Fredag:

På eftermiddagen åkte vi vår ca 2 timmars långa bilresa ner mot Oregons kust. Det var en svår bilresa för det var mycket trafik, mörkt och regnigt, men allt gick väl och vi kom alla dit välbehållna. Vi kom dit och förundrades över i vilket stort och underbart hus vi skulle vistas i de följande dagarna. Det var så härligt! Vi kom in i ett stort vardagsrum med öppen spis, högt till tak och sköna soffor. Längre in fanns ett kök, ett sovrum och badrum.  En trappa upp fanns ett sällskapsrum med matbord, soffor och en makalös havsutsikt. På källarvåningen fanns två sovrum och ett badrum.

Vi började med att laga mat åt oss. Det blev en pastagratäng med en härlig grönsallad. Vi åt och hade så trevligt tillsammans. Sedan började vi på att titta på lite kort som mamma tagit med sig och senare drog den första stora spelkvällen igång - Skip-bo och Domino. Många roliga omgångar blev det och de två mest uthålliga (och envisaste) spelarna var Ebba och Melanie som satt uppe till 1.45

  Nästan hela högen, samlat "at the beach".

Gemanskap är ordet.

Vi vistades i ett fantastiskt hus.

  Mycket lek blev det.

  Där nere är havet.Vacker utsikt! Men lite ruskigt väder.

Lördag:

Denna morgon vaknade jag till lukten av nygräddade pancakes och jag möttes av ett framdukat frukostbord. På bordet stod förutom de amerikanska pannkakorna, sirap, smör, juice, kaffe och te och runt bordet satt alla, nyvakna och glada. Vi tog det lugnt på förmiddagen och runt 1 packade vi in oss i bilarna och styrde kosan mot Cannon Beach.  Halvvägs dit blev vi stoppade av polisen (!), det var en polisbil som signalerade och blinkade åt oss att köra in mot kanten.  Det visade sig att vi missat en av hastighetsskyltarna och därför körde lite för fort. Det var dock en snäll polis och efter att vi förklarat att vi var från Sverige och troligtvis distraherat vår förare med en massa frågor släppte han oss utan att ge oss en lapp. Nu har man lite erfarenhet av den Amerikanska polisen också (det är häftigare på film).

I Cannon beach började vi med att äta vår picknick-lunch under carporten till Aunt Sallys hus. Smörgåsar och apelsiner.  Mitt i en stor tugga av sin macka tappade John en bit av en tand – det var den andra spännande saken som hänt under dagen.  Han kände ingen smärta och vi skämtade med att han kunde lägga den under kudden och hoppas på att få besök av tandfen eller att vi skulle ta och köpa en hajtand i någon av butikerna och limma fast.

När vi precis ätit klart svängde det in en bil på uppfarten. Det var Tom, Tami, Thomas och Signe. De skulle bo där över helgen. Det var så kul att träffa dem och det var verkligen skoj att få komma in och titta i huset.  Efter det tog vi den korta promenad som det tar att komma ner till stranden. Där njöt vi av fridfullheten och tog en del fina kort.

Vi tog bilarna och åkte vidare ner till byn där vi gick in i lite småbutiker. Vi var in i en leksaksaffär där Linnea och Denali köpte varsin anka, en godisaffär och ett konstgalleri. Jag älskar Cannon beach! Det är så mysigt och charmigt där.

Vid den här tidpunkten började det skymma och vi bestämde oss för att fara tillbaka till huset innan det skulle bli för mörkt. En säker resa och inget stopp av polisen denna gång. Väl hemma började vissa på med maten, andra löste korsord, medan andra läste och så var den några som sprang omkring med flapprande ankor. Middagen denna kväll bestod utav en härlig soppa med varmt färskt vitlöksbröd och en mumsig sallad.

Efter middagen hade vi en liten julafton – i alla fall kändes det så. Mamma och mormor hade tagit med sig en hel del presenter till alla. Det var så roligt och alla blev så glada. Linnea och Denali fick en varsin Pippi-docka, Annali fick en ”Lillasyster”-tröja, Kevin snapsglas med älgar, Christine och Kathy fick vackra kökshanddukar, Melanie och Ron fick koppar och brickor, John fick en barometer och linfrön och jag fick ett gäng svallertidningar.  Dessutom fick vi tomteklubbor – Mums!

Dagen citat kommer från Melanie:  ”I can´t read Danish, it´s like a foreign language.”

Även denna kväll var det stora spelturneringar!

  Cannon beach.

  Lunch tillsammans under carporten till Sallys sommarhus.

  Sötnosarna Humle och Dumle.

Linnea och hennes nya Pippi 

  Denali och hennes nya Pippi

Kathy fick en vacker kökshandduk.

John och sin barometer.

Kevin fick snapsglas.

Denali och Linnea smaskar på tomteklubbor i matchande outfits.

Denli gillar.

Kathy tyckte det var lite kladdigt så hon såg till att sätta på sig en haklapp.

Söndag:

Denna morgon vaknade jag till dofterna av ”French Toast” (som är ungefär samma sak som Fattig riddare” fast godare).  En härlig frukost tillsammans med härliga människor. Denna dag var vädret blött- mycket blött. Det spöregnade hela dagen så vi bänkade oss i soffor och runt bordet med spel, böcker, tidningar, stickning, korsord mm. En riktig mysdag.

På eftermiddagen trotsade vi dock vädergudarna för att ge oss ut på en liten promenad för att se havet. Så fort vi kommit utanför dörren ökade regnet en nivå eller två. Så vi blev genomblöta, men med gott humör kommer man långt! Vi gick och tittade runt på husen och blickade ut över det mäktiga havet. Vågorna var enorma! Jag har insett att jag måste komma dit under sommarhalvåret för att kunna ta del av Oregons kust när den är som bäst.

45 minuter senare var vi hemma och dyblöta. Det blev kö till duscharna och matlagningsprocessen påbörjades. Vi åt spagetti med en gudomlig sås som Melanie tillagat samt hennes små aptitretande fetaostfyllda snittar med brynt lök.  Vi blev så bortskämda med all denna goda mat. Sista kvällen spenderade vi som de två andra; glädje, gemenskap och sällskapspel är nyckelorden.

 Sagostund.

  Lekdags.

  5 (en bakom kameran) blöta damer på promenad.

Melanie, John och Kathy.

John.

Måndag:

Måndag var vår resdag hem till Portland igen. Denna dag var det uppehåll och stilla – ganska typskt. Jag, Linnea, Denali, mormor och mamma tog dock en promenad ner till stranden igen för att se den en sista gång innan vi åkte hem. Det var så roligt. Linnea och Denali ör för söta. Jag råkade skrämma upp Denali lite. Jag frågade om hon såg den lilla sjöjungfrun där ute bland vågorna och efter det kunde hon inte prata om något annat. Hon frågade mig vart den lilla sjöjungfrun var och varför vi inte såg henne och vad hon gjorde nu. Stackars flicka.  

Innan vi åkte hela vägen hem gjorde vi ett stop på Tillamacks ostfabrik. Den var jättestor och vi fick se delar av fabriken och hur osten tillverkas, vi fick provsmaka ost och så köpte vi stora glasstrutar att smaska på. De hade hur mycket glass som helst i alla smaker. Jag tog en kula karamell-pecannöt. Andra smaker var Bananasplit, Kakdeg, Mango, Rocky Road, Bärsmaker mm. Oj, vilken god glass det var.

Sedan styrde vi kosan hem till Kathy och John där vi åt middag tillsammans med Kenny. Vi beställde Mexikansk mat. Efter att ha skrivit upp beställningar från en meny på internet från en restaurang som visade sig inte existerar längre ringde vi till en existerande mycket bra Mexikansk restaurang.

Jag sov kvar hemma hos Kathy och John och när Kevin och Christine skulle åka hem med Linnea och Annali trodde Linnea att jag skulle åka hem till Sverige så det blev tårar och hjärtekrossande stunder innan vi kunde få henne att inse att jag inte skulle åka hem riktigt ännu. Det kommer bli hemskt på söndag!

Fyra busflickor.     Linnea, Pippi 1, Denali och Pippi 2 på trappan till huset.

  Linnea, mormor, Pippi, Denali, mamma och Ebba gick på promenad. 

Så här vackert kan havet vara.

  Jag älskar det här kortet! Så fint.

Denali och mamma filosoferar.

Pippi Långstrump på vift i Oregon.

  God glass på ostfabriken i Tillamuck.

Annali ser allt bra sugen ut.

Denali älskar glass!

  Linnea och hennes svenska mormor.