Den allra finaste egenskapen jag vet är egenskapen att kunna genuint glädjas åt andra. Åt andras lycka, framgång, välmående och glädje. Att kunna glädjas åt andras glädje är ju ett riktigt bra sätt att själv må bra. Man behöver liksom inte själv åstakomma något utan man kan bara suga åt sig av vad andra har gjort. Glädjas tillsammans!

Det är en svår egenskap. Det är ofta lätt att man själv börjar jämföra sig med den andre. Undra vad man själv har presterat och varför man själv inte har lyckats med samma sak. Avundsjuka, svartsjuka. Svåra känslor som kan dyka upp som ett litet visrus och växa sig större. 

Jag har tränat mycket på att glädjas åt andra. Jag behöver fortfarande bli bättre. Sluta jämföra mig. Men jag har ändå lärt mig att känna den där känslan av genuin glädje åt någon annan. Att någon annans välmående och framgång kan göra min dag lysande. Vore det inte toppen om vi alla lyckas glädjas av andra. 

Delad glädje, dubbel glädje.