Sådär, nu är jag tillbaka i Hälsingland igen. Det känns så märkligt kan jag tycka. Det är sådanna kontraster mot mitt tidigare liv. Det är som två helt skilda världar. 

.

Det var fruktansvärt att ta avsked från Bella och Barcelona. Vi grät så att tårarna plaskade ner på Plaza Cataluña. Allt kändes så konstigt. Det kändes som om jag tog ett steg ut ur mitt liv. Jag har vuxit så otroligt mycket under de här månaderna och jag har lärt mig som myclet om mig själv och om livet. Det kändes så fel att bara åka därifrån, åka från den fantastiska staden. Det låter kanske flummigt och knasigt, men Barcelona är inte bara en stad för mig det är mer som en vän som har hjälpt mig på som många sätt och givit mig både hemska och vackra upplevelser. Trogna vänner bär man med sig resten av livet, visst är det så? 

.

Jag saknar redan Bella så otroligt mycket. Jag behöver henne att flumma runt med, att sjunga med, att disskutera med och hennes energi. Tur för mig att hon kommer till Sverige och Bollnäs och hälsar på om en vecka!! 

.

Sakta men säkert känns Barcelona mer och mer avlägset. Även fast jag inte riktigt vill släppa taget om det livet. Sista tiden i den staden älskade jag varje andetag jag tog och varje steg jag gick. Jag trivdes så bra med mina vänner, med mitt jobb, alla mysiga platser vi gick till och med allt som vi gjorde.

.

Att vara tillbaka känns ändå bra. Jag saknar storstadslivet (trodde aldrig att jag "lant jäntan Ebba" skulle känna så). Men jag ser också hur förbaskat vackert det är här! igår var jag på dans. Så himla kul! Dans är nått som får mig att må bra. 

.

Jag har lämnat ett stort äventyr bakom mig och jag klarade av det galant. Nu väntar ett nytt stort äventy med cafét och det känns grymt spännande. Redan igår började jag på att ta tag i saker och ting och det känns så kul. Nu är det "fullt ös, medvetslös" som gäller!!!