Tre studenter + hotellvistelse = Maximera upplevelsen varje minut

Så mycket lyx! Någon annan bäddar åt oss, vi får schampo, tvål, bodyloation och toapapper! Vi blir serverade en mega-frulle! Så mycket gott! Nutellan, pannkakorna och frukten gick det hårt på denna helg. Bara för att vi bor på hotell!

I morse masade vi oss ner med mörbultade ben och njöt i en i en timme av en fantastisk frukostbuffe. Det känns väldigt avlägset här där jag sitter just nu. Sitter med anteckningar och böcker instängd i mitt rum och trycker in så mycket jag kan i min lilla skalle. Tentisplugget kom tillbaka som en fet käftsmäll!

Hur ska man med kunna beskriva den här helgen? Ingen som inte har upplevt det kommer att förstå. Ingen som har upplevt danskärleken, danslycksan, ja dansorgsmen skulle förstå. Bara idiotförklara mig.

16 timmar dans. Närmare 14 timmar effektiv tid. Tid då fötterna far runt på dansgolvet. Hur är det möjligt? Hur kan kroppen fungera? Var kommer all energi från? Jag menar, man kan ju aldrig gå en promenad i 14 timmar. 14 timmar av härligt svettande med kända och okända personer, panna mot panna med karlar, killar, pojkar, män och gubbar. Närpå dela andedräkt i 6 minuter. Ta på varandra. Kittla i nacken. Händer på höfter och axlar. Lugna låtar. Som långa kramar. Snabba låtar. Som lekfulla konster fulla av kreativa steg, snurrar och rörelser. Musiken som egentligen inte är det jag i vanliga fall föredrar att lyssna på men som en sån här kväll kan förmedla en känsla långt ner i hjärtat och förena så många människor i samma sinnestillstånd. Musiken som bestämmer pulsen på blodet, kroppen bara lever ut i musiken.

Märks det att jag befunnit mig i ett dillerium i helgen? I ett bubblande rus. Hade inte banden slutat spela sådär vid 3.30, efter typ 6 extralåtar, hade vi nog hållit på än. Hur länge orkar kroppen. Dans är som en drog.

Det är inte bara dansen som är en drog. Alla dessa underbara, öppna, fina härliga dansmänniskor som bara lyser av glädje är precis lika mycket energigivare. Dansmänniskor är en egen art. Som en Homo Spaniens Dansus. Vi lever i vår egen värld. En värld av glädje, närhet och ömma fötter.

Tack finaste brudarna Bea och Maria. Tok, skratt och fina stunder. Jag blir glad bara av att tänka på er! EMB!