Igår kom Linnea ner till mitt rum. Hon knackar alltid innan och frågar ”Ebba, may I come down, please?” innan hon kommer ner, och jag har aldrig hjärta till att säga nej. Igår när hon kom ner sa hon ”I just wanted to say that I love you”, och sen gick hon upp igen.  Hur sött är inte det?!

-

Ikväll kom hon också ner till mig. Hon ville bara säga ”Good night” och så fick jag pussar över hela kroppen.

-

Det är i sådana ögonblick som hjärtan kan smälta. 

En lång dag idag. Jag Annali och Linnea gick en promenad till parken idag. Vi gungade och räknade ekorrar och hundar. Mysigt! Till lunchen kom Kathy och hjälpte till och sen på eftermiddagen var det dags för flickorna att sova middag. Den ena vaknade när den andra somnade och jag hade inte en lugn stund.  Men allt gick bra och nu känns sängen som ett bra ställe att vara på.

-

Har pratat lite med Peter nu ikväll. Det kändes behövligt. Han hade inte ställt om klockan från sommartid så han vaknade en timme tidigare och hade därmed tid att prata med mig nu på morgonen. Vilket jag tyckte var bra! ;)

För någon dag sedan insåg jag att jag nu varit i USA halva min tid och har alltså lika mycket kvar. Det känns märkligt. Blickar jag bakåt så känns det som om jag varit här i en evighet – minst 6 månader i alla fall. Men när jag ser framåt så ser jag att det inte är så värst långt kvar. 

-

-

-

Exakt 75 dagar kvar för er som vill hålla räkningen.

  Jag läser en superbra bok just nu. "The mysterious benedict society". Den är så spännande och jag har svårt att lägga ifrån mig den. Det är ett hett boktips från mig!