För några månader sedan bara visste jag knappt hur man höll i en baby, ännu mindre hur man matade eller bytte blöja. Sedan hamnade jag här med en 6 månaders bäbis i knät och en 3-åring runt omkring och överallt. Jag måste erkänna att jag i början tänkte ”Jag kommer inte stå ut en dag till”. Det var svårt att förstå vad lilla Annali behövde då hon grät och jag tyckte jag gjort allt jag kunde göra och att handskas med en flicka i trotsåldern leder till huvudvärk och gråa hår. Det svåraste var att vara på flera ställen samtidigt. Båda dessa flickor behöver 100 % uppmärksamhet och enligt alla matematiska beräkningar jag hittills gjort är det omöjligt att som ensam ge dem detta.

Jag minns en dag då jag var helt gråtfärdig. Jag stod och bytte blöja på en nerbajsad Annali (för mig är det helt omöjligt att förstå hur man kan få bajs upp till nacken när man har blöja på sig) medan Linnea råkade kissa på sig. Det gick några timmar och sen bajsade Linnea i byxan och sen hörde jag en av katterna spy på mattan. Då var jag redo att åka hem!

Den kvällen minns jag hur jag hade Annali i knät medan jag läste en bok för Linnea. Annali somnade i min famn och Linnea lutade sitt huvud mot min axel och på ett enda ögonblick var allt förlåtet och den hela jobbiga dagen bortglömd.  Snabbare än någon hinner säga ”Blöja”.

Jag har haft så många sådana gyllene stunder tillsammans med dessa små flickor att det väger över alla blöjbyten, utspilld mjölk, pottbesök, utbrott och envishet. Faktum är att det överväger allt.  Ett skratt från Annali och man smälter på fläcken och Linneas alla kloka ord gör att hjärtat växer. Det är så roligt att se hur de båda har utvecklats så mycket på bara 3,5 månad. Annali var en tandlös liten bäbis som just lärt sig sitta upp när jag kom, nu har hon sex tänder, kan gå om hon håller i soffan, äter mat och igår sa hon ”Ebba”(”eller ebbaebbaebbaebba”). Linnea har alltid varit en duktig flicka, men jag har märkt att hon lärt sig så mycket nytt sedan jag kom, många nya ord, att räkna längre och att läsa mer.

Jag tänker på när Linnea kom ner till mitt rum bara för att hon ville säga att hon älskade mig. Hur underbart är inte det? Eller när jag skulle få en god natt puss och det slutade med att hon gav varenda kroppsdel en puss. Hur vi har lekt och tokat för att få lunchen att vara roligare än vad den är. Hur vi har vandrat tillsammans med lunchboxen i hand på väg till skolan.

Jag tänker på hur härligt det känns att ha en sovande Annali i min famn. Hur kittlande hennes skratt låter. Hennes första tappra kryptag och hennes förvånande min då man stoppar mat i hennes mun.

Denali är också en flicka jag kommer sakna otroligt mycket. Jag kommer sakna hennes otroliga spontanitet, hennes stora ögon och ljuvliga lockar. Jag minns vilket gallskrik hon gav ifrån sig då vi träffade Santa på Macys, hur hon flög upp i min famn då jultomten kom in i huset på julafton, hennes otroliga uppträdande på Swedish dance, hennes lustiga uttal av Ebba som låter mer som ”Ejba”.  Jag har en favoritkommentar som hon säger ganska ofta ”Ejba, I need you!”

Det kommer bli otroligt svårt att lämna dem här om några timmar. Även om jag kommer se dom fler gånger om några år så är det ändå inte samma sak, barn växer så otroligt snabbt. Jag får vara glad att jag fick vara delaktig i av deras liv under de här få månaderna. Jag kommer sakna dem!

Här kommer lite bilder som visar att jag, utan att tro på det själv, faktiskt har lärt mig att bli barnpiga.

Att hålla i 3 små barn samtidigt och försöka få med dem på kort är lättare sagt än gjort. Det här kortet borde jag få en medalj för.

Läsa böcker har vi gjort väldigt mycket de senaste månaderna. Flickorna älskar det. Här läser jag och Denali "Petson och Findus"

  Tjejerna älskar att busa.   Att ha en liten bäbis sovandes på magen är en av de fridfullaste stunderna som finns.

Att byta bjöja var från början pest och pina för mig. Jag fattade inte hur jag skulle klara av det! Nu är det ok.

Att potträna en treåring är inte det roligaste, men Linnea har blivit så mycket bättre på att gå på potta sen jag kom så nu stör det mig inte längre. Här läser vi en bok medan Linnea sitter på sin Grod-potta.

  Är jag en riktig barnpiga nu? Jag kan byta blöja, jag kan potträna en 3-åring, jag kan få en bäbis att sova, jag kan få en envis 3-åring att göra det jag vill (för det mesa) och jag vet hur man spänner på sig en barnsele.

Idag var vi nere i Downtown. Det var jag, mamma, mormor och Kathy som tog Maxen ner dit. Vi gick till Pioneer squere och tog lite kort och mamma fick lite nostalgi i blicken. Vi gick till Powells bookshop för att jag skulle kunna handla för presentkortet som jag fick i julas. Egentligen behöver jag ju inga mer böcker men jag hittade två underbara böcker som jag bara var tvungen att köpa. Så nu är min resväska som ett resande bibliotek med 15 st (!) böcker. Vi tog en härlig fika på Powells också innan vi begav oss till Apoteket för att köpa nässpray till min igenproppade näsa.

Ikväll beställde vi pizza och åt här hemma tillsammans. Det var en mycket trevlig middag. Det känns hemskt att tänka på att det här är min sista natt i Portland, så därför tänker jag inte på det.

Vi har ägnat några timmar till att packa idag. Min mamma har världsmästartitel i att packa smart. Jag trodde att jag inte hade samlat på mig allt för mycket saker men det visade sig att min extra stora resväska ändå var på tok för liten. Jag har fått en gammal resväska från Kathy att använda också. Så nu är mina saker nerpackade i två resväskor med endast några ynka kilon till godo.  Inte blev det lättare av att Christine kom med avskedspresenter till mig i samma ögonblick som vi stängde resväskorna. Hon gav mig två böcker, 2 paket med te och 4 paket ”Red beans and rice”. Det var bara att öppna upp väskorna och stuva om (vilket tog drygt en halvtimma).

Vi avslutade kvällen med några spel Skip-bo.  Jag och Christine hamnade på oavgjort vad det gäller vinsterna och det känns som om vi nöjer oss med det – vi vill ju skiljas som vänner.

Nu är det dags att sova och jag har en gosig mamma att dela sängen med. Imorgon väntar en dag med många sorgsna miner och blandade känslor.

Så är det näst sista dagen här i Portland. I morgon vid midnatt åker vi till Florida för att ha det skönt i 5 dagar innan vi kommer hem till Sverige. Hela morgonen har jag vikt ihop kläder och lagt fram alla saker som jag ska ha med mig hem. Det är sjukt vad grejer jag har samlat på mig på 5 månader. Ikväll kommer mamma och mormor hit då ska mamma hjälpa mig packa ner allt. Då är det upp till bevis hur mycket min väska kan svälja.

  Mitt välsorterade kaos.

Ursh, idag mår jag inget vidare. Har haft ont i hals och huvud i flera dagar och nu har det slagit ut i en riktig förkylning. Känner mig trött, hängig och snorig. Jag hoppas det går över fort!

Det var bra att jag hade mamma här idag. Det gick så mycket lättare då. Hon kunde ta hand om Annali medan jag gick med Linnea till skolan och sedan när jag hämtade henne. En skön förmiddag var det.  Kändes lite vemodigt eftersom det är min sista jobbardag. Sista dagen ensam med flickorna.

På kvällen åkte vi till Kathy och John för att ha lite kvällsfika. Tom, Tami, Thomas, Signe, Melanie, Denali, Sally och Robert var också där Det var mycket trevligt. Jag fick en avskedspresent av Tom, Tami, Thomas och Signe. Thomas och Signe hade ritat en varsin teckning till mig. Så sött! Jag älskar barnteckningar! Och så fick jag en Starbucksmugg. Så väldigt snällt och omtänksamt av dem. Jag kommer sakna dem mycket.

När vi kom hem var klockan strax efter tio och jag började på med lite packning. Nu har jag vikt ihop alla min kläder och lagt ut dem på golvet. Det är vääldigt mycket. Det ska bli himla spännande att se om allt kommer få plats: – Ytterst tveksamt.

Jag har haft samma dröm flera nätter nu. Jag drömmer att när jag kommer hem till Sverige igen kommer jag vara så fet att jag inte kommer in genom dörren. Hemskt! Jag vet att jag har gått upp en hel del kilon men jag hoppas verkligen att det inte är så illa! Jag har bestämt mig att när jag kommer hem blir det hårdkörning och jag ska komma i mitt livs bästa form!

Nu blir det en lång natts vila och jag hoppas jag slipper en massa tjocka drömmar. I morgon blir det ett sista besök till Downtown och så ska vi träffas allihopa här hemma på kvällen. Jag ser fram emot en trevlig och händelserik dag!

  Så här lycklig var Annali idag, för hon fick sin 6e tand i natt :)   Bild från det coola cafét vi var på i gårkväll, med bordet som snurrade runt.   En till bild från igår kväll.

Pratade lite med Peter idag. Kändes härligt! <3 Snart får jag se honom på riktigt igen och inte bara på nån dataskärm. Ska bli underbart!

Bild från igår när vi var till Grant Park.

Mamma och jag är nyss hemkommen från dans och därefter nattfika på ett mysigt café. Jag kunde, tro det eller ej, få med mig mamma ut för att swinga runt lite hör i Portland. Vi hade så roligt! Vi åkte dit till nybörjarlektionen så att vi skulle komma in i gängorna lite och därefter dansade vi loss. Det var mycket folk där som jag kände igen och både jag och mamma fick dansa mycket. Vi hade båda en mycket trevlig kväll. Det kändes lite sorgligt att det var sista gången för mig. Jag har verkligen älskat att gå ut och träffa alla dess hjörliga människor och svepas med av all dansglädje. Nu blir det istället hem till dansgolven i Sverige.

Jag vet inte om det var för att jag hade min snygga mamma med mig eller om det var för att jag använde mitt nya läppglans men vi lyckades på något knepigt vis få telefonnumret från två olika karlar. Tokigt!

Efter dansen kom Christine och hämtade oss och överraskade oss med att ta oss till ett café - MITT I NATTEN (eller ja, klockan 23.15) Vi åkte till ett superhäftigt ställe. Från utsidan såg det ut som en helt vanlig villa men inuti var det världens coolaste café. (Funky är ordet). Där fanns udda stolar och soffor, det hängde prydnadssaker i taket och knasiga målningar på väggarna. Vi slog oss ner vid ett bord och beställde varsin makalöst god eftterätt och en kopp te. Jag ställde ner min "brownie med varm fudge, glass och gädde på bordet men ungefär varannan minut fick jag dra tillbaka den för den kom allt närmre och närme mammas plats. Jag trodde hon var och nallade på min glass eller att jag blivit tokig, men då visade Christine att det runda bordet som vi satt vid snurrade runt. Sakta sakta. Det  förklarade varför tekannan helt plötsligt befann sig på andra sidan bordet. Helknasigt! Badrummet var också en upplevelse. Där stack det ner ett par ben från taket och väggarna var målade som om man var nere i ett hav. Efter att ha suttit på toa några minuter blev det plötsligt ljusare. Man trodde ju man blivit galen.

Nu är jag så trött och i natt har jag sällskap i sängen i natt utav mamsen. Mysigt med någon som kan hjälpa till att hålla värmen i min stora säng! :)   

Igår kväll efter vår effektiva shoppingdag samlades vi allihop här hemma hos oss för att titta på gamla bilder från 1985 när Kathy, Christine, Kenny och Melanie var i Sverige. Det var så otroligt roligt att se. Jag såg bilder på min mamma och moster i hysteriska 80-talskläder och frisyrer. Jag såg stiliga morfar och sköna mormor och underbara gammelfarmor och hjärtliga gammelfarfar. Jag såg också en massa platser som jag känner igen, men som de såg ut för 25 år sedan. Det var fruktansvärt roligt och det var så vackra bilder. Vi såg dem på en stor vit duk från en projektor vilket gjorde det hela ännu mer stämningsfullt.

Sommaren 85: Maggan och Rubens bröllop. Fv. mormor, Gun, Gammor Ingrid, Gaffar Sigge, Kenny, mamma   Sommaren 85: Sigge, Ingrid, Christine, Maggan, Mormor, Melanie, Åsa, Kenny, Stig.   Sommaren 85: i Alfta   Sommaren 85: storfika i Alfta   Sommaren 85: Sigge och Melanie   Sommaren 85: Brotoret, Bollnäs.   Sommaren 85   Sommaren 85

Vinter 2010: Annali

Vinter 2010:Ebba och Annali

  Vinter 2010: Denali

Fredag:

På eftermiddagen åkte vi vår ca 2 timmars långa bilresa ner mot Oregons kust. Det var en svår bilresa för det var mycket trafik, mörkt och regnigt, men allt gick väl och vi kom alla dit välbehållna. Vi kom dit och förundrades över i vilket stort och underbart hus vi skulle vistas i de följande dagarna. Det var så härligt! Vi kom in i ett stort vardagsrum med öppen spis, högt till tak och sköna soffor. Längre in fanns ett kök, ett sovrum och badrum.  En trappa upp fanns ett sällskapsrum med matbord, soffor och en makalös havsutsikt. På källarvåningen fanns två sovrum och ett badrum.

Vi började med att laga mat åt oss. Det blev en pastagratäng med en härlig grönsallad. Vi åt och hade så trevligt tillsammans. Sedan började vi på att titta på lite kort som mamma tagit med sig och senare drog den första stora spelkvällen igång - Skip-bo och Domino. Många roliga omgångar blev det och de två mest uthålliga (och envisaste) spelarna var Ebba och Melanie som satt uppe till 1.45

  Nästan hela högen, samlat "at the beach".

Gemanskap är ordet.

Vi vistades i ett fantastiskt hus.

  Mycket lek blev det.

  Där nere är havet.Vacker utsikt! Men lite ruskigt väder.

Lördag:

Denna morgon vaknade jag till lukten av nygräddade pancakes och jag möttes av ett framdukat frukostbord. På bordet stod förutom de amerikanska pannkakorna, sirap, smör, juice, kaffe och te och runt bordet satt alla, nyvakna och glada. Vi tog det lugnt på förmiddagen och runt 1 packade vi in oss i bilarna och styrde kosan mot Cannon Beach.  Halvvägs dit blev vi stoppade av polisen (!), det var en polisbil som signalerade och blinkade åt oss att köra in mot kanten.  Det visade sig att vi missat en av hastighetsskyltarna och därför körde lite för fort. Det var dock en snäll polis och efter att vi förklarat att vi var från Sverige och troligtvis distraherat vår förare med en massa frågor släppte han oss utan att ge oss en lapp. Nu har man lite erfarenhet av den Amerikanska polisen också (det är häftigare på film).

I Cannon beach började vi med att äta vår picknick-lunch under carporten till Aunt Sallys hus. Smörgåsar och apelsiner.  Mitt i en stor tugga av sin macka tappade John en bit av en tand – det var den andra spännande saken som hänt under dagen.  Han kände ingen smärta och vi skämtade med att han kunde lägga den under kudden och hoppas på att få besök av tandfen eller att vi skulle ta och köpa en hajtand i någon av butikerna och limma fast.

När vi precis ätit klart svängde det in en bil på uppfarten. Det var Tom, Tami, Thomas och Signe. De skulle bo där över helgen. Det var så kul att träffa dem och det var verkligen skoj att få komma in och titta i huset.  Efter det tog vi den korta promenad som det tar att komma ner till stranden. Där njöt vi av fridfullheten och tog en del fina kort.

Vi tog bilarna och åkte vidare ner till byn där vi gick in i lite småbutiker. Vi var in i en leksaksaffär där Linnea och Denali köpte varsin anka, en godisaffär och ett konstgalleri. Jag älskar Cannon beach! Det är så mysigt och charmigt där.

Vid den här tidpunkten började det skymma och vi bestämde oss för att fara tillbaka till huset innan det skulle bli för mörkt. En säker resa och inget stopp av polisen denna gång. Väl hemma började vissa på med maten, andra löste korsord, medan andra läste och så var den några som sprang omkring med flapprande ankor. Middagen denna kväll bestod utav en härlig soppa med varmt färskt vitlöksbröd och en mumsig sallad.

Efter middagen hade vi en liten julafton – i alla fall kändes det så. Mamma och mormor hade tagit med sig en hel del presenter till alla. Det var så roligt och alla blev så glada. Linnea och Denali fick en varsin Pippi-docka, Annali fick en ”Lillasyster”-tröja, Kevin snapsglas med älgar, Christine och Kathy fick vackra kökshanddukar, Melanie och Ron fick koppar och brickor, John fick en barometer och linfrön och jag fick ett gäng svallertidningar.  Dessutom fick vi tomteklubbor – Mums!

Dagen citat kommer från Melanie:  ”I can´t read Danish, it´s like a foreign language.”

Även denna kväll var det stora spelturneringar!

  Cannon beach.

  Lunch tillsammans under carporten till Sallys sommarhus.

  Sötnosarna Humle och Dumle.

Linnea och hennes nya Pippi 

  Denali och hennes nya Pippi

Kathy fick en vacker kökshandduk.

John och sin barometer.

Kevin fick snapsglas.

Denali och Linnea smaskar på tomteklubbor i matchande outfits.

Denli gillar.

Kathy tyckte det var lite kladdigt så hon såg till att sätta på sig en haklapp.

Söndag:

Denna morgon vaknade jag till dofterna av ”French Toast” (som är ungefär samma sak som Fattig riddare” fast godare).  En härlig frukost tillsammans med härliga människor. Denna dag var vädret blött- mycket blött. Det spöregnade hela dagen så vi bänkade oss i soffor och runt bordet med spel, böcker, tidningar, stickning, korsord mm. En riktig mysdag.

På eftermiddagen trotsade vi dock vädergudarna för att ge oss ut på en liten promenad för att se havet. Så fort vi kommit utanför dörren ökade regnet en nivå eller två. Så vi blev genomblöta, men med gott humör kommer man långt! Vi gick och tittade runt på husen och blickade ut över det mäktiga havet. Vågorna var enorma! Jag har insett att jag måste komma dit under sommarhalvåret för att kunna ta del av Oregons kust när den är som bäst.

45 minuter senare var vi hemma och dyblöta. Det blev kö till duscharna och matlagningsprocessen påbörjades. Vi åt spagetti med en gudomlig sås som Melanie tillagat samt hennes små aptitretande fetaostfyllda snittar med brynt lök.  Vi blev så bortskämda med all denna goda mat. Sista kvällen spenderade vi som de två andra; glädje, gemenskap och sällskapspel är nyckelorden.

 Sagostund.

  Lekdags.

  5 (en bakom kameran) blöta damer på promenad.

Melanie, John och Kathy.

John.

Måndag:

Måndag var vår resdag hem till Portland igen. Denna dag var det uppehåll och stilla – ganska typskt. Jag, Linnea, Denali, mormor och mamma tog dock en promenad ner till stranden igen för att se den en sista gång innan vi åkte hem. Det var så roligt. Linnea och Denali ör för söta. Jag råkade skrämma upp Denali lite. Jag frågade om hon såg den lilla sjöjungfrun där ute bland vågorna och efter det kunde hon inte prata om något annat. Hon frågade mig vart den lilla sjöjungfrun var och varför vi inte såg henne och vad hon gjorde nu. Stackars flicka.  

Innan vi åkte hela vägen hem gjorde vi ett stop på Tillamacks ostfabrik. Den var jättestor och vi fick se delar av fabriken och hur osten tillverkas, vi fick provsmaka ost och så köpte vi stora glasstrutar att smaska på. De hade hur mycket glass som helst i alla smaker. Jag tog en kula karamell-pecannöt. Andra smaker var Bananasplit, Kakdeg, Mango, Rocky Road, Bärsmaker mm. Oj, vilken god glass det var.

Sedan styrde vi kosan hem till Kathy och John där vi åt middag tillsammans med Kenny. Vi beställde Mexikansk mat. Efter att ha skrivit upp beställningar från en meny på internet från en restaurang som visade sig inte existerar längre ringde vi till en existerande mycket bra Mexikansk restaurang.

Jag sov kvar hemma hos Kathy och John och när Kevin och Christine skulle åka hem med Linnea och Annali trodde Linnea att jag skulle åka hem till Sverige så det blev tårar och hjärtekrossande stunder innan vi kunde få henne att inse att jag inte skulle åka hem riktigt ännu. Det kommer bli hemskt på söndag!

Fyra busflickor.     Linnea, Pippi 1, Denali och Pippi 2 på trappan till huset.

  Linnea, mormor, Pippi, Denali, mamma och Ebba gick på promenad. 

Så här vackert kan havet vara.

  Jag älskar det här kortet! Så fint.

Denali och mamma filosoferar.

Pippi Långstrump på vift i Oregon.

  God glass på ostfabriken i Tillamuck.

Annali ser allt bra sugen ut.

Denali älskar glass!

  Linnea och hennes svenska mormor.

Vaknade hemma hos Kathy och John (och tur var väl det eftersom det var där jag gick och lade mig). Denna dag var avsedd för shopping på Clackamas Town center så efter en sen frukost skjutsade Kathy dit mamma, mig och mormor.  Vi hade en mycket rolig dag, vi tre-generations-flickorna. Vi hittade alla roliga saker att köpa. Jag tror att vi spenderade 1,5 timme inne på Forever 21. Det var så roligt att vi alla tre hittade fina saker därinne. Det känns så roligt att köpa lite kläder som (förhoppningsvis) ingen annan har där hemma. Vi börjar bli lite nervösa bara att vi kanske inte kommer får plats med allt i resväskorna hem. Risken finns att vi får köpa en till resväska.

Vi tog också en mumsig fika på Starbucks. Här kommer några bilder

    .

  Några av shoppingpåsarna.