Ebba upptäckte precis att hon haft på sig sin tröja bak-och-fram, hela dagen.

Ooops!

Idag fick jag äntligen tag på Peter. Efter att ha gått och tänkt på honom i flera dagar och inte fått prata med han så kom det upp många olika känslor på samma gång: saknad, glädje, länktan, kärlek... och tårarna strömmade. Jag känner mig fånig som bara börjar böla sådär, men jag tror att det är bra att känslorna får komma ut ibland också. Annars spricker man väl efter ett tag?

Jag var och köpte halstabletter på CVS så det är lite bättre i halsen nu i alla fall, men jag känner mig fortfarande trött och hängig:(

Jag, Svante och Pilla var till en Galleria här i närheten och käkade lunch, det var supergott! Jag åt sallad med kyckling, bacon, oliver och en massa annat gott. Man fick peka på vad man ville ha i så blandade dom till en personlig sallad. Mums!

Sen har vi åkt omkring och och tittat på lite fina hus här. Det är sjukt vilka palats till hus det finns att bo i här!

Jag vill prata med Peter nu! Vart är han?

Nu har jag äntligen kunnat ta mig lite tid att svara på kommentarer. Så titta vad jag har svarat till dig :)

I morse vaknade jag med halsont igen. Inte roligt!

Jag städade Juniors och Svante badrum nu på morgonen. Typiskt mig alltså- vrider åt fel håll på duschen så att allt vatten kommer från kranen i taket, istället för i munstycket som jag håller i handen, och hela jag blir dyblöt. Jag blir inte ens förvånad att jag lyckas. 

Det som jag tycker är mest olikt Sverige här i USA är bilkulturen.  Här tar alla bilen vart de än ska. Amerikanerna verkar vara hopväxta med sin bil och största delen av sina liv tillbringar det i den. Det är kanske inte så konstigt eftersom alla städer är uppbyggda i första hand för att åka bil (inte i någon hand kommer gående eller cyklande). Ett exempel på det är att till vårt hus finns det ingen vanlig entré som man kan gå in i från gatan. Här finns entrén inne i parkeringshuset, så om man ska gå ut eller in måste man gå genom ett parkeringshus.

Valid parking är något som finns överallt här. Då kan man ställa sig utanför en galleria, en restaurang, ett hotell, en affär och vakterna parkerar bilen åt en och de hämtar bilen igen när man vill åka.

Det finns inga tåg och knappt några bussar här, så det enda alternativ är att ta bilen eller taxi. 

Det kan vara väldigt långa sträckor mellan olika ställen man ska till därför är bilen nödvändig, men många väljer att ta bilen de korta sträckorna också -eftersom det är så himla varmt här. Om man ska ta sig till affären 200 meter härifrån är man alldeles genomblöt av svett när man kommer fram.

Jag är inte van att åka så här mycket bil, jag tycker bättre om att gå eller cykla, men några gång-och cykelbanor existerar inte här.  Jag tycker det är tråkigt och jobbigt.  Det känns som om man inte får samma känsla av att åka runt och titta på saker som att gå omkring och strosa på gatorna. Jag har dock börjat vänja mig och jag tycker ibland att det är skönt att få sätta sig i bilen eftersom det är så svalt.

Att amerikanerna lever halva sitt liv sittandes i en bil gör att de vill ha något bra att åka i. Oftast är bilarna stora som monster truckar och traktorer- jag har aldrig sett så stora bilar i hela mitt liv (Vår ”stora Mitsubishi”  är ingenting i jämförelse med dessa jättar).  Här finns också de coolaste sportbilarna, det kör omkring Ferraris, Porchar och fler coola bilar (Det var nog de enda bilmärkena jag kan).  Här handlar statusen om vad man kör för bil – det ska vara störst och coolast.