Imorgon åker vi till Seattle och blir där över helgen. Vi ska umgås med Kevins släktingar där. Jag tänker inte ta med datorn vilket gör att bloggen troligtvis inte kommer uppdateras förän på måndag. Jag kommer heller inte kunna Skypa nått, vilket känns hemskt, för jag saknar så många där hemma.

-

Jag tror det blir en fin helg i Seattle. Det ska bli kul att få se mer av den staden, det är så vackert där uppe!

Ja- Thanks giving var en mycket trevlig tillställning.

Ja-träffade många trevliga och glada människor.

Ja-jag har ätit så mycket god mat att jag nu befinner mig i någon slags proppmätts-koma.

Vi kom hem till Kathy och John runt klockan fem. Då var huset redan fullt med folk. Jag hälsade på alla, men är fruktansvärt dålig på namn, så förvänta er inte någon name-dropping  i detta inlägg. Borden var dukade med förrätt – en fruktkompott.  Det roliga var att det fanns ett ”vuxenbord” och ett ”barnbord”. Till barnbordet hörde alla som var under 45. Så även fast Christine, Kevin, Kenny, Melanie, Tom och Tami har flyttat ut och har egna barn anses de fortfarande tillhöra ”barnbordet” eftersom de alltid har gjort det.

Sedan åt vi kalkon, potatismos, sötpotatis, bönor, cranberries, hembakt bröd och underbara såser. Det var verkligen en god middag och jag förstår varför alla amerikaner är galna i sin Thanks giving dinner.

Efter det var det efterrätt- deras heliga ”Pumpkin pie”. Jag är kanske inte överförtjust i den, men den är helt ok. Efter det var jag proppande mätt.

Resten av kvällen satt vi och pratade och hade det trevligt medan barnen tittade på ”Charlie Brown” eller lekte runt i huset.

  Här har vi "vuxenbordet".

  Och här är "barnbordet". Det var riktigt svårt att ta bra bilder här ute för det var så mörkt. Det är ute på deras veranda och väggen bakom är en plastduk. Så jag kan meddela att det var mycket mer trivsamt än vad det ser ut at vara på korten. Här avnjuter vi vår Thanks giving dinner.

  Andra halvan av "Barnbordet"

  Tom, Melanie och en trött Denali.

En söt liten Signe. 

Tom Jr leker kisse katt.

Linnea leker. Hon har på sig en underbart vacker klänning som hennes avlägsna släktingar från Norge har gjort åt henne. Den är så vacker!

Maten. Jag lyckades kanske inte lägga upp så sypersnyggt på min tallrik direkt, men det smakade gudomligt!

Kev redo att hugga in!

  Barnen (+några vuxna) tittade på Charlie Brown, vilket i Sverige är mest känt som "Snobben".

Mel och Kev skär upp pumpapajerna för desserten.

Det här var Ebbas Thanks giving-outfit

Jag gick upp onödigt tidigt imorse. Jag hade ställt klockan på en timme tidigare än vad jag behövde -insåg jag när jag stod i duschen. Inte ovanligt när det gäller mig, men jag tog en halvtimmes tupplur innan frukost, vilket var skönt.

Vi åkte och hälsade på Christines pappa på förmiddagen idag. Det var trevligt. Jag fick också träffa hans fru och dotter med man och barn. Mycket snälla och trevliga människor. Vi fikade och satt och pratade medan barnen sprang runt som vildar. Jag önskar att jag hade tagit med mig kameran, för det var verkligen ett sött hus de hade. Dessutom hade de en underbart vacker katt- hon var kolsvart men gula lysande ögon. Vi fick också träffa en liten hundvalp (han var egentligen inte så liten, han var sex månader och vägde runt 15 kilo). Han var hypersöt! Han var jättelång men hade kort ben och enorma tassar och han klev ständigt på sina öron. Såå söt!

-

Nu är vi hemma en kort stund för att låta flickorna sova middag och Christin ska laga lite Thanks giving mat. Om två timmar åker vi hem till Kathy och John för att äta middag.

-

Happy Thanks giving! 

Thansks giving imorgon. Eftersom det här blir min första Thanks giving så vet jag inte riktigt vad jag har att vänta. Det jag har hört är att man umgås med goda vänner och släcktingar och otroligt god äter mat ända tills man nästan spricker. Så vi får väl se vad som händer.