Alla dessa val. Alla dessa val inför framtiden. Framtiden. Den ger mig ångest. 

Jag har haft ett stort framtidsval hängande över mig ett tag nu. Ska jag åka, ska jag inte åka? Fördelar och nackdelar har vägts mot varandra. Jag har tänkt, känt. Känt i magen. Vad säger den egentligen? Känt så mycket att jag inte vet vad som är den riktiga känslan längre. Vad vill jag? Vad vill jag egentligen?! 

Jag har alltid lidit av beslutsångest. Om små saker och om stora. Varför ska det vara så svårt att veta vad jag vill? Det är ju dessutom bara jag som vet. Det är bara jag som har facit!

Den här gången handlar det om en utbytestermin i Mexico som jag har chansen att åka på. Tänk så sjukt häftigt, lärorikt och utvecklande det skulle vara! Det som inte känns bra är att min utbildning blir lidande. Det enda jag skulle läsa i Mexico är spanska och jag skulle behöva ta igen kurser efter min utbildnings slut. Är det värt det? Ja och Nej. 

..... Jag tackade nej till erbjudandet. Är jag en idiot? Alla runt omkring mej har sagt att självklart ska du åka! Det är värt det! Du kommer ångra dej annars! Jag känner mig stark som kunde tacka nej. Jag vet att det inte handlar om att jag inte vågar åka. För det gör jag! Det handlar om den där lilla känslan i magen som  säger att det inte är helt rätt. Just nu är det inte helt rätt.

Om jag någon gång går och grämer mig över varför jag inte åkte till Mexico när jag hade chansen ska jag tänka att jag tog ett beslut som kändes rätt precis här och nu med dessa förutsättningar. Därför är det rätt beslut just nu. Chansen att plugga utomlands finns kvar. Mexico finns kvar, och jag kommer definitivt att lära mig prata spanska någon gång i mitt liv! Dessutom känner jag att jag utvecklas så mycket som person bara av att vara där jag är i livet just nu. Och det är jätteviktigt för mig!