Nu sitter jag och Johanna på flygplanet.  Klockan är 18.41 hemma i Sverige och 12.41 i Atlanta där vi landar om ca 4 timmar. Resan går bra.  Tiden har ”flygit iväg” medan vi har snackat, lyssnat på musik (Tack Peter för spellistan <3) , sovit (eller försökt i alla fall), tittat på Friends och fyllt i olika formulär. Det är inte klokt vad papper man måste fylla i innan man får åka till USA! Inte nog med att man måste fylla i ESTA ansökan hemma över internet -när man sitter på planet måste man fylla i ett identiskt formulär för hand plus ytterligare ett till. Jag och Johanna  ägnade två timmar till att fylla i dessa, medan det verkade gå mycket fortare för de andra passagerarna-  men det är ju viktigt att det blir rätt!

 Planet är mindre än jag trodde- inte mycket benutrymme här inte.  Maten var hyfsad, vi fick kyckling, potatis och spenat.  Flygvärninnorna kommer ofta med dryck. Mannen bredvid oss kräktes för en stund sedan..

Det var otroligt jobbigt att åka hemifrån i morse. Jag hade förberett mig på att gråta och det gjorde jag! Tårarna kom redan i bilen på väg till tågstationen och de kom när jag skulle krama mamma, Nils och framförallt Peter. Kanske att jag är fånigt känslig, men jag kan inte rå för mina tårar och man borde nog gråta lite när man ska åka ifrån sina nära och kära.

Jag börjar bli ganska nervös inför landningen i Atlanta. Där kommer vi bli förhörda av vakter om vad vi ska göra där. Jag hoppas vi kommer igenom  smärtfritt.

Vi får se vad som händer härnest!