Sen grundskolan har vi fått lära oss att respektera varandra, och framför allt respektera varandras känslor. 

Råkar vi göra någon ledsen så säger vi förlåt. Sårar vi någon så säger vi förlåt. 

Jag vill alltid vara stark. Låter mig sällan misslyckas med något eller visa mig svag. Många gånger kör jag över mina egna känslor bara för att bevisa att jag klarar av det mesta. Stressad, ledsen och rädd är tecken på att vara svag. Sån är inte jag! 

Men jag har insett att på samma sätt som jag respekterar och accepterar andras känslor, måste jag också börja respektera och acceptera mina egna känslor. Det kan vara något av det svåraste som finns, för jag vill ju tro att mina egna känslor är de enda jag kan påverka. Visst kan jag det, men bara till en viss gräns. 

Att lyssna på oss själva, lyssna på vad vi känner, acceptera och låta det vara som det är. Inte försöka förändra, bara respektera. Jag måste bli bättre på det och jag börjar nu.