Så nära,

Men ändå så långt borta.

Jag kan se dig så fort jag sluter mina ögon,

Men jag känner inte längre doften av din hud.

Jag känner inte längre saknad,

Nu är det nått större,

Nått som jag inte kan sätta ord på

En hand håller krampaktigt om mitt hjärta

Och den vill inte släppa taget

De är inte länge tills jag får dra mina fingrar genom ditt hår.

Jag drömmer om det första ögonblicket då jag får se dig igen

Vi får fånga det och spara i en ask,

Ta fram den en mörk vinternatt och minnas med glädje.

Jag tänker mycket på framtiden nu. Vad ska jag hitta på egentligen? Vad ska jag göra med mitt liv? Det känns som om jag borde klura ut det nu. Eller varför det egentligen? Kan jag inte bara få låta dagarna gå, ta chanser när de kommer och se vart vägen leder? Det kanske är det bästa, men jag är alltid så van att ha en plan med allt. Det skulle vara skönt om jag visste vad jag ville göra, vad jag vill bli när jag blir stor.

"You make me look good. I love you. "

Just hemkommen från dansen. Det var en trevlig kväll. Mycket folk. Jag dansade ganska mycket men jag var tvungen att gömma mig i ett hörn lite då och då för mitt knä mådde inte så bra och behövde vila om vartannat. Vet inte riktigt vad det är för fel. Typiskt nog började det krångla redan tidigare idag då jag för ovanlighetens skull tagit mig i kragen och satt på mig löparskorna. En halvtimme jogg blev det och efter det sa mitt knä ifrån.  Ja ja, jag ska vila mig genom natten och hoppas att det mår bättre imorgon.

Tog en lång och härlig promenad idag. Det var så skönt. Jag vandrade länge länge och njöt utav min underbara musik i ipoden. Jag är inte riktigt van vid att det är 14 grader varmt den 2:a januari.

-

På kvällsidan gjorde jag en fläskpannaka som vi alla glada åt upp. Efter att flickorna hoppat (kanske inte det rätta ordet) i säng gick Christien och Kevin ut på en dejt. Mysigt! Så jag blev sittandes hemma som förste barnvakt. Men det gjorde mig inte så mycket. Jag kurade in mig i gosiga filtar i soffan och tittade på min absoluta fovoritfilm - Amelie from Monmarte. Barnvaktsjobbet var det ensklaste någonsin. Båda två sov ända tills Kevin och Christine klev innanför dörren igen, då vaknade Annali.

-

Nu ska jag läsa några kapitel i min nya Twillight bok - Eclipse. Den är så bra!

Jag är så trött idag. Trött på att bara kunna prata med mina vackraste på Skype. Trött på att inte vara hos dem. Trött på att vara så nära men ändå så långt borta.

-

Det börjar närma sig nu. Min hemresa. Jag vill inte riktigt tänka på den ännu. Mina känslor är så blandade. Jag är inte färdig här, men jag saknar alla så fruktansvärt mycket. Jag ska försöka göra det bästa av de 27 dagarna jag har kvar här nu. För vad som än händer så kommer den 30:de januari - förr eller senare.

Vi hade en lugn och trevlig nyårsafton här i Portland. Vi var ca 15 personer som åt en fin middag tillsammans.  Vi åt Kathys kroppkakor och en massa annat gott. Det var roligt och en väldigt glad stämning. Efter middagen var det många som åkte hem men vi och Melanie, Ron och Denali stannade.  Efter att Linnea och Denali gått och lagt sig (inte helt problemfritt) började vi på att spela lite spel.  Jag hoppade in och spelade Domino. Det var jag och John mot Kevin och Uncle Robert. Det var en upplevelse.  Varje gång det var Uncle Roberts tur var vi tvungna att väcka honom för han slumrade till efter varje gång han lade ut sina brickor och varje gång vi startade en ny omgång fick alla runt omkring honom veta vilka ”fantastiska” brickor han plockat upp. Trots detta lyckades hans lag vinna spelet.

-

Vid tolvslaget slog vi på Tv:n och såg nedräkningen och så skålade vi i champagne, kramades och önskade varandra gott nytt år. 00:02 återvände vi till vårt spelande…

-

   Vi spelade Skip-bo till strax efter två. Mycket mycket skojigt! Ron, Melanie och Denali åkte hem och likaså Christine, Kevin, Linnea och Annali eftersom L och A inte riktigt ville samarbeta med övernattingen. Men jag stannade i alla fall kvar hos Kathy och John. Fick sova i en superskön säng och vaknade inte fören kvart i tolv. Sen hade jag en skön dag tillsammans med Kathy och John. Vi åt en härlig brunch och så ringde vi ett samtal hem till mamma.

-

Min nyårsafton kan sammanfattas som mysigt och hjärtlig. Hjärtlig för att jag var omringad av hjärtliga människor. Så om det stämmer att resten av året blir som nyårsafton så hoppas jag att det blir ett mysigt och hjärtligt 2010.

-

 Kenny visade mig dessa namnskyltar som Kathy sparat i snart 30 år. Ganska galet. På bilden är det min, min mosters och min mammas.

Annali och Uncle Kenny.

-

Min Nyårsoutfit var en present från bästa Johanna. Tack så mycket!! :)