Idag har det varit en riktigt typisk fredag. En fredag som jag är van att fredagarna ska se ut men som de snart inte kommer göra. Jag gick med Linnea till Pree-school på morgonen.  Stressigt som vanligt. Gick hem. Umgicks med Annali. La ner Annali för att sova. Fredagsstädade. Väckte Annali. Hämtade Linnea. Gick hem. Fixade lunch. Åt lunch. Christine kom hem. Christine åkte tillbaka till jobbet. Läste för Linnea. Sjöng sånger. Nattade Linnea för hennes eftermiddags tupplur. Lekte med Annali. Matade Annali. La ner Annali för dagens andra ”nap”. Fortsatte städa. Hoppades kunna prata med Peter på Skype. Somnade på soffan. Kevin kom hem. Sov lite till. Städade mitt rum. Startade datorn…

Låter inte så hemskt intressant. Det var det kanske inte heller, men jag har börjat gilla det. Jag uppskattar att tillbringa tid med Linnea och Annali, och kan ni tänka er, jag tycker inte att det är så super-fruktansvärt-sjukt-äckligt att byta blöja längre(!). Trodde aldrig att jag skulle säga det någon gång.

Det kommer bli hemskt svårt att lämna dem om två veckor. Ursh! Vill inte riktigt tänka på det.

Ikväll ska vi till Kathy och John igen.  Det är Unkle Roberts födelsedag så det måste så klart firas. Blir middag och en massa folk där. Trevligt!

Jag hade en toppenkväll ikväll. Efter en dag av barnpassning, som gick hyfsat bra, skjutsade Kevin ner mig till Downtown där jag mötte upp Adam. Vi åt middag på en Kina restaurang i China Town. Ett mysigt ställe och god mat. Jag käkade Curry Beef. Det är lite knepigt att äta med pinnar men det är skoj! Vi hade mycket trevligt.

Därefter gick vi runt i Downtown till olika konstgallerier. Vi mötte upp Adams kompis. Han går konstskola så han kunde berätta mycket för oss och han visste var man skulle gå. Vi såg otroligt mycket fint. Surrealistiskt, porträtt, skulpturer, olja, akvarell mm.  Det finns så mycket vacker konst här i Portland. Jag älskar den här staden! Det var mycket folk ute på gatorna och inne i gallerierna.

Vi tog en kaffe och smakade lite choklad på ett chokladbageri och därefter tog jag och Adam ”the Max”(som är deras spårvagn) till dansen. Vi fick gå en ganska bra bit också, men det var en skön promenad. Vi han med 1,5 timmes Swing dans. Det var väldigt roligt. Inte så mycket folk som det brukar vara men ändå väldigt kul.

Nu ska jag ta och avrunda denna härliga dag! God natt!

Om jag hade all tid i världen skulle jag:

Lägga ett 10 000-bitars pussel

Läsa minst 365 böcker per år

Måla tavlor

Lära mig ALLT om Sveriges och Frankrikes historia

Titta igen ALLA klipp på youtube

Lyssna igenom ALLA låtar som spelats på p3 de senaste 5 åren

Lära mig laga en massa komplicerade maträtter

Träna upp mig så pass mycket att jag skulle kunna delta i Stockholm Marathon

Baka bröd till varje frukost

Ringa alla mina vänner och snacka läänge!

Resa runt i hela världen (vilket också skulle kräva pengar)

Skriva en egen roman

Titta igenom ett dussin TV-serier

Sitta och lösa korsord

Besöka Sveriges alla städer

Testa Sveriges alla cafeér

Se alla de filmer som man måste se innn man dör

Bestiga Mount Everest

Ta dykarcertifikat

Vad skulle du göra om du hade all tid i världen?

Idag tog jag hand om flickorna på eftermiddagen. Linnea sov 4 timmar men Annali sov bara en timme sen ville hon vara uppe och leka. Jag insåg idag hur himla mycket jag kommer sakna de små fröknarna. Hur ska jag kunna åka härifrån? Annali med sitt underbara smittsamma leende som hon spricker upp med nästan hela tiden och Linnea med hennes underbara kommentarer och otroliga fantasi. Det kommer bli svårt. Jag tror att jag har lyckats övertala familjen här att komma och fira jul hemma hos oss i Sverige nästa jul. Antingen kommer de det här året eller nästa. Så jag behöver inte vänta så väldigt länge på att få se dem igen.  Men tänk, då är Annali nästan 2 år och Linnea 4 och ett halvt. Wow!

Imorse var jag ut och sprang igen (måste försöka göra nått åt mina extra ”USA-kilon”), men jag han inte långt innan det högg till i mitt knä igen precis som det gjorde när jag var på dansen i söndags. Jag börjar bli lite orolig, jag har ju aldrig haft några problem med mina knän.  Det är på utsidan av mitt vänsterknä som det hugger till och sen låser det sig nästan. Väldigt otäckt! Jag hoppas det bli bättre snart.

Första torsdagen varje månad har konstgallerierna nere i Downtown öppet länge och det är mycket på gång med musik, dans och konst. Så imorgon kväll ska jag ner dit tillsammans med Adam. Det ska bli skojigt. Därefter ska vi gå och dansa (hoppas mitt knä vill vara samarbetsvillig).  Nu tänkte jag läsa ut min Eclipse och kanske spela några vändor Skip-bo med Christine.

Under hela december hade jag, som ni kanske märkte, en liten undersölning om vad ni skulle sakna om ni inte firade jul hemma i Sverige.  Resultatet blev att majoriteten (37 %) skulle sakna julmaten mest. På andraplats (14,8 %) komma Kalle Anka kl 15 och på tredje plats kom ”att jultomten kommer med paketen”(11,1 %). Ingen skulle sakna att dansa runt julgranen.

Det var intressant. Det som jag saknade mest var förstås familjen där hemma men det kunde jag inte ha med som alternativ eftersom det skulle vara ganska uppenbart att alla nog skulle svara det. På andra plats tror jag att jag saknade ”Carl Bertil Jonsson” mest. Jag älskar att titta på det på julaftonskvällen. Det är en så fin historia och det har blivit en tradition att vi ser den. Jag saknade också julpysslet. Vi julpysslade lite här också men det blir liksom inte riktigt på samma sätt. Jag tycker det är så kul att baka julgodis när alla är tillsammans, sitta uppe länge och finslipa på hemmagjorda julklappar och klistra ihop egna julkort.

Tack alla ni som svarat på min undersökning. Det var roligt och intressant.

"You are more important than everyone else. And you've given me you. That's already more than I deserve, and anything else you give me just throws us more out of balance".

Bella till Edward i boken "Eclipce" (sida 413)

Idag kände jag att jag varit för lat och bekväm alldeles för länge så jag behövde lite nya utmaningar.  Så jag bestämde mig för att på egen hand försöka ta mig ner till Downtown och vandra runt lite. Det är egentligen inte så svårt, det är bara det att jag aldrig tagit mig dit på egen hand. 20 minuter och ett bussbyte efter att jag bestämt mig för att ge mig ut i det fria stod jag på Pioneer Square mitt i Downtown och funderade ut vad jag skulle göra därnäst.  Jag gick till Nordstroms för att se om jag kunde hitta något fint att köpa till mig själv för presentkortet som jag fick av Aunt Slly i julklapp.  Men jag gav upp efter att det enda jag hittat som kostade under 25 dollar var trepack herrstrumpor eller ett läppbalsam.  Jag får försöka med det en annan gång. Sen vandrade jag runt i gallerian men chockades över hur dyrt det var. Samtidigt måste jag ju tänka på att det är Downtown vi snackar om och inte Lloyd center där priserna är betydligt behagligare.  Jag myste till det med en kaffe på Starbucks, ”Tall coffee mocha”, medan jag läste ett kapitel ur ”Eclipse”. Mys mys. Efter det letade jag mig bort till Powells bookstore. Jag hittade inte först, men jag frågade en söt tant om vägen och då kom jag rätt. Innan jag gick in för att titta på böcker gick jag till en vintagebutik som ligger mitt i mot Powells. Där hittade jag en massa fint. Jag köpte en kavaj, en tunika, en guldjcka, en Nike-tröja och en Fred Perry-tröja.  Otroliga priser! Gud vad glad jag blev! Därefter vandrade jag runt bland alla böcker i den där magiska bokhandeln. Köpte en bok idag, ”Peaches”. Den har förföljt mig så länge, jag ser den överallt så när jag såg den på rea-hyllan idag var jag bara tvungen att köpa den.  När klockan var efter åtta ringde Christine och var lite orolig vart jag var någonstans, men allt var ok och jag tog spårvagnen tillbaka till Lloyd center där hon kom och hämtade upp mig. Det känns skönt att jag kan klara mig på egen hand nu här i Storsta´n. Det är kanske inte som att flyga till San Francisco själv, men det är ändå en liten erfarenhet.

  Ebba känner sig som en stor flicka nu.

Vad kan jag skriva om idag då? Inget superintressant kanske. Vi planerade att gå på zoo idag, men det regnade hela dagen så planerna blev ändrade. Istället var vi hemma och läste, spelade spel och lekte. Vi hoppas på bättre väder imorgon.

Det är knasigt vad man kan ställa in sig på saker. I november vad jag inställd att åka hem inom några veckor och när det blev så att jag kunde stanna tre månader till kändes det först så fruktansvärt tungt eftersom jag längtade hem till alla men efter att några dagar vande jag mig vid tanken och det kändes helt ok. Nu är jag på upploppet igen, om mindre än 4 veckor är jag hemma. Det känns att det börjar närma sig och det känns bra. Jag vet dock att om det hade varit bestämt att jag skulle vara här tills i juni hade det känns helt annolunda. Då hade jag varit inställd på det och jag hade inte känt det här desperta suget att komma hem. Just nu känns det som att jag inte skulle klara en dag efter den 30e januari utan att se alla därhemma - men det skulle jag ju. Det skulle bara vara jobbigt innan jag ställt om mig, men sen skulle det nog gå fint.

Oj vad jag vimsar till det. Bäst att sova lite.