Idag kom Johanna hit. Ååå vad det var härligt att se henne igen! Det var så länge sen vi sågs, men ändå känns det som om det var igår. Jag tror det är så med riktig vänner- det spelar ingen roll om man inte setts på månader eller år, varje gång man ses är det ändå som om man aldrig varit ifrån varandra.

Vi hade en tjusig middag på tremnhand, Peter, Johanna och jag. Lövbiff med bacon och vitlöksost, egen klyftpotatis och en smarrig sallad. Klockan sju drog vi ner på Odengymmet för att vara med på Henriks stenhårda, men ack så härliga, pass. Å vad det var skönt att få ta ut sig ordentligt! Det kändes i varenda muskel.

Lagom sega var vi när vi vandrade hem tillsammans med bästa Bea för att ha lite ”Återhämntningsfika” i lägenheten. Peter hade bakat en supergod Bovetelimpa som vi åt med ost och skinka och drack lite te till. Det var så mysigt.

Tiden tickade iväg och vi lyssnade på musik och babblade på. Närmare midnatt tog vi en nattpromenad för att göra Bea sällskap hem. Det var härligt att gå i vinter-Bollnäs.