Vad kan jag skriva om idag då? Inget superintressant kanske. Vi planerade att gå på zoo idag, men det regnade hela dagen så planerna blev ändrade. Istället var vi hemma och läste, spelade spel och lekte. Vi hoppas på bättre väder imorgon.

Det är knasigt vad man kan ställa in sig på saker. I november vad jag inställd att åka hem inom några veckor och när det blev så att jag kunde stanna tre månader till kändes det först så fruktansvärt tungt eftersom jag längtade hem till alla men efter att några dagar vande jag mig vid tanken och det kändes helt ok. Nu är jag på upploppet igen, om mindre än 4 veckor är jag hemma. Det känns att det börjar närma sig och det känns bra. Jag vet dock att om det hade varit bestämt att jag skulle vara här tills i juni hade det känns helt annolunda. Då hade jag varit inställd på det och jag hade inte känt det här desperta suget att komma hem. Just nu känns det som att jag inte skulle klara en dag efter den 30e januari utan att se alla därhemma - men det skulle jag ju. Det skulle bara vara jobbigt innan jag ställt om mig, men sen skulle det nog gå fint.

Oj vad jag vimsar till det. Bäst att sova lite.

Så nära,

Men ändå så långt borta.

Jag kan se dig så fort jag sluter mina ögon,

Men jag känner inte längre doften av din hud.

Jag känner inte längre saknad,

Nu är det nått större,

Nått som jag inte kan sätta ord på

En hand håller krampaktigt om mitt hjärta

Och den vill inte släppa taget

De är inte länge tills jag får dra mina fingrar genom ditt hår.

Jag drömmer om det första ögonblicket då jag får se dig igen

Vi får fånga det och spara i en ask,

Ta fram den en mörk vinternatt och minnas med glädje.