Har känt mig väldigt positiv idag. Jag tror jobbfrågan kommer lösa sig ganska snart, jag gör i alla fall allt jag för tillfället kan. Det är spännande nu.

Känner mig också glad för att jag inte har huvudvärk. Ofta tänker man inte på hur bra man mår när man är frisk, man tänker mest på hur dåligt man mår när man är sjuk. Vi får sluta upp med det. Uppskatta alla dagar utan förkylning, huvudvärk eller annan smärta. Imorgon bitti ska jag slå upp ögonen och tänka "Å vad bra jag mår idag!". Positiva tankar är ordet!

Eftermiddagen spenderade jag i Sörljusne. Hemmagjorda älgköttbullar, sås och potatis! Mums-fillibaba! Hade ett långt och trevligt samtal med en mycket fin och speciell vän som jag inte har pratat med på många månader. Det kändes härligt. Ge mig mera!

Jobbsökandet fortsätter. Idag har jag fått hjälp av pappa och hans mycket trevliga arbetskamprater på Folkhögskolan att skriva ut en hel bunt med CV och pers.brev och intyg och grejer. Så nu är jag redo att bege mig ut på fältet för att spana och arbeta.

Jag var ockå in till restaurangen där jag jobbat tidigare. Kanske får jobb där i vår. Känns lovande!

En timmes promenad, en timmes Step och en timmes Core blev det i går. Det var härligt att röra på sig och få lite endorfiner att röra runt i kroppen. Jag behöver det nu. Men det hände något väldigt obehagligt i slutet av Core-passet. Jag märkte hur bilden i mitt vänsteröga började försvinna allt mer. Allt började röra på sig och det liksom flimrade. Ganska snart insåg jag att det var migränflimmer. -"Inte nu", tänkte jag. Det enda jag kunde göra var att lämna passet och springa hem och hämta tabletter. På vägen hem började mitt huvud sprängas, ögonen ville ploppa ut och det kändes som om jag hade en bowlingboll i huvudet som krashade in i pannbenet varje gång jag satte ner foten på marken. 

Jag fick tag på tabletter med blev helt groggy. Somnade på soffan. Varje litet ljus och ljud kändes som blixtrar och jordbävningar i mitt huvud. Jag fick hjälp av en min fina pojkvän  som såg till att jag hade det bra. Sov dryga tolv timmar i natt och vaknade ganska seg men helt utan huvudvärk. Tack gode gud! 

Fick en hel del gjort i går i alla fall (innan migränattacken). Skrev ihop ett CV och personligt brev och sökte till och med ett jobb. Idag blir det lite mera fixande och i morgon kanske det blir lite aktiv jobbsökning- Hoppas på det. 

Dålig, dålig dålig har jag varit på att uppdatera bloggen den senaste veckan. Men jag har hela tiden dragit mig för att sätta mig vid datorn. Det har alltid varit så mycket annat jag velat göra och personer att umgås med.

Det känns som om jag helt och hållet har stält in mig här hemma nu. Det känns mysko att det vara var en vecka sedan jag kom hem - känns nästan som om jag

alltid varit hemma. Konsigt det där, hur kroppen och knoppen ställer in sig fort.

Förra vecka var min slappar-vecka, men nu ska jag ta fart på allvar. Nu blir det jobbsök och framtidsplanering för hela slanten! Idag blir det nog många timmar framför datorn. Ska kolla upp lite om utbildningar, komplitera CV och lusläsa platsbansken. Det känns inte som en så värst upphetsande dag, men jag ser fram imot kvällen då det blir träning tillsammans med Bea på gymmet.

Helgen var härlig. På fredagskvällen bjöd jag och Peter hem Nils och Josefin på middag. Det var mycket trevligt. Vi åt tacopaj, såg film, spelade spel och hade väldigt kul.

På lördag åkte jag och Peter till Korskrogen där vi blev kvar tills i morse. Vi passade på att besöka släktingarna. Vi träffade bl.a nyfödda lilla Klara och stolta storasyster Signe. Det var riktigt härligt att träffa alla igen!

Veckans träning:

Måndag: 3-timmarspromenad + 1 timme Core

Tisadag: 1h 15 min simning (totalt 2,5 km)

Onsdag: 1h 10 min Crosstrainer + 1h 20 min "Puls and Power"

Torsdag: Vila

Fredag: 1 h Crosstrainer

Lördag: Vila

Söndag: 45 min promenad

Det känns som om jag har kommit igång bra med träningen. Jag känner att formen snabbt kommer tillbaka och det känns roligt att träna.

Jag har inget sockersug och har nu hållit mig undan i en vecka utan några som helst problem. Går det så här bra kan jag fortsätta länge.

Så idag har jag varit på Arbetsförmedlingen. Varför tar det emot så mycket att gå dit egentligen? Jag har dragit mig för att gå dit och jag har fått nått slags mindervärdeskomplex av bara tanken på att öppna dörren och stiga in i lokalen. Jag har väldigt många fördomar om arbetsförmedlingen och människorna som går dit. Jag har fått bilden av att arbetsförmedlingen är en plats där icke utbildade, inkompetenta och lite dumma människor kan gå för att få hjälp att skaffa jobb eftersom de inte är kapabla att göra det på egen hand. Människorna som går dit är folk som inte gått nått gymnasium, inte har några arbetslivserfarenheter eller framtidstro. Jag har fått för mig att om jag går dit kommer även jag bli en av de människor som på något vis hamnat utanför samhället och kommer tvingas gå kurser som ”Hur du skriver CV” eller ”Hur du uppför dig bland folk”. Jag kommer också tvingas ta praktikplatser på t.ex värmeverket, reningsstationen eller soptippen. Det är i alla fall min uppfattning om Arbetsförmedlingen.

Det var inte så värst farligt att gå in dit i alla fall. Jag fick hjälp av snälla damer att fylla i lite uppgifter på datorn.  Det var inte så svårt. Bredvid mig satt en kille som passade perfekt in på min mall för ”människorna som kommer till ”AF”. Sedan fick jag komma in i ett rum och prata med ytterligre en kvinna. Om några dagar ska jag få komma tillbaka på intervju. Det känns läskigt att jag inte vet hur min närmaste framtid kommer se ut (inte min framtid över huvudtaget om jag ska vara ärlig), men samtidigt är det spännande också- Nu kan vad som helst hända.

I morse steg vi upp klockan 6.30, för vi skulle vara riktiga hurt-bullar och gå iväg på morgonyoga. Vi åt en snabb frukost, stressade på oss kläder och rusade ner i trapphuser där vi mötte Peters klasskompis Felix som sa att yoga-lektionen var inställd pga magsjuka. Jaha, bara att pallra sig upp igen. Vi lade oss och sov i två timmar till.

Klockan 10.49 vinkade jag av Johanna vid tåget som gick mot Uppsala. Det var tråkigt att säga hej då, men jag vet att vi snart kommer ses igen!