Igår kom Linnea ner till mitt rum. Hon knackar alltid innan och frågar ”Ebba, may I come down, please?” innan hon kommer ner, och jag har aldrig hjärta till att säga nej. Igår när hon kom ner sa hon ”I just wanted to say that I love you”, och sen gick hon upp igen.  Hur sött är inte det?!

-

Ikväll kom hon också ner till mig. Hon ville bara säga ”Good night” och så fick jag pussar över hela kroppen.

-

Det är i sådana ögonblick som hjärtan kan smälta. 

En lång dag idag. Jag Annali och Linnea gick en promenad till parken idag. Vi gungade och räknade ekorrar och hundar. Mysigt! Till lunchen kom Kathy och hjälpte till och sen på eftermiddagen var det dags för flickorna att sova middag. Den ena vaknade när den andra somnade och jag hade inte en lugn stund.  Men allt gick bra och nu känns sängen som ett bra ställe att vara på.

-

Har pratat lite med Peter nu ikväll. Det kändes behövligt. Han hade inte ställt om klockan från sommartid så han vaknade en timme tidigare och hade därmed tid att prata med mig nu på morgonen. Vilket jag tyckte var bra! ;)

För någon dag sedan insåg jag att jag nu varit i USA halva min tid och har alltså lika mycket kvar. Det känns märkligt. Blickar jag bakåt så känns det som om jag varit här i en evighet – minst 6 månader i alla fall. Men när jag ser framåt så ser jag att det inte är så värst långt kvar. 

-

-

-

Exakt 75 dagar kvar för er som vill hålla räkningen.

  Jag läser en superbra bok just nu. "The mysterious benedict society". Den är så spännande och jag har svårt att lägga ifrån mig den. Det är ett hett boktips från mig!

Imorse vaknade Linnea och kände sig illamående. Hon kunde inte äta och hon spydde upp några gånger. Stackars liten. Sen låg hon i sängen och vilade hela förmiddagen. Men till lunch kom hon upp och åt lite lunch med oss och efter det var det som om morgonen inte existerat. Hon var hur pigg och hur sprallig som helst så hon och jag lekte hela eftermiddagen. Vi byggde torn, lekte med hennes gosedjur, byggde koja, läste böcker, låtsades att alla hennes byggklossar var fåglar som vi matade…

-

På kvällen var det ”Swedish dance” igen. Ni fattar inte hur kul det är att höra en grupp småtjejer sjunga ”Räven raskar över isen”, ”Vi äro musikanter” och ”Natten går tunga fjät” med en underbar amerikansk dialekt. Så gulligt! De är verkligen duktiga på att dansa också. Just nu tränar de för en uppvisning de ska ha om några veckor på något som heter ”Scan-Fair” som är en Skandinavisk julmarknad här i Portland.  Det ska bli så kul att vara med och se den.

-

Ikväll pratade jag med Johanna igen. Skönt att prata av sig. Hon verkar ha det bra där borta i Fort Lauderdale. Dansar tango och spelar tennis. Jag saknar henne.

-

Nu har jag och Christine rullat en massa chokladbollar, spelat Skip-bo och druckit te. En mysig kväll!

Till P.  

If I could have just one wish,
I would wish to wake up everyday
to the sound of your breath on my neck,
the warmth of your lips on my cheek,
the touch of your fingers on my skin,
and the feel of your heart beating with mine...
Knowing that I could never find that feeling
with anyone other than you.

- Courtney Kuchta -

Filmkvällen blev förflyttad hem till Melanies ikväll. Jag och Christine hade precis hällt upp en varsin kopp te, ett glas eggnog och skurit upp en bit sockerkaka när vi kom på att vi borde ringa till Melanie och bjuda in oss själva till henne. Så det gjorde vi. Det blev en trevlig tjejkväll till filmen "Bride wars". Ingen höjdarfilm, den var ganska fånig, men ett roligt inslag i vardagen.

Var trött på min frisyr, så tog kökssaxen och klippte lugg.

Blev det bra? Hmm, det blev åtminstone en förändrig