Cannon Beach är en fantastisk liten stad alldeles vid havet. Jag har svårt att beskriva det med ord, jag antar att det måste upplevas.

-

Vi bodde i en söt liten stuga, som var inredd med bara Ikea-möbler - så jag kände mig som hemma.  Det första vi gjorde när vi kom fram var att gå ner till stranden.  När jag satte ner min fot på sanden var det som att komma in i en annan värld. Allt var så fridfullt och vackert. Havet böljade in i stora vågor och förde med sig ett oändligt mullrande ljud, stranden sträckte sig lång och bakom den stod de ståtliga bergen. Längs stranden joggade hurtiga motionärer, vandrade hundägare med hundar i alla dess former och raser, promenerade förälskade par hand i hand, strövade drömmande tänkare, sprang lekfulla barn, traskade glada människor tillsammans. Vissa lekte med flygande drakar, kastade frisbee, letade vackra stenar eller satt och funderande medans de blickade ut över det stora havet.  Det som är allra mest fascinerande med Cannon beach är de stora stenarna som reser sig rakt upp ur vattnet. De är så vackra och magnifika, jag kan inte få nog av att ta kort på dem. Jag önskar att jag hade en kamera som fångade havslukten, vågornas mullrande och den fridfulla känslan som råder.

-

Efter en promenad längs stranden fick jag se vilket hus det var som Christines morbror förut ägde och som Christine och hennes familj brukade bo i ibland. I detta hus brukade även min mamma och min moster bo i när de var här. Det var riktigt roligt att se.  Det var ett väldigt vackert hus och hela gatan var väldigt hemtrevlig. Det måste ha varit underbart att få växa upp där.

-

Medan vi gick längs stranden fick jag en känsla av att det var overkligt att jag gick där. Jag insåg att jag har sett en del kort från den platsen men aldrig riktigt tänkt på vart det var och hur det egentligen såg ut och på nått vis kom jag ihåg bilderna därifrån. Det var en lustig känsla.

-

Senare gick vi tillbaka till stugan där vi åt svenska linssoppa till middag. Efter att båda småflickorna somnat satt jag, Kevin och Christine uppe och spelade Skip-bo halva natten. Det var en härlig kväll!

This is Cannon beach!

The Pacific Ocean. Pacific betyder fridfullt- jag förtår varför.

Harmoni

Ebba, Christine, Annali (under Christines jacka) och Linnea

Kevin

Vi byggde sandslott och sandkakor och sand människor. Sanden där är verkligen fantastisk, det går sjukt bra att bygga med den och den fastnar inte på kläder och på kroppen vilket jag tycker är superbra!

Här är stugan osm vi bodde i. Den var hur mysig som helst!!

Det här har varit en riktigt bra morgon. Jag vaknade av väckarklockan som sa att det var dags att slå på datorn och prata lite med några där hemma. Så jag hade en trevlig stund tillsammans med mormor, morfar, Nils och Josefin på Skype. Tack!^^

Därefter gick jag upp och möttes utav en underbar höstdag. Solen sken in genom fönstren och reflekterade alla trädens glödande färger. Jag vill verkligen ut i det vackra vädret idag. Tur att vi ska till stranden just idag!

Jag åt en trevlig frukost tillsammans med Kevin, Linnea och Annali. Nu väntar sista packningen sedan drar vi!

Take care!