Ner en sväng på stan. För att köpa ny kurslitteratur och kika på bokrea. Kom hem med tre par gardiner, en filt, två kuddöverdrag, två dukar och en magnettavla med kylskåpspoesi på. Oooooops!

Dock är allt inhandlat på Röda Korset (yes, miljövänligt) och dessutom på halva priset (yes, billigt). Betalade skamligt lite. Så fort jag får en stund över (kikade i kalendern och detta lär inte hända förän nästa helg) så ska en förvandling ske i mitt rum. Mitt rum är mysigt, men har sett ut så här sen dess att jag flyttade in. Nya tider. Ny möblering. Nya gardiner.

Så nöjd. Så stolt. Tjejer kan. Jag kan!

Sen flera veckor tillbaka har mitt handfat börjat ta längre och längre tid på sig att tappa undan vattnet. Det började oroa mig. Ju längre tiden gick desto svårare fick mitt handfat att svälja. Det började bli riktigt äckligt.

Jag har skjutit på att ringa vaktmästaren. Kändes omständligt och jag drog mig för att behöva framstå som en blåst tjej som inte fattar att om det faller mycket och tjocka hårstrån ner i ett handfat så blir det stop. Förr eller senare.

Kl 23.00 ikväll fick jag för mig att det där med att vara rörmokare kan ju inte vara så svårt. Började skruva isär rören under handfatet. Ingen trevlig syn. Ingen trevlig lukt. Ingen trevlig gegga. Städvantar på! Koppla bort luktsinne. Rengöra avloppen med det som fanns nära till hands. Bland annat en av mina hårklämmor som även tidigare fått assistera mig då jag bytte lysrör i badrummet.

45 minuter senare var rören rena och tillbakamonterade. Vattnet rinner nu ner lika snabbt som det kommer urkranen. Tur att jag inte är rädd för smuts under naglarna. Tur att jag inte är som så många andra tjejer: handlingsförlamade så fort det kommer till något som enligt normen ska utföras av en karl. Tur att jag vågar ta  saken i egna händer! Jag kan! Tjejer kan!

Ingen film ikväll. Kvällsgörat blev att leka rörmokare.