Fredag? Lördag? Fredag! 

Inget schemalagt idag, men lite nödvändigt jobb hemifrån på förmiddagen. Mitt på dagen var vi ett gäng från klassen som beachvolley på IKSU. Fantastisk känsla att ha sand mellan tårna! 

Nu är det pepp inför SM-sittning ikväll. Ska bli riktigt skoj! Trevlig helg! :)) 

Jag blev djup en stund. Funderade över lycka. Alla vill bli lyckliga. Vi gör saker för att de ska leda oss till lycka. Är med vissa människor för att bli lyckliga. Vi strävar efter lycka. 

Att vara lycklig är det ett konstant tillstånd? När vi väl har gjort allt som behövs för att vi ska bli lyckliga kommer vi då föralltid vara det? "Leva lyckliga i alla våra dagar"? Har vi då tagit oss upp på plattån? Står allra högst upp dit det inte går att komma högre. Vi kan bara slappna av. Och vara lyckliga. Är det så det fungerar, det där med lycka? 

Jag tror inte att lycka är ett konstant tillstånd. Och vore det det så skulle vi inte märka det efter ett tag. Lycka skulle bli vardagsmat. Som att äta oxfilé varje dag. Man lessnar ju. Jag tror att lycka är små punkter. Som små snöflingor som ibland landar på vår näsa. Ibland. Inte så ofta. Men. Då och då. Varje gång vi kan glädjas åt saker vi gör. Vara med människor vi tycker om. Ta oss över hinder. Nå mål. Varje sådan gång landar en snöflinga av lycka ner på vår näsa. Den sitter där en stund innan den tinar bort. 

Vi kan se till att snöflingorna oftare landar på vår näsa genom att gå ut i snöstormen. Ta av mössan. Vi ökar chansen av lycka genom att göra saker vi mår bra av och av utmaningar som får oss att växa. Lycka är inget att sträva efter. Lyckan finns här och nu. Överallt. Det gäller bara att se den, ta vara på den och låta den sitta på näsan en stund.