Ibland är det så kul att titta på spalten till höger. Där finns en kategori där det går att se vad jag skrev för 1 år, 2 år respektive 3 år sedan. För 3 år sedan idag var jag på Arbetsförmedlingen. Första och enda gången hittills i mitt liv. Vad livet förändras alltså. Nu står jag här med plugg upp till öronen, två extrajobb och ett projekt som ska genomföras. Arbetsförmedlingen känns i nuläget långt bort. Men man vet ju aldrig, kanske jag sitter där i de beiga lokalerna igen och fyller i mitt CV. 2015 tar jag examen. Ingen vet vad som händer då! Fortsätter jag att hoppa på möjligheter i samma takt som nu så tror jag inte att jag behöver gå dit igen.

Då, för tre år sedan, fick jag jobb bara två dagar senare. Inte genom arbetsförmedlingen. Jag hade kommit hem från USA och inom en vecka hade jag jobb på Lilla K i Bollnäs. Lite flyt ska man ha ibland!  

Nu kan jag inte hålla mig längre. Jag måste få berätta! Vi har fått beviljat innovationsstöd för unga entreprenörer. Fick reda på det i fredags.

Vilken vecka vi hade förra veckan! Vinna Uniaden-nästet och detta besked! Nu händer det saker! Spännande saker.

Funderar. Hur känslorna kan vara så olika då man går in igenom en dörr som när man går ut genom samma dörr. In. Prestationsångest. Nervositet. Spänd. Ut. Lättnad. Frihet.
Gå in. Gå ut. Andas in. Andas ut.

Nu är duggan skriven. Finns inget mer att göra åt saken! Nu kan man slappna av. Släppa.

Kommer hem och möts av en doft av nybakad sockerkaka och en glad Miriam. Frågar hur det kommer sig att hon är hemma mitt på dagen och bakar. "Vi fick i uppgift att filma något som vi är bra på. Så jag filmade mig när jag bakade!"
Varför pluggar jag inte till arkitekt?!

Om man inte orkar hålla sig vaken på kvällen för att plugga får man gå upp på morgonen och avverka några timmar innan dugga.