Snacka om att jag blev chockad när jag öppnade min mail en morgon och såg detta! --->

-

-

-

Nils, jag vet att du saknar mig men du behöver väl inte överdriva? ^^

<3

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Kunde inte låta bli:) Tack för bilderna!

Idag är det Veterans Day här i USA, vilket betyder att många människor har ledigt från sina jobb för att hedra alla veteraner som deltagit i krig.

För familjen Smith och mig betyder det att vi hade en lugn och skön dag. Vi åt en sen frukost tillsammans, Eggnogg-toast (typ som fattig riddare).  Därefter tog jag och Christine bilen upp till Alberta Street som från och med nu är min favoritgata- alla kategorier. Det är en underbart konstnärlig gata med målningar på husen, mysiga caféer, fantastisk fina små butiker och exotiska restauranger. Vi gick in och drack te i ett av Tehusen. Det var en så fridfull stämning därinne. Folk satt med sin laptop eller härlig bok medans de smuttade på ett gott the eller satt och babblade med goda vänner över en chai latte (ett ställe dit jag gärna skulle vilja ta min Te-kompis Bea). Jag fick för första gången testa ”Bubble te”, men det är inget jag kan rekommendera, det smakade hemsk! Det är ett kallt te med mycket mjölk som man dricker med ett stort sugrör för på botten ligger det geléaktiga kulor som man ska suga upp med sugröret. Jag är inte riktigt säker på vad de där kulorna exakt var för något. De smakade som gelégodis, men jag antar att det var ett bär av något slag. Därimot kan jag rekommendera deras chai latte. :)

Vi var in i en del vintage-butiker, klädbutiker, en underbar leksaksbutik, en tygaffär med gudomligt vackra tyger och en hemtrevlig garnbutik där det flödade inspiration.

Efter vårt angenäma besök på min favoritgata åkte vi hem och åt lunch och därefter tog jag mig i kragen och snörde på mig löparskorna för att komma ut och springa. Det var så skönt! Jag sprang riktigt länge. Det han bli mörkt och på hemvägen möttes jag av ett regnväder.  Men eftersom jag håller på att bli en riktig Portlandbo så bryr jag mig inte att jag blir lite blöt.

Ikväll har vi ätit kryddig-kyckling med ris och jag har fortsatt sticka min halsduk (som blir sådär).

XOXO

Livet är märkligt.

-

*För 1 år sedan befann jag mig hemma i Bollnäs. Pluggade och dansade. Var med vänner, pojkvän och familj.

*För lite över 1 månad sen låg jag på en strand och stekte i soliga Fort Lauderdale tillsammans med Johanna.

*Idag bor jag i ett litet hus i vackra Portland och spenderar min tid tillsammans med underbara människor.

-

Undrar vart jag befinner mig om 6 månader?

Denna dag har flytit på fint. Vi har inte gjort speciellt mycket, mest bara varit hemma. På kvällen satt jag barnvakt medan Christine och Kevin var på möte. Det gick bra.

-

Nu ikväll har vi tittat på film. En underbar film! Vi såg annimerade "Up". Den var så rolig och jag kan verkligen rekommendera den. Se den om ni vill ha ett gott skratt och se en söt och lättsam film.

Jag behöver aldrig känna att jag är alldelse långt borta från Sverige när trots att jag är flera tusen mil därifrån. Här finns alla möjliga spår av mitt hemland. På dukar, tavlor och i skafferiet bara för att nämna några. I skafferiet kan man hitta både vaniljsocker och lingonsylt. Varje kväll när vi säger god natt säger Christine "God natt, sov gott, dröm sött" på en underbar amerikansk-svensk dialekt och hon sjunger "Natten går tunga fjät" för Linnea varje kväll innan läggdags.

-

Så jag känner mig som hemma här. :)

Oj oj. Blev sent ikväll med.

Jag har börjat på att sticka. Jag tänkte börja med att sticka en halstuk, men vi får se vad de blir av det (kan ju möjligen sluta i att det blir en grytlapp...).

God natt!

Ingen superspännande dag idag direkt, men helt ok. På förmiddagen var Denali här och lekte med oss och sedan åkte vi på musiklektion, vilket var skojigt. På eftermiddagen tog jag hand om Linnea (vilket var superenkelt eftersom hon sov hela tiden) medan Christine och Annali var hon doktorn på 6-månaderskontroll. Så jag pysslade lite i mitt rum, läste och höll på med datorn.

-

Vi kom på jag nu idag har varit här i 4 veckor idag. Det känns helt sjukt! Tiden har gått så himla snabbt!! Men samtidigt känns det som om jag har kom in i min nya vardag på en gång. Det känns som om jag helt tappat greppet om tid och rum! Det känns som om jag varit borta hemifrån i en evighet, åtminstånde i sex månader, men samtidigt går tiden här så himla snabbt. Mystiskt!

Igår var jag alltså iväg och dansade Swing här i Portland.

Jag hade hittat ett trevligt dansställe på internet och Christine skjutsade dit mig igår kväll.  Jag var nervös eftersom jag inte riktigt visste vad som väntade.  Jag kom in i en stor fin lokal, det kändes som ett ställe där man skulle kunna hålla fina fester eller en bal. Det var mycket folk där, jag skulle gissa på ca 70 personer. Nybörjarlektionen startade på en gång och jag hoppade in. Jag kände igen de flesta av stegen, det var bara lite nytt.  Varje gång vi bytte partner hälsade vi på den och det var ingen som kunde uttala mitt namn rätt. Ingen! Men många av dem tyckte det var kul att jag kom från Sverige. De blev väldigt intresserade och berättade allt de kunde om landet: om ABBA, olika tennisspelare, Herräng, ”Tack så mycket”, Stockholm, mm.

Efter nybörjarlektionen började en DJ spela Swing-musik och det var dags att bjuda upp, eller i mitt fall bli uppbjuden.  Jag han aldrig ens sätta mig tillrätta på stolen innan någon kom och bjöd upp. Det var skoj. I början kände jag mig lite ringrostig och jag hängde inte riktigt med i alla moves, men ju längre kvällen led ju bättre gick det för mig att dansa.

Mitt under kvällen tog en av ledarna mikrofonen och började prata om olika evenemang. Därefter frågade hon om det var någon som hade födelsedag eller om det var någon ny som var där och dansade ikväll. En kille som stod bredvid mig sa åt mig att gå fram eftersom att jag var från Sverige, så jag gjorde det. Jag och en annan tjej fick gå fram och runt om oss bildades en ring. De satte på musik och vi fick en varsin partner. Sedan fick vi dansa och alla tittade på. Under dansens gång fick vem som helst komma och ”ta över”, så under en enda låt dansade jag med säker 15 olika personer. Det var hur läskigt som helst! Jag tyckte det var så hemskt att alla stod och tittade på.  Snacka om att skämma ut sig!

Vid 23 kom Christine och hämtade upp mig. I en summering av kvällen kan jag säga att det var riktigt roligt. Det var många duktiga dansare där och det var många i min ålder och lite över. Det var så skönt att få dansa av sig igen. Jag ska försöka ta mig dit fler gånger. Dessutom är det en stor dans på lördag kväll, dit det troligtvis kommer svenskar. Det skulle vara riktigt roligt att åka på den, men vi får se. Vi ska baka lussebullar på lördag också.