Fullspäckad dag till ända. Gick upp tidigt och tog en morgonpromenad innan frukost. Vill försöka bli lite morgon-hurtig. Svårt att få det till en vana, men kan ju försöka. Sedan skrev jag dugga. Det gick nog helt ok. Det var bara tre frågor.

En färdigskriven dugga firades med att luncha på Vezzo som har godaste salladerna, pastan och piazzorna i stan! Idag hade de ett gott sällskap också! Ett gäng spralliga flickor som njöt av friheten som bara kan infinna sig efter ett skrivet prov.

Efter lunchen rusade jag runt på stan i mitt turbo-tempo och uträttade några ärenden innan jag infann mig på skolan igen. Denna gång för ett möte om den där föreningen om CSR som jag tidigare skrev så lyriskt om! Att vi ska starta en studentförening om hållbart företagande och sociala frågor. CSR: Coporate Social Responsability. Många spännande idéer pratade vi om idag!

Hem. Power nap. Middag. Danskurs i West Coast Swing. Och kvällen avslutades med födelsedagskalas för min underbara korrekompis Miriam. Ett studentrum fullt med arkitekter, ost, vin, frukt, skratt och mys. En härlig avslut på en bra dag. Imorgon väntar nya spännande saker! Vi hörs:)

Appropå gårdagens inlägg om Al Gore och hans film så kom jag att tänka på ett projektarbete som jag och min goda vän Saga gjorde när vi gick i 9an. Vi ville också uppmärksamma klimaförändringarna och vi ville skapa en förändring. Vi funderade på vart den här förändringen skulle göra mest skillnad och kom fram till att om mellanstadiebarn fick reda på hur det ligger till i världen och hur man kan lösa dessa typer av problem så kanske de skulle bli engagerade och vilja skapa en förändring till det bättre. 

Vi satte ihop en föreläsning där vi hade en powerpoint med en massa bilder. Vi åkte till vår gamla mellanstadieskola och föreläste för alla 5:e och 6:e klassare. Vi lärde dem vad växthuseffekten var, vad som händer med allas sopor i värleden och vad som kan hända om vattnet tar slut. Vi var noga med att inte använda skrämselpropagande - vi ville ju inte ge barnen mardrömmar eller ångest. Vi visade växthuseffekten genom att ha ett litet miniväxthus, en termometer och en stark lampa. Efter att vi hade pratat om det här gav vi förslag på lösningar som både måste ske av politiker och företag men också små saker som barnen kunde göra i sin vardag som t.ex att cykla till skolan, stänga av Tv-appatater ordentligt, inte slösa på vatten osv. Nu tror jag inte att det kan ske stora förändringar i världen av dessa små steg, vad jag däremot tror på är att om vi alla gör något för miljön kommer vi känna oss delaktiga och bli mer villiga att engagera oss i andra samanhang - där riktigt skillnad kan göras. Vi hade också tillverkat ett spel där barnen fick lära sig mer om klimatsmarta aktiviteter. De fick också komma med egna förslag. 

Allt det här var så roligt att genomföra och alla barnen var väldigt intresserade och glada. Jag mins hur varm jag blev i kroppen eftrer att vi hade föreläst. Det kändes så skönt att vi hade gjort skillnad, om än väldigt liten. Men kanske planterade vi ett frö hos några av barnen. 

Om jag och Saga, två 15 åringar, kunde åstakomma ett engagemang hos barnen och göra dem intresserade av klimatfrågor - utan skrämselpropagande - och ge dem tips på ett mer klimatsmart beteende, hur svårt ska det då vara för Al Gore - USA föredetta vice president - att göra samma sak? Jag bara undrar.