Jag hittade en hamal tränings DVD som jag var sugen att testa. Jag brukar inte gilla dem, tycker att det ser så fånigt ut att träna framför TV:n och jag hade fått för mig att det inte gav så mycket träning. Men det var riktigt roligt och jag hoppade runt och svettades i 50 minuter. Härligt!

Efter det gjorde jag en härlig sallad till lunch och fyllde på proteindepåerna med vanlijyogurt med musli.

Det finns mycket positivt med att blogga, t.ex jag får utlopp för tankar och funderingar som behöver komma ut, människor kan ta del av mycket av det jag gör och med en blogg kan man påverka och förändra. 

Men jag har också upptäckt en negativ påföljd utav att blogga: många människor i min närhet hör inte av sig till mig eftersom att de varje dag kan läsa om vad jag gör. De känner kanske inget behov av att ringa och höra hur jag mår eller vad jag gör eftersom de blir uppdaterade om det varje dag. Det känns tråkigt. Jag börjar nästan överväga att sluta att blogga. Vad tycker ni, ska jag sluta? 

Idag är en sådän där dag som jag inte riktigt gillar, en dag då jag inte har ett dugg inplanerat. Jag blir så himla stressad då. Jag är inte van vid det här. Jag vill ha saker att göra hela tiden, nya projekt och uppgifter. 

Sådana dagar som denna brukar sluta med att jag inte gör ett enda dugg. Jag brukar bli så stressad att jag inte ens kan sätta mig ner och läsa en bok. Jag vet att det är ett stort problem. Det är en fördel om man kan konsten att göra ingenting och samtidigt samla på sig krafter. Jag borde verkligen lära mig det. 

Så idag ska jag ta det lugnt och sluta stressa upp mig. Jag har en period just nu med inget jobb och ingen skola, men om bara 4 veckor kommer mina dagar att vara fyllda igen. Då kommer det bli jobb, jobb och jobb. Jag vill egentligen kunna njuta av de här lediga dagarna och göra något bra av dem, men varför kan jag inte det? 

Den här dagen ska jag bara göra saker som jag vill göra och jag ska börja med att läsa ut min bok. 

Ebba är inte så bra på det här med att göra ingenting. 

Ett step-pass och ett core-pass avslutat. Nu är jag sådär härlig seg i kroppen.

Jag måste dock erkänna att min motivation inte var riktigt på topp när jag packade på mig alla kläder och fryset gick bort till gymmet, men så fort musiken pumpade igång, benen trampade på och endorfinerna rusade i kroppen kändes allt kanon. 

På vägen hem från passen mötte jag och Bea en galen kille som kom gående i shorts. (!) Det är -18 grader ute! Helt galet var det.

Nu har vi sett Charlotte och Anna vinna brons i stafetten. Grymt! 

Det har inte blivit någon träning i helgen så därför är jag sjukt sugen på att få köra hårt igen. Ikväll blir det ett Step-pass och ett Core-pass.

Jag tycker jag är väldigt duktig när det gäller att inte äta sötsaker. Det har snart gått en månad nu. Jag är så duktig! Jag kunde till och med baka en kladdkaka utan att ens slicka på fingrarna. På kalasfikat igår när det ar uppdukat med en massa utsökta läckerheter satt jag och knaprade på riskakor med ost och så käkade jag en kiwi. Jag tyckte det gick bra och jag kände inget supersug efter att sätta tänderna i en muffin. Lite jobbigt var det på semeldagen- jag älskar verkligen semlor, men då resonerade jag såhär: "Om jag lever i 80 år har jag ändå 60 semlor kvar att äta." Då kändes det inte så jobbigt längre, och vem vet kanske finns det någon semla kvar i mars...

När februari tar slut och därmed mitt sockerförbud, ska jag tillåta mig sjäv att äta sötsaker igen, fast bara 1-2 gånger i veckan. Kanske ett fredagsfika eller ett lördagsgodis. Det här känns verkligen inte jobbigt för jag vet att jag mår bra av det. Jag behöver inte en massa kakor och godis, jag har hittat så mycket annat som jag tycker är gott; vindruvor, nötter, päron, kiwi, paprika. Dessutom har mitt sötsug försunnit nästan helt och jag känner att min kropp mår väldigt bra.

I morse åkte vi till Bollnäs tillsammans med mamma. Det var en otroligt fin morgon i Sörljusne med morgonsolen som lyste på all snö, men det var föskräckligt kallt! -28 var det när vi kom in i Bollnäs.

  Vacker morgon i Sörljusne.   Kolla in snövallarna!

Peter kände sig krasslig idag så han stannade hemma från skolan. Vi låg och vilade ett tag och sen drog jag på stan för att klippa håret. Kändes underbart att få bort alla slitna toppar. Jag är helnöjd med frisyren.

Alla slitna toppar är nu borta.

På söndagen var det kalas för Veijo. Hela hans släkt kom på besök och det var uppbullat med 8 sorters kakor och två tårtor. Det var en trevlig tillställning och det var kul att träffa hans släkt igen.

Vi satt på altanen och jag blev så sjukt sugen på att gå ut och leka i snön. Det är otrolig vad mycket snö vi har i Sörljusne. Vi klädde på oss en massa kläder och jag, Peter, Nils och Emma gick ut för att latja. Både Nils och Peter klättrade upp för hustaket och hoppade ner i snön. Det såg väldigt rolig ut. Det var inte ens någon uppskottad snöhög nedanför dem, det var bara nedfallen snö. Man fick liksom simma fram i snön och ställde man sig upp hade man snö upp till axlarna (!). Vi byggde en snögrotta som blev väldigt läcker - men som så småningom rasade in.

Det var så kul att leka i snön, precis som att vara 10 år igen.

  Kalas!   Fösdelsedagsbarnet i mitten.   Söt-Peter i Veijos overall. ;P   Snögrotts-bygge   Mycket lek i snön blev det.

På hemvägen från Hudiksvall möttes vi utav snökaoset. Det gick ändå ganska bra för oss. I Hudik blåste det som attans och ju längre söderut vi kom ju mer började det att snöa. Ibland såg man ingenting för all snö som yrde. Det var väldigt läskigt. Vi höll heller inte på att komma in på vägen som leder in till huset eftersom den var övertäckt med snö. Men det gick och tur var väl det.

  Så här mycket snö var det utanför vardagsrumsfönstret. Ganska sjukt!