Idag tog jag hand om flickorna på eftermiddagen. Linnea sov 4 timmar men Annali sov bara en timme sen ville hon vara uppe och leka. Jag insåg idag hur himla mycket jag kommer sakna de små fröknarna. Hur ska jag kunna åka härifrån? Annali med sitt underbara smittsamma leende som hon spricker upp med nästan hela tiden och Linnea med hennes underbara kommentarer och otroliga fantasi. Det kommer bli svårt. Jag tror att jag har lyckats övertala familjen här att komma och fira jul hemma hos oss i Sverige nästa jul. Antingen kommer de det här året eller nästa. Så jag behöver inte vänta så väldigt länge på att få se dem igen.  Men tänk, då är Annali nästan 2 år och Linnea 4 och ett halvt. Wow!

Imorse var jag ut och sprang igen (måste försöka göra nått åt mina extra ”USA-kilon”), men jag han inte långt innan det högg till i mitt knä igen precis som det gjorde när jag var på dansen i söndags. Jag börjar bli lite orolig, jag har ju aldrig haft några problem med mina knän.  Det är på utsidan av mitt vänsterknä som det hugger till och sen låser det sig nästan. Väldigt otäckt! Jag hoppas det bli bättre snart.

Första torsdagen varje månad har konstgallerierna nere i Downtown öppet länge och det är mycket på gång med musik, dans och konst. Så imorgon kväll ska jag ner dit tillsammans med Adam. Det ska bli skojigt. Därefter ska vi gå och dansa (hoppas mitt knä vill vara samarbetsvillig).  Nu tänkte jag läsa ut min Eclipse och kanske spela några vändor Skip-bo med Christine.

Under hela december hade jag, som ni kanske märkte, en liten undersölning om vad ni skulle sakna om ni inte firade jul hemma i Sverige.  Resultatet blev att majoriteten (37 %) skulle sakna julmaten mest. På andraplats (14,8 %) komma Kalle Anka kl 15 och på tredje plats kom ”att jultomten kommer med paketen”(11,1 %). Ingen skulle sakna att dansa runt julgranen.

Det var intressant. Det som jag saknade mest var förstås familjen där hemma men det kunde jag inte ha med som alternativ eftersom det skulle vara ganska uppenbart att alla nog skulle svara det. På andra plats tror jag att jag saknade ”Carl Bertil Jonsson” mest. Jag älskar att titta på det på julaftonskvällen. Det är en så fin historia och det har blivit en tradition att vi ser den. Jag saknade också julpysslet. Vi julpysslade lite här också men det blir liksom inte riktigt på samma sätt. Jag tycker det är så kul att baka julgodis när alla är tillsammans, sitta uppe länge och finslipa på hemmagjorda julklappar och klistra ihop egna julkort.

Tack alla ni som svarat på min undersökning. Det var roligt och intressant.

"You are more important than everyone else. And you've given me you. That's already more than I deserve, and anything else you give me just throws us more out of balance".

Bella till Edward i boken "Eclipce" (sida 413)