.... och ner som en pannkaka. Är väl så jag skulle vilja sammanfatta eftermiddagen.

Var så pepp på mötet jag skulle på och taggad på att höra med om ett projekt inför sommaren, men väl där fick jag reda på att det inte är helt klart att det ens blir något projekt. Allt beror på klartecken från en annan part. Åh vad det är jobbigt när bollen ligger hos någon annan. När någon har ens öde i sina händer och det är bara att vänta och vänta. Inget som jag kan göra något åt. Jag ska få besked innan slutet på denna vecka. Då kanske jag kan skriva lite mer om vad detta projekt går ut på, men tills dess ska jag hålla mina tummar på att det blir ett JA. Jag ska hålla både tummar och tår tills de blir alldeles blå!

Efter detta besked peppade jag igång mig själv med att gå på ett glatt danspass på IKSU. Dansade rumpan av mig på Zumba. Det var kul. Nu ska jag strax bädda ner mig; jag har några dagar av mycket jobb framför mig. Hotelljobb, vilket innebär tidiga morgnar. 

Snabb-lunch och nu iväg på ett mycket mycket spännande möte! Så taggad!! Berättar mer sen! :))

Fullspäckad dag till ända. Gick upp tidigt och tog en morgonpromenad innan frukost. Vill försöka bli lite morgon-hurtig. Svårt att få det till en vana, men kan ju försöka. Sedan skrev jag dugga. Det gick nog helt ok. Det var bara tre frågor.

En färdigskriven dugga firades med att luncha på Vezzo som har godaste salladerna, pastan och piazzorna i stan! Idag hade de ett gott sällskap också! Ett gäng spralliga flickor som njöt av friheten som bara kan infinna sig efter ett skrivet prov.

Efter lunchen rusade jag runt på stan i mitt turbo-tempo och uträttade några ärenden innan jag infann mig på skolan igen. Denna gång för ett möte om den där föreningen om CSR som jag tidigare skrev så lyriskt om! Att vi ska starta en studentförening om hållbart företagande och sociala frågor. CSR: Coporate Social Responsability. Många spännande idéer pratade vi om idag!

Hem. Power nap. Middag. Danskurs i West Coast Swing. Och kvällen avslutades med födelsedagskalas för min underbara korrekompis Miriam. Ett studentrum fullt med arkitekter, ost, vin, frukt, skratt och mys. En härlig avslut på en bra dag. Imorgon väntar nya spännande saker! Vi hörs:)

Appropå gårdagens inlägg om Al Gore och hans film så kom jag att tänka på ett projektarbete som jag och min goda vän Saga gjorde när vi gick i 9an. Vi ville också uppmärksamma klimaförändringarna och vi ville skapa en förändring. Vi funderade på vart den här förändringen skulle göra mest skillnad och kom fram till att om mellanstadiebarn fick reda på hur det ligger till i världen och hur man kan lösa dessa typer av problem så kanske de skulle bli engagerade och vilja skapa en förändring till det bättre. 

Vi satte ihop en föreläsning där vi hade en powerpoint med en massa bilder. Vi åkte till vår gamla mellanstadieskola och föreläste för alla 5:e och 6:e klassare. Vi lärde dem vad växthuseffekten var, vad som händer med allas sopor i värleden och vad som kan hända om vattnet tar slut. Vi var noga med att inte använda skrämselpropagande - vi ville ju inte ge barnen mardrömmar eller ångest. Vi visade växthuseffekten genom att ha ett litet miniväxthus, en termometer och en stark lampa. Efter att vi hade pratat om det här gav vi förslag på lösningar som både måste ske av politiker och företag men också små saker som barnen kunde göra i sin vardag som t.ex att cykla till skolan, stänga av Tv-appatater ordentligt, inte slösa på vatten osv. Nu tror jag inte att det kan ske stora förändringar i världen av dessa små steg, vad jag däremot tror på är att om vi alla gör något för miljön kommer vi känna oss delaktiga och bli mer villiga att engagera oss i andra samanhang - där riktigt skillnad kan göras. Vi hade också tillverkat ett spel där barnen fick lära sig mer om klimatsmarta aktiviteter. De fick också komma med egna förslag. 

Allt det här var så roligt att genomföra och alla barnen var väldigt intresserade och glada. Jag mins hur varm jag blev i kroppen eftrer att vi hade föreläst. Det kändes så skönt att vi hade gjort skillnad, om än väldigt liten. Men kanske planterade vi ett frö hos några av barnen. 

Om jag och Saga, två 15 åringar, kunde åstakomma ett engagemang hos barnen och göra dem intresserade av klimatfrågor - utan skrämselpropagande - och ge dem tips på ett mer klimatsmart beteende, hur svårt ska det då vara för Al Gore - USA föredetta vice president - att göra samma sak? Jag bara undrar. 

Lånade en film på bibloteket i veckan. Lånade "An inconvinient truth" av Al Gore. 1,5 timme av att höra hur jorden blir varmare och varmare, hur katastrofer är nära, hur koldioxidutsläppen ökar och hur vi människor förstör jorden. Jag tycker att tanken är bra; att sprida fakta om global uppvärmning till männsiskor runt om i världen. Men jag blir så arg. SÅ ARG. Och det är inte ofta som jag blir arg! Mellan scenerna där Gore berättar all fakta och ger känslan av att undergången är nära så åker han bil, flygplan, bil och flygplan. Vad är meningen med det? Ska han inte i en sån här typ av film visa hur man ska bete sig för att minska utsläppen? Inte prata om de och sedan i samma film agera som om de inte fanns? Var tog "Lev som du lär" vägen? Ååh vad arg jag blir!! Hade det inte varit mer trovärdigt om han istället visat på praktiska exempel på hur vi ska agera för en mer hållbar värld? 

Jag är väldigt insatt i dessa frågor, läser mycket om det och inget i filmen var nytt för mig. Jag blir därför mycket kritisk till mycket av den fakta Gore presenterar och anser att mycket av det han säger mest är PR. Han vill framstå som en hjälte (samtidigt som han förespråkar bilåkning och flygplan som transportmedel, BLÄ!). En medelålders fet amerikan som använder olika trick för att fånga sin publik och framstå som hjärtlig. Hans skämt är inte ens roliga och ÄNDÅ skrattar publiken! 

Värst av allt tycker jag är att han bara för skrämselpropaganda! Inga lösningar. Inget hopp på förbättring. Inget "what to do next". Klart som korvspad att man stoppar huvudet i sanden och fortsätter som om ingenting har hänt efter att man sett den här filmen! Om det ändå redan är hopplöst varför ändra sitt beteende mot ett mer klimatsmart?! 

ÅÅÅh så ARG jag är! Se inte den här filmen! Lägg istället 1,5 timme på att ta en promenad, laga en vegetarisk måltid, läsa "Vem fan bryr sig" av Nanny-Maja Anderback eller något annat mer givande än denna att se film. Ska nu försöka tänka på något annat så att jag kan sova! 

"Du vet att du har tagit i ordentligt på träningen när armarna inte orkar skaka en protein-shake." //Utpumpad Ebba efter GRIT-pass. 

Herregud vilket hårt pass. Hur kan man hinna bli så slut på bara 30 minuter? 30 minuter hårt, intensivt, puls-på-max, svett, kondition och styrka. Så bra det känns nu. Känns nu efteråt!

Idag var vi några som anmälde oss att springa milen på Blodomloppet i slutet av maj. Så det är till att hålla träningen igång! Känns bra och motiverande! Ska springa snabbare än någonsin! :)) 

Så uttråkad i duggaplugget! Bläää!! Men imorgon är det över. #tänkpositivt #tänkpositivt #tänkpositivt #tänkpositivt

På mitt nattduksbord ligger fem påbörjade böcker och inne i badrummet har jag den sjätte liggandes. Det är denna: Idébok om service av Fredrik och Teo Härén. Det var Teo som höll i föreläsningen om kreativitet i torsdags. Den här boken är helt fantastisk! Fullmatad mer upplevelser på riktigt usel service och helt utomordentligt service. Ger en hel del bra tips och idéer. Service innefattar inte bara serviceyrken. I alla yrken finns det någon typ av kund, om inte på det traditionella viset så kunder i form av medarbetare eller samarbetspartners. Den här boken känns så relevant för min inriktning Service Managmemt: exakt samma filosofi!
Den rekommenderas varmt, både som underhållande läsning och som utbildning för att kunna ge extraordinär service på kreativa sätt!