Det har varit några omtumlande timmar och för bara två dagar sedan skulle jag aldrig ha kunnat föreställa mig att jag skulle sitta på ett flygplan bort från Ft. Lauderdale.

-

Jag vet inte riktigt vad jag kan eller vill skriva angående det som hänt de senaste dagarna. Jag kan i alla fall säga att jag inte fick bo kvar hos familjen jag bodde med. Jag har blivit kallad oansvarig, egoistisk och ingenting värd av en man som anser sig vara störst, bäst och vackrast. En man som saknar förmågan att diskutera och resonera men som vet hur man får andra människor att känna sig små och betydelselösa. Jag anser att jag inte gjort något fel, åtminstone inget som kan leda till att man blir hemskickad, och jag ångrar inget av det som hänt.

-

Efter att ha blivit utslängd stod jag med mina resväskor ute på gatan. Jag hoppade på den första buss som kom och åkte hem till Johannas. Där mottogs jag utav henne och hennes bror och de har hela tiden gett mig deras fulla stöd. Igår förmiddag visste jag inte vart jag skulle ta vägen, jag var utan någonstans att bo i ett främmande land. Men tack vare min älskade mammas hjälp bokade vi biljett till Portland i Oregon. Där finns några underbara människor som vill ta emot mig med öppna armar. Det är Christine och Kevin Smith och deras familj. Vi känner dem sedan tidigare eftersom både min mamma och min moster varit barnflickor i deras familj. Jag har träffat dem en gång när de var på besök i Sverige.

-

Jag blev rörd till tårar när jag pratade med Christine på telefon igår. Hon sa att jag var välkommen när jag än ville och att jag fick stanna hur länge jag känner för det. De längtade efter mig och tycker det ska bli kul att jag kommer. Hon sade att de inte gör detta som en tjänst utan för att de ill ha mig där. Sådant värmer i hjärtat.

Idag har jag packat om mina väskor (det fanns ingen tid att vika och organisera igår). Jag tror att min mammas ”packa smart gener” visade sig. Därefter gick jag, Johanna, Johan och Lexie ner på stranden sista gången. Det kändes vemodigt att för sista gången få ligga på stranden i Ft. Lauderdale, att få hoppa i vågorna och att få titta ut över det blå-turkosa havet. Men samtidigt känns det inte som ett avsked - mer som ett ”På återseende”.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nytt namn på bloggen!    Kika in denna: http://ebbas30sekunder.tumblr.com     ...

Nya tider kräver ny blogg!  Kika in: http://ebbamatildaeriksson.tumblr.com   Bloggen har jag döpt till "30 sekunder Ebba". Tanken är att jag ska lägga upp ett inlägg om dagen, men då kan det vara allt från bilder, videos, citat eller blogginläg...

Varför kan jag aldrig komma i säng i tid?! Klockan blir alltid på fel sida om dygnet innan jag gjort klart allt som ska göras och kommit till ro för att krypa ner i sängen. Det är tur att jag inte är  beroende av en viss mängd sömntimmar, och det är ...

Börjar känna att min praktik närmar sig. Snart blir jag en Stockholmsbrud! Och kanske även en dataspelsnörd... Ska bli himla spännande. Jag börjar längta till att få skapa mig en vardag på ett nytt ställe. Har gjort det ett antal gånger tidigare ...

Ikväll jag jag varit inspirationsföreläsare på Venture cups kickoff i Umeå. Det var himla kul! Kring 50 personer var samlade för att lära sig mer om denna fantastiska tävling. Jag hoppas att många anmäler sig och får vara med på detta fantastiska äve...