Idag känner jag mig bättre, inte deppig längre. Det är svårt att vara inställd på en sak men sedan göra något annat. Men jag antar att jag börjar vänja mig vid tanken nu.

-

Idag har jag tagit hand om flickorna igen. Efter frukost tog jag Linnea till pre-school  och därefter tog jag och Annali en två timmars promenad. Det kändes skönt och det var riktigt härligt höstväder. Vid lunch fick jag återigen kämpa med en trotsig treåring och tillslut fick jag henne att äta, gå på toa och lägga sig för att sova middag. När hon vaknade var hon på ett toppenhumör och hon var världens gladaste och charmigaste flicka – då glömmer man genast allt man hade i tankarna några timmar innan.

-

Nu sitter jag nere i min källare. Vi har ätit middag och nattat barnen och jag sitter och väntar på att Christine ska komma hem för hon åkte över till Melanie som tydligen stukat foten. Jag hoppas allt är bra med henne.

Sagostund innan läggdags.

Annali kör bilen. Henne kan man kalla "Happy baby".

Ursh!! Min bajsfobi har verkligen fått tåla mycket den senaste veckan. Med en pott- tränande treåring och en bebis som just börjat äta riktig mat får man se, känna lukten av och ta reda på mycket otäcka saker. Jag blir så äcklad! Jag antar att det inte finns något annat jag kan göra än att vänja mig, men hur lång tid tar det egentligen…