Vilken dag vi hade igår! Jag, Elin och Mikaela låg på stranden hela dagen. Så varmt det var! Blev till och med några svalkande dopp i Medelhavet också. 

På kvällen blev vi bjudna hem till min jobbarkompis Isra. Hon skulle ha en liten fest uppe på hennes terass. Så vi tre tjejer plus Bella och Dani åkte dit lite senare. Det var helt fantastiskt! En stor terass med utsikt över stranden, havet och det stora W-hotellet. Och solen som precis började gå ner. Helt magiskt! Isra har sina föräldrar från Holland på besök och de är verkligen helt underbara. Det var Isras pappa som öppnade dörren för oss och sa "Pappa Isra" när dörren slog upp. Det var verkligen en riktig krutgubbe! Han höll tal, skämtade, skrattade hela tiden. Innan han skulle gå sa han; "In 5 years, no 2 years, no in 1 year we are all going to Sweden!" Han verkade gilla oss. 

Det var riktigt god mat och vi hade vin med oss. Det var ett härligt gäng. Vi var kanske 15 personer där uppe. En väldigt blandad kompott av människor. Jag älskar när det är så. Olika nationaliteter, olika åldrar och alla har så roligt ihop! Vi var svenskar, holländare, sweischare, en polska, en engelsman, och några nationaliteter till. 

Efter någon timma uppe på terassen flyttade vi ner till stranden. Vi tog kastruller och bord under armarna och flyttade festen. Sedan satt vi där länge. Fler människor slöt sig till oss. "Inte varje söndagkväll man sitter och har så mysigt på en strand". Festen fortsatte hemma hos Isra där både gitarr och trumpet kom fram. Vi sjöng och lyssnade på riktigt bra musik som James och Dani spelade! 

Vilken myskväll! Å som jag älskar den här staden! 

(bilder kommer!)

2:44 står klockan på. Nyss hemkommen från restaurangen. Så ni kan ju gissa om vi hade mycket folk ikväll?

Ikväll var det inte bara fullbokat, det var överbokat! När jag kom till jobbet vid åtta var alla förberedelser i full gång. Det känns på stämningen, på vibbarna, att det ska till och bli en hektisk kväll. Alla är spända, koncentrerade och gör det som ska göras med största fokus. Så fort de första gästerna droppa in släpps lite av spänningen, för då måste man se till att slappna av och lite, vara trevlig, glad och sericeminded. 

Jag fick ansvara igen för alla beställningar och för att hålla ställningarna i restaurangen. Aldrig har jag jobbat en lördag då vi haft så mycket folk och allt flöt på så smidigt. Vi hade till och med en grupp på nedervåningen och trots detta behövde vi inte stressa ihjäl oss. Så nog är jag bra på det här med att hålla ställningarna har det visat sig. 

Vi hade väldigt mycket trevligt folk ikväll (några få undantag, men jag tänker inte ödsla energi eller slita ut tangenterna för dem). Det var en katalan som berättade att han varit i Hudiksvall 2 gånger. Så tokigt! Hans pappa jobbade tydligen där ett tag. 

Sitter hemma vid köksbordet nu. De andra flickorna är visst ute på rajtan-tajtan. Men jag fick mitt igår då vi var ut och dansade på Jambaree till tidiga morgonen. Min kropp är helt slut. Nu ska jag bara få in hjärnan på vilolägen, men det är svårt efter en intensiv kväll på Noti Universal. 

   Restaurangen färdigställd inför en crazy-night

Måste få ta och berömma mig själv. 

Igår var vi fullsatt, igen. Så vi förberedde oss på en galen kväll, igen. Det var jag, Emanuel (ny kille) och Simona som jobbade i servisen. Och jag blev delligerad av Elena att agera boss under kvällen. Emanuel och Simona var servitörer medan jag skulle hålla ordning i restaurangen, ta ordrar, se till att allt flöt på som det skulle, lösa problem om de uppkom och beordra Emanuel och Simona vad de skulle göra. Det var riktigt skoj (maktglen? nej nej!). Det var kul att komma från sina vanliga arbetsuppgifter och istället fokusera på att allt flöt på. Och vilket flyt! Trots en fullsatt restaurang var det inget kaos. Alla fick sin mat. Ingen behövde vänta. Ytters få missar från köket och alla verkade nöjda och glada. Simona sa att hon tyckte att den var ovanligt lugnt och sansat för att vara en fredagkväll med 70 gäster, så jag skötte mig visst bra. Det här med organisation och problemlösning är visst lite av min grej. 

Jag var så nervös i början av veckan över hur det skulle gå eftersom jag skulle ta över ansvaret efter Isra som är ledig. Det är inte bara det att ha ansvaret själv över beställningar, viner, prata en hel massa spanska, se vart folk ska sitta, komminikationen till köket, det är också det att utan Isra har jag ingen att riktigt be om råd och hjälp. På kvällarna har jag Gigi, men på dagarna får jag hitta mina egna små lösningar på problemen. 

Det har gått otroligt bra den här veckan. Alla problem som har kommit i min väg har jag lyckats bemästra. Trots bittergubben Christian i köket är jag otroligt stolt över mig själv! 

Hej hej!!
Sitter ute på balkongen med datorn i knät. Solen steker! Härliga tider.

Jag är helt slut i kroppen. Jobbiga dagar på jobbet nu. Isra har ju semester. Det här är en av de absolut största prövningarna jag gjort på länge. Att jobba ensam på restaurangen. Nu är det jag som har ansvaret. Det är läskigt, men jag har ju som en kärlek till utmaninger så jag gillar det också.  

Hittills har det gått bra, förutom att kökschefen Christian gör allt som står i hans makt för att göra mitt liv till ett helvete. Igår var det helt sjukt hur han höll på. När jag var på nedervåningen för att sortera vinerna skrek han på mig att jag inte kunde vara nere utan var tvungen att vara i salen hos gästerna (Vilka vi inte ens hade just då). Så jag gick upp. Då skrek han på mig att jag var tvungen att gå ner på nedervåningen igen och dammsuga. Han sa att jag var respektlös som inte sa hej till han när jag kom dit, men andra gånger kan han fråga "Por que?" ("Varför då?") när jag säger "hej, hur mår du?". Han ringde i kökstelefonen som en idiot, så att gästerna undrade vad det var för satans liv, för att få en kaffe åt Marcelo (som inte ens hade bett om en kaffe). Han skrek och ringde på mig hela dagen. Jag blev så less! Jag har blivit duktig på att skaka av mig det dock. Tänker bara att det är han som är en sorglig människa som inte har någonting i sitt liv förutom jobbet. Inga vänner, ingen kärlek, inget liv. 

.

Elin och Mikaela är här nu. Det känns kul. Härligt att ha lite livat i vardagen!! I tisdags var vi ut. Tittade på fotboll och sedan gick vi och dansade på Jambaree. Galet skoj!! Igår gick vi på en mysig Italiens restaurang och åt riktigt god mat. Mys-pys!! 
 

Igår gick jag ut på vår gata, Ferlandina, och tog en massa kort. Det är vackert här, på sitt egna lilla sätt. Så mycket dolda konstverk. Små små saker som inte ser mycket ut för världen men tittar man lite närmare så ser man vackra kontraster, former och spår efter människor. Tänkte att jag skulle ta och framkalla några av bilderna och sätta upp på Caféet i sommar. Porträtt av Carrer de Ferlandina på Café Ferlandina. Här kommer lite smakprov - helt oredigerat! 

Värsta kvällen ever! Värsta kvällen som jag någonsin jobbat. Det var hemskt igår. Hemskt! Vi var fullbokade. Överbokade! Allt var kaos! 

Elena börjar med att komma stapplande in och är hur steressad och uppjagad som helst. Svepte ett glas Champagne för att lugna nerverna - vilket fick motsatt effekt. Varenda gång man pratade med henne ryckte hon till som om någon skrämt henne i en kuslig gränd en mörk natt. Redan de första två borden blev det fel med, och då var det ju ändå tidigt på kvällen. Fel mat, inga bongar nere i köket, folk fick vänta i evigheter, folk fick fel menyer. Helt stört! Jag hade hand om 15 personer på nedervåningen. Vilket gick jättebra. Men eftersom vi hade så mycket folk uppe var jag tvugen att springa upp dit titt som tätt och hjälpa till. Försöka stabilisera kaoset. 

Vi överlevde kvällen. 02.30 kunde vi stämpla ut. Isra har en veckas semester nu, och efter gårdagskvällen sa hon att hon inte kommer tillbaka mera. Så på måndag jobbar jag själv, men det verkar som om det kommer en ny kille och ska börja jobba. Så det blir jag som får ta och lära upp honom. 

Aja, 2 veckor kvar på Noti. Nu gäller det bara att överleva! I will survive!