hemtrevlig. Det måste ha varit underbart att få växa upp där.

-

Medan vi gick längs stranden fick jag en känsla av att det var overkligt att jag gick där. Jag insåg att jag har sett en del kort från den platsen men aldrig riktigt tänkt på vart det var och hur det egentligen såg ut och på nått vis kom jag ihåg bilderna därifrån. Det var en lustig känsla.

-

Senare gick vi tillbaka till stugan där vi åt svenska linssoppa till middag. Efter att båda småflickorna somnat satt jag, Kevin och Christine uppe och spelade Skip-bo halva natten. Det var en härlig kväll!

This is Cannon beach!

The Pacific Ocean. Pacific betyder fridfullt- jag förtår varför.

Harmoni

Ebba, Christine, Annali (under Christines jacka) och Linnea

Kevin

Vi byggde sandslott och sandkakor och sand människor. Sanden där är verkligen fantastisk, det går sjukt bra att bygga med den och den fastnar inte på kläder och på kroppen vilket jag tycker är superbra!

Här är stugan osm vi bodde i. Den var hur mysig som helst!!

Det här har varit en riktigt bra morgon. Jag vaknade av väckarklockan som sa att det var dags att slå på datorn och prata lite med några där hemma. Så jag hade en trevlig stund tillsammans med mormor, morfar, Nils och Josefin på Skype. Tack!^^

Därefter gick jag upp och möttes utav en underbar höstdag. Solen sken in genom fönstren och reflekterade alla trädens glödande färger. Jag vill verkligen ut i det vackra vädret idag. Tur att vi ska till stranden just idag!

Jag åt en trevlig frukost tillsammans med Kevin, Linnea och Annali. Nu väntar sista packningen sedan drar vi!

Take care!

Imorgon åker vi till Cannon beach och blir borta till på söndag. Det ska bli vädligt spännande, för jag har hört att det är otroligt vackert där och ett underbart ställe att vara på. Jag kommer inte ta med mig någon dator så bloggen kommer inte bli uppdaterad förän söndagkväll (fast då är det redan måndagmorgon i Sverige).

Förbered er på mycket fina bilder!!

Åå vad jag saknar min bästaste Johanna!

Things changes, the world changes, but true friends stays forever. <3

Oj oj, vilken förmiddag! Jag tog hand om båda Linnea och Annali. Det gick faktiskt hyfsat bra, men jag blev alldeles matt! Jag känner att jag måste vara på så många ställen samtidigt! Annali måste hela tiden ha uppsikt så att hon inte stoppar nått konstigt i munnen eller tippar omkull och slår huvet, Linnea vet man aldrig vad hon kan hitta på och hon är nog den envisaste 3-åringen väster om Atlanten. Dessutom ska man hinna med att göra frukost, städa bort frukost, göra lunch och städa bort lunch. Jag tycker jag gjorde ett bra jobb i alla fall. Båda flickorna blev mätta, påklädda och lekta med.  Jag hade dock lite otur när vi satt vid matbordet för att äta lunch: Jag hade stekt pannkakor och ställt fram äpplen, cheesecubes och annat gott som Linnea gillar. Vi satt alla tre trevligt pratade och åt vid matbordet. Helt plötsligt sträcker sig Linnea fram över bordet för att nå syltburken men på något underligt vis ramlar hon av stolen. Hon slår i väggen och får sylten över sig. 30 sekunder senare kommer Christine hem från jobbet, så hon möts av en gråtande syltad Linnea, en skrikande Annali och ett nerslabbat matbord.  Ingen rolig syn direkt.

-                                                  
                                                  
                                                  
           

Linnea började snart sluta gråta och hennes fall från stolen var några minuter senare bortglömt, köket städa jag snabbt upp och Annali slutade gråta så fort Christine tog upp henne. Efter det passet var jag helt slut och sov skönt under hela två timmar denna eftermiddag.