Hade en lustig konversation med L idag:

Linnea tar ut boken ”Good night Stories” från bokhyllan och vill att jag ska läsa den för henne.

Linnea:    Can you read ”Good night Mr Moon” for me, please

Ebba:      Yes, but that´s  not “Good night Mr Moon”, that´s “Good night Stories”

Linnea:     No it´s “Good night Mr Moon”

Ebba:       No it´s “Good night Stories”

Linnea:    “Good night Mr Moon”

Ebba:      “Good night Stories”

Linnea:    “Good night Mr Moon”

Ebba:      Ok, it´s “Good night Mr Moon”

Linnea:    No Ebba, you´re wrong. It´s “Good night Stories”

Svar på tal?

Idag tog jag hand om två flickor på förmiddagen och fram till klockan två. Vi pysslade med lite allt möjligt. Sedan kom Christine hem och jag tog chansen att gå ut och gå en sväng. Jag får ångest när jag tänker på hur många kilo jag gått upp under de här månaderna. Det är inte kul. För lite motion och för mycket dålig mat. Jag längtar tills att få komma hem och äta ”riktig” mat igen och komma igång med träningen. Ska bli sååå skönt och jag känner mig sjukt motiverad!

På kvällen blev det ett ytterligare pass av barnpassning. Kevin och Christine hade möte så jag blev ensam med flickorna L och A. Vi tittade på Cinderella och läste en massa böcker.

Imorgon tror jag inte att det kommer hända så värst mycket. Jag tar hand om flickorna hela dagen. Hoppas att vi hittar på nått kul. På torsdag kommer mamma och mormor – Längtar!

Jag måste erkänna att jag känner mig lite rädd för att komma hem igen. Jag kommer hem full av upplevelser och erfarenheter men utan någon plan över vad som ska hända härnäst. Vad kommer hända när jag kommer hem? Vad ska jag syssla med? Själv har jag ingen aning. Borde kanske börja plugga eller jobba. Men vart och vad? Min framtid står öppen och oviss. Känns som om jag borde ta vara på det här och göra nått bra utav det, men hur ska jag veta vad som är det bästa? Jag önskar att jag hade en dröm eller att min resa gett mig insikt i vad jag helst av allt vill göra, men så är det inte.

Vad ska jag göra medan alla andra är upptagna med sina liv? Jag kan inte hjälpa att jag känner mig rädd för att komma hem som en arbetslös student.