Tack och lov, i natt fick jag sova. Sova djupt och länge. Fullmånen hörde min bön. Lät mig vara ifred. 

Dagen har bestått av att spela in en pitch till Venture Cup, jobba för Uminova, plugg hemma hos Jill, tillaga en god vegetarisk lasagne samt ett träningspass på Iksu. Ett lugnt träningspass. Mest smidighet och lite styrka. Det var min dag i korta drag.

Jag funderar på att utmana mig själv. En ekonomisk utmaning. Jag har riktigt mycket mat i min frys och i mitt skafferi. Tänk om jag inte skulla handla någon mat under hela mars-månad. Bara äta av det jag har. Använda min fantasi för att slänga ihop nya konstelationer av maträtter. Det är då det brukar kunna bli som allra godast, när jag tager vad jag haver. Det skulle göra att jag sparade riktigt mycket pengar! Jag ska ge det ett försök. Jag har 150 kr i rabattcheckar på Ica. Dessa får jag använda till färskvaror. Mjölk, ägg och någon grönsak. Men utöver det ska jag försöka leva på det jag har. Det jobbiga blir frukt. Jag älskar ju frukt! Skulle kunna leva på frukt! Men har också insett vad dyrt min fruktkonsumtion är. Jag ger det ett försök. Som ett experiment. 

Tro inte att jag kommer svälta mig själv, bara för att jag inte handlar någon mat. Tro mig, jag har huur mycket mat som helst! 15 matlådor, frysen full av hembakat bröd, i skafferiet en bytta med egengjord müsli, konserver, en massa pasta och i kylen har jag 2 kg morötter, potatis, grönsaker och galet mycket ägg. Det här blir snarare en Ebba-ta-dej-i-kragen-och-ät-av-den-mat-du-har-istället-för-att-köpa-ny-hela-tiden-utmaning! 

Bara för att du är uppe och ränner hela nätterna behöver du väl inte hålla mig vaken! Skärpning! Låt mig vara ifred Måne!

Tentan gick bra igår. Riktigt bra. Kändes kanon faktiskt. Ibland känns det som att så får man inte säga. Man ska alltid säga att det kände sådär, jag hoppas jag blir godkänd, jag får nog ställa in mig på en omtenta. Men nej, så tänker inte jag tänka! Jag kunde svara på alla frågor och jag är helt säker på många av svaren. Jag ställer in mig på ett VG. Kaxigt, jag vet. Men varför kan man inte få vara nöjd med sin prestation, tro på sig själv och våga säga det när någon frågar? Det tänker jag göra, med risk för att bryta nomer. 

Efter en flera timmar intensivt tentaplugg kände jag att det var dags att låta kroppen arbeta lika intensivt. Och ATT den fick göra! Kände för att ställa mig på löpbandet. Drämma av några km sådär. I mitt eget tempo. Lunka på. Ta det som det kommer. När jag cyklade till IKSU var målet att springa för att få tankarna på annat håll. Inte prestera. Bara springa. Men som så många gånger tidigare så tar ju min järnskalle vid. Då visste jag inte att dey följande träningspasset skulle leda till två nya PB. Ett på 5 km och ett på 10 km. 

Började med intervaller. 200 m i 12 km/h och sedan 500 m i 14 km/h. Uppe i 4,5 km spurtade jag och detta resulterade i tiden: 22.57 (5.04 km) Bildbevis! 

 
Vid denna tidpunkt var jag beredd att hoppa av bandet. Att klå mitt personbästa på halvmilen, som tidigare låg på 24.30, var enormt roligt. Jag fick en kick. En kick som fick mig att fortsätta stäcka ut benen. Jag lunkade på i tempot 10 km/h i 1 km. Trött och svettig. Ökade till 12 km/h. 

Att springa på löpband är ju förädiskt, egentligen. Medan jag springer ser jag på tiden och distansen och räknar ut vilken tid jag kan komma in på om jag håller det här tempot. Om jag höjer lite kan jag få den här tiden. Om jag höjer lite till.... Så gick tankarna. Och när jag insåg att om jag fortsätter hålla 12 km/h tempo kommer jag få mil-tiden 50 minuter bestämde jag mig för att köra på för fullt. Bestämde att jag inte fick sänka tempot. Bara höja. Körde intervaller igen. Något kortare den här gången. 400 högt och 200 i 12 km/h. Att 12 km/h är mitt vilotempo hade jag inte kunnat tro för ett år sedan. 

Koncentrerade mig på låtarna i öronen. Min nya spellista gjorde susen. Räknade distansen. 7 km var tungt. Vid 8 km var min enda tanke: bara två km kvar! Det fixar jag. Den sista km var bara vilja! Shit, vilken känsla när kilometrarna blev tvåsiffrigt! Bildbevis!

Sådär, det var mitt träningspass i mikroskopiskt små bitar. Analyserat. Tidigare personbästa på milen är 52.12 Det var på tjejmilen. Nu i gymmet på IKSU är mitt PB 48.32 Inte illa! Mitt nyårslöfte var att springa milen under 50 (http://ebbasdagbok.bloggplatsen.se/2013/01/10/9290075-2013-blir-ett-bra-ar/). 21/2 var det avklarat. Jag satte det målet för att ha något att träna mot under våren för att satsa på Blodomloppet i maj. Nu är det löftet avverkat. Vågar man satsa på 45? Ahh, känns väl tufft. Fast det är väl så, man ska satsa på det som känns nästan omöjligt! Nytt mål: milen under 45! 

Sådär, nu ska bara "Gröna Fasan" öppnas och sen är det plugg hela dagen. Idag ska allt falla på plats och de sista detaljerna ska nötas in!

Jobb. Och. Plugg. Och. Träna. Och. Sova. Känner att jag springer runt i hamsterhjulet. Runt. Runt. På fredag kan jag andas ut igen. Låta axlarna sjunka ner och släppa hjärnan fri.

Körde dubbla träningspass idag. Kroppen måste ju få jobba lika mycket som huvudet gör på dagarna. Core med energisprudlande Maria Olofsson (min nye chef för övrigt) och spinning med järnkvinnan Barbro (som är nära på att ta ihjäl mig på måndagarnas fyspass).
Eftersom det verkar vara mer eller mindre en trend att lägga upp bilder på magar för tillfället (om man ska hänga med på Insta) så tänkte inte jag vara sämre. Inga rutor här inte. Men en go och glad mage som slet hårt ikväll. Tack mage!

Lever i en tentabubbla för tillfället. Tentaplugg största delen av dagen. En timmes träningspass och nu god natt. Samma visa imorgon....

Hoppsan hejsan! 

Tog sovmorgon idag. Var välbehövligt. Men vad händer? Vaknar kl 8.00 När man hade kunnat sova till 10. Betyder kanske bara att jag fick tillräckligt med sömn. Blev en låång och lung morgon istället. Fruktsallad till frulle. Men möms! 

Så här vid lunch har vi precis skickat in vårt bidrag till Venture Cup. En rolig tävling. Hoppas få himla bra synpunkter och feedback sen. Vågar inte riktigt hoppas på vinst, hoppas istället på spännande möjligheter till att komma vidare med idéen.