Efter en flera timmar intensivt tentaplugg kände jag att det var dags att låta kroppen arbeta lika intensivt. Och ATT den fick göra! Kände för att ställa mig på löpbandet. Drämma av några km sådär. I mitt eget tempo. Lunka på. Ta det som det kommer. När jag cyklade till IKSU var målet att springa för att få tankarna på annat håll. Inte prestera. Bara springa. Men som så många gånger tidigare så tar ju min järnskalle vid. Då visste jag inte att dey följande träningspasset skulle leda till två nya PB. Ett på 5 km och ett på 10 km. 

Började med intervaller. 200 m i 12 km/h och sedan 500 m i 14 km/h. Uppe i 4,5 km spurtade jag och detta resulterade i tiden: 22.57 (5.04 km) Bildbevis! 

 
Vid denna tidpunkt var jag beredd att hoppa av bandet. Att klå mitt personbästa på halvmilen, som tidigare låg på 24.30, var enormt roligt. Jag fick en kick. En kick som fick mig att fortsätta stäcka ut benen. Jag lunkade på i tempot 10 km/h i 1 km. Trött och svettig. Ökade till 12 km/h. 

Att springa på löpband är ju förädiskt, egentligen. Medan jag springer ser jag på tiden och distansen och räknar ut vilken tid jag kan komma in på om jag håller det här tempot. Om jag höjer lite kan jag få den här tiden. Om jag höjer lite till.... Så gick tankarna. Och när jag insåg att om jag fortsätter hålla 12 km/h tempo kommer jag få mil-tiden 50 minuter bestämde jag mig för att köra på för fullt. Bestämde att jag inte fick sänka tempot. Bara höja. Körde intervaller igen. Något kortare den här gången. 400 högt och 200 i 12 km/h. Att 12 km/h är mitt vilotempo hade jag inte kunnat tro för ett år sedan. 

Koncentrerade mig på låtarna i öronen. Min nya spellista gjorde susen. Räknade distansen. 7 km var tungt. Vid 8 km var min enda tanke: bara två km kvar! Det fixar jag. Den sista km var bara vilja! Shit, vilken känsla när kilometrarna blev tvåsiffrigt! Bildbevis!

Sådär, det var mitt träningspass i mikroskopiskt små bitar. Analyserat. Tidigare personbästa på milen är 52.12 Det var på tjejmilen. Nu i gymmet på IKSU är mitt PB 48.32 Inte illa! Mitt nyårslöfte var att springa milen under 50 (http://ebbasdagbok.bloggplatsen.se/2013/01/10/9290075-2013-blir-ett-bra-ar/). 21/2 var det avklarat. Jag satte det målet för att ha något att träna mot under våren för att satsa på Blodomloppet i maj. Nu är det löftet avverkat. Vågar man satsa på 45? Ahh, känns väl tufft. Fast det är väl så, man ska satsa på det som känns nästan omöjligt! Nytt mål: milen under 45! 

Sådär, nu ska bara "Gröna Fasan" öppnas och sen är det plugg hela dagen. Idag ska allt falla på plats och de sista detaljerna ska nötas in!

Jobb. Och. Plugg. Och. Träna. Och. Sova. Känner att jag springer runt i hamsterhjulet. Runt. Runt. På fredag kan jag andas ut igen. Låta axlarna sjunka ner och släppa hjärnan fri.

Körde dubbla träningspass idag. Kroppen måste ju få jobba lika mycket som huvudet gör på dagarna. Core med energisprudlande Maria Olofsson (min nye chef för övrigt) och spinning med järnkvinnan Barbro (som är nära på att ta ihjäl mig på måndagarnas fyspass).
Eftersom det verkar vara mer eller mindre en trend att lägga upp bilder på magar för tillfället (om man ska hänga med på Insta) så tänkte inte jag vara sämre. Inga rutor här inte. Men en go och glad mage som slet hårt ikväll. Tack mage!

Lever i en tentabubbla för tillfället. Tentaplugg största delen av dagen. En timmes träningspass och nu god natt. Samma visa imorgon....

Hoppsan hejsan! 

Tog sovmorgon idag. Var välbehövligt. Men vad händer? Vaknar kl 8.00 När man hade kunnat sova till 10. Betyder kanske bara att jag fick tillräckligt med sömn. Blev en låång och lung morgon istället. Fruktsallad till frulle. Men möms! 

Så här vid lunch har vi precis skickat in vårt bidrag till Venture Cup. En rolig tävling. Hoppas få himla bra synpunkter och feedback sen. Vågar inte riktigt hoppas på vinst, hoppas istället på spännande möjligheter till att komma vidare med idéen. 

Ebbas Müms-Müsli: 

När jag lagar mat så höftar jag lite. Har i lite här och lite där. Slänger i det jag vill. Här är en blandning av två müslirecept kryddad med egen fantasi! 

Blanda: 
0,5 d flytande honung

3 msk olja
2,5 dl vatten
Och värm på spisen tills honungen löst sig. 

5 dl havregryn

4 dl rågflingor 

1 dl solrosfrön

1 dl linfrön

1 dl vetegroddar

1,5 dl hackad sötmandel

Blanda allt och häll över honungsblandningen. Krydda med vad du vill! Kanel blev supergott! 
In i ugnen på 200 grader i 15 minuter sänk sedan till 100 grader och ha inne 15 minuter till eller tills müslin är knaprig. Rör om då och då. Jag hade min inne i nästan 45 minuter, men passa så den inte bräns.  

Ta ut müslin och låt svalna. Häll på 1-2 dl russin. Jag toppade med lite flingsalt. Oväntat gott! 

Förmidagen ägnades åt affärsidéskrivande. Imorgon ska den skickas in till Venture Cup. Skoj! Vi hoppas på att få bra feedback! Eftermiddagen var det plugg. Plugg. Och. Plugg. 

Snabb middag, med mitt goda hembakade bröd (coolt att kunna säga så! I am proud), avokado, fetaost och sharonfrukt (mumsfilibaba) och sen skyndade jag iväg till Kårhuset Skogis för att prova på West Cost Swing. Vilken känsla det var att få frigöra sig efter en hel dag av hård koncentration. Det dansen gör med människor är alldeles fantastiskt alltså! 

West Cost Swing var riktigt kul! Stegen var nya men satte sig snabbt. Liknar många andra danser jag dansat. Lindy hop, Boogie Woogie, Tango, bugg, ja även foxtrot. Och musiken! Så skön alltså! Det kommer definitivt bli mer WCS i mitt liv! :)) 

Helgen är över - igen. Jobbade både igår och idag. Blir så trött. Kom hem idag vid tolv och slängde mig i säng en stund. En stund blev två timmar. Sov inte. Men kunde inte röra mig. Kroppen var så tung. Det var rätt skönt att bara ligga ner. Lyssnade lite på radio. Tittade i taket. Läste lite. Tittade in i väggen. Blundade.

Efter mina två ta-igen-mig timmar var det som om jag behövde ta ikapp. Ta ikapp förlorad effektivitet. Jag blev supereffektiv. De följande timmarna han jag med att: cykla till Maxi, storhandla, cykla hem från Maxi, baka filbröd, göra müsli, laga linssoppa, baka tomat-och lökpaj, städa hela köket, tvätta mitt tvättberg, byta sängkläder, se Så ska det låta, skypa med Portland-familjen. Allt annat utom att plugga. Men jag hade faktiskt tänkt att denna dag skulle jag välsigna och avsäga mig plugg. En ledig dag så att veckan kan präglas av superfokus. Megafokus. Nu behöver jag ju inte laga mat heller i veckan. Najs! Och inte tvätta. Och inte byta sängkläder. Men är det inte lite stökigt i mitt rum? Man kanske skulle byta gardiner? Ställa böckerna på hyllan i bokstavsordning? Borde man stryka sina strumpor..?